Måste bara dela med mig av ett sms som jag fick för en liten stund sen.

X: Vill passa på att önska er ett gott nytt år! Må solen för alltid lysa på ert huvud och må era fienders skägg växa inåt och deras kameler sakna vatten! Önskar X med familj.

Ser ni, att ta seden dit man kommer kan rent utav vara farligt. Om araber inte firade detta hedniska nyår ;) skulle vi slippa mardrömsliknande förbannelser som ovan.

Till alla er som önskat mig och Mohammed ett gott nytt år önskar jag er precis samma sak som stod i smset.


//Cherin

Gnäll 1

Att Mohammed tror att han kommer åka på Hajj i november (vallfärden till Mecka) är mycket intressant eftersom det förutsätter att JAG betalar hans resa. Som ni kanske minns har Mohammed inget jobb. Därmed ingen inkomst. Det har jag. Alhamdulillah! Men vem har sagt att jag tar med mig just Mohammed av mina 6 bröder? Moahahahaa!


Gnäll 2

Mohammeds inlägg på den här bloggen är helt sjukt roliga. Det var Mohammed som intalade mig att börja blogga med honom efter att han tyckt att jag var duktig skribent efter att jag bloggat för SvD. Ok, ja jag och tänkte att jag gjorde en god gärning till min lillebror genom att låna ut mitt namn och mina vassa texter. Tji fick jag. Brorsan är den överlägset roligaste bloggaren jag någonsin läst och jag garvar tills tårarna sprutar varje gång jag läser hans inlägg. Kul - ja. Men inte lika kul att inte vara bäst. Får trösta mig med att jag det är jag som har pengarna.


Gnäll 3

Jag har alltid sett mig som en brud med grym humor. Fram tills förra veckan. En av våra läsare tipsade om en tjej som videobloggar. Hon skriver också men har inte riktigt kläm på skrivandet. Hennes videobloggar är dock helt underbart galna. Om inte denna tjej tar (det som skulle ha blivit min) plats i Tv4:s Parlamentet heter jag inte Cherin (arabiskt uttryck). En muslimsk tjej, som videobloggar från badrumsgolvet och har precis den humor jag trodde mig ha. Ghina, you're tha man!


Gnäll 5

Min son och man har en killdag idag. Jag får inte vara med. Surt.


Vad som hände med gnäll 4? Det får du se på videobloggen senare ikväll!

//Cherin

Istället för att göra som alla andra och skriva om 2009 ska jag skriva om 2010. Det gäller att tänka framåt.

Januari: Det händer förmodligen inget speciellt. Jag har ett prov den 13 som jag måste lyckas med och förhoppningsvis lyckas jag även få ett jobb.

Februari: Bloggen ska vara Uppsalas största blogg!! (just nu ligger vi på plats 3). Jag ska även göra högskoleprovet tillsammans med Cherin. Vi är båda vinnarskallar och mitt mål är att klara det minst lika bra som Cherin.

Jag vet inte vilken månad som kommer efter Februari så jag måste sjunga lite. Januari börjar året, Februari kommer näst. Mars April har knopp i håret. Mars!

Mars: Gud vad händer i Mars? Ska vi säga att jag måste lyckas med TOFEL? Det där internationella engelsktestet. Det måste väl vara bra att ha gjort det? Jag kommer faktiskt inte på något bättre, så vi tar det.

April: Alla prov i alla ämnen ska vara avklarade. Punkt! Går det som jag vill åker jag nog till Norge och jobbar. Älskar Norge! Världens vackraste land utan tvekan och norska är charmigt!  

Maj: Bloggen ska ligga på bloggportalens topplista. Haha och i Maj måste jag ta årets första utomhusdopp!!! Några som är på?

Juni: Antingen åker jag till Syrien och stannar där hela sommaren, eller så jobbar jag kvar i Norge och gör Hajj i November istället.

Juli: Syrien eller Norge...

Augusti: Åker jag hem till Sverige. Blir antagen till Handelshögskolan i Stockholm. Och jag och Cherin kommer vara med i tv för första gången tillsammans.

September: Den 14 September fyller jag år. Våga inte inte komma ihåg det!!! Jag skriver ut min adress tre dagar innan, och jag räknar starkt med en massa presenter!!!

Juli, Augusti och September härlig sommar är det då. Men Oktober och November och December äro grå.

Inte min oktober i alla fall. Jag ska spika årets första tenta och få toppbetyg i allt jag läser. MÅSTE!

November: då åker jag bort till Saudiarabien i två veckor. Inshalla.

December: Året då Cherin fyller 26. Nästan lika gammal som morsan. Hoppas hon orkar med bloggandet då.

Förutom allt dessa hoppa jag att jag blir en bättre person som bidrar med något positivt till sig själv och sin omgivning. Vem vet kanske jag även lyckas finna the one i mitt liv (ja i alla fall för en del av mitt liv). Ska bli intressant att se om det blir som man planerar. Jag hatar egentligen att planera. Livet blir roligare om man vågar vara spontan, men jag vill verkligen komma in på HHS så jag hoppas att det jag lyckas. Är mina mål orimliga? Vad ska ni göra under 2010?

Just ja btw. Jag och Cherin kommer inom kort att spela in en video när vi snackar vårt modersmål. Videon om berget struntar vi i eftersom min brorsa lyckades filma namnet på gatan och alla husnummer där jag bor.

// Mohammed

To be or not to be... Svensk
Jag har ju tidigare berättat för er vad som är och vad som inte är svenskt. Det inlägget finner ni här. Jag skrev ju även att jag ville hålla i bli-svensk-kurser. Då hade jag ingen aning om att de faktiskt existerade. Mitt svar på vem är svensk kommer i form av ett videoklipp (Yes jag är med och tävlar i min egen blogg)

As-Sabru jameel. Tålamod är vackert.

Islam är en religion som starkt fokuserar på tålamod. Tålamod över prövningar man går igenom. Över smärta, sorg, förluster, sjukdom, ja allt. Att visa tålamod är att visa tacksamhet för det man har, det finns alltid någon som har det sämre. Inte gnälla för småsaker utan se till att göra något åt dem istället. 

Som halvalgerier vill jag påstå att jag har 50% sämre förutsättningar än andra att uppfylla just denna del av islam. Algerier har liksom noll stubin. Å andra sidan har jag ju 50% större chans att visa tåla mod än helalgerier...

Jag hade sovit väldigt konstigt (jag hatar min säng/kudde) och vaknade stel i ena sidan, från nacken hela vägen ner till ryggslutet. Jag hade gnidit in mig i liniment när min Mohammed ringde på dörren.  Han talade lite snabbt om att jag skulle skärpa mig, visa tålamod och inte gnälla så mycket, smärtan blir ju inte direkt bättre av det.

"Hur lätt är det då," svarade jag halvt irriterad över allt kladd jag hade i ryggen, "när man har nackspärr hela vägen ner till höften?" Brorsan tittade roat men förstående på mig. "Jag vet Cherin, här om dagen kunde jag känna min huvudvärk i tån."


//Cherin

Som ni troligen märkt vid det här laget går den här bloggen ut på att leka med vad som är svenskt och att driva om de fördomar som finns om muslimer/ invandrare. Frågan vem som är svensk är dock inte alldeles lätt att svara på. Vad definerar svenskhet?

En sådan som ser ut som jag gör, med min muslimska klädsel uppfattas väldigt sällan som svensk. Jag är född i Sverige, jag talar felfri svenska (förvisso östgötska), har en bra utbildning och ett grymt jobb, kan simma, cykla och hjula. Jag älskar kaviar (endast Svennes, Kalles smakar apa) och gnäller jämt på vädret. Första gången jag sa att jag var svensk (gick på högstadiet) blev jag mobbad fram tills jag bytte skola.

Om det är att vara blond och blåögd, ja du ryker ju halva den svenska befolkningen.

Om det är att tala felfri svenska måste vi kapa bort Skåne och överlämna det till Danmark.

Om det är att käka köttbullar med potatismos får vi inkludera den turkiska befolkningen. 

Så vem sjutton är svensk? Jag som sällan nöjer mig med halvdana svar reste förra året tillsammans med en kompis ner till Bromölla, för att träffa självaste Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare för att få svar på frågan. Han om någon borde ju veta, eller hur? Nja... han trasslade in sig rätt så rejält. Se nedan hur det gick. 

Eftersom Jimmie inte fixade detta tänkte jag att DU kanske gör det. Ge oss den bästa/roligaste definitionen av en svensk och vi ger dig två biobiljetter. Glöm inte skriva din e-mailadress!


//Cherin

Föräldrarpenning. Barnbidrag. Pension. Studiebidrag. Socialbidrag. Vem kom på allt detta? MUSLIMER!! För över TUSEN år sen. Det infördes redan under profetens (sas) tid. Det kanske är därför vi blattar lever på bidrag (givetvis är det så), vi är vana vid det. Vi har varit vana vid det i över ett millenium. Så kommer folk och skyller på att vi är snyltare. MEN HERREGUD!! Det är väl klart!! Vi har Copyright på det.

"Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas."

"Ensamrätten innebär att upphovsmannen äger en ekonomisk rätt och kan äga en ideell rätt"

Jag låter lite som en jurist eller vad säger ni? Nej då det är inte Cherin som som skriver hon skulle inte våga. Haha men det är faktiskt inte så komplicerat. Vi bakade kakan, och vi får käka den. + att vi bestämmer till vem kakak skall ges. Och nu kära Sverige bestämmer jag att DEN HÄR tjejen ska få lite. Allt annat vore vidrigt. Nu vet ni.

Sammanfattning:

Blattar lever på bidrag för att vi kom på hela grejen. Och ge tjejen pengar för gudsskull!

Ps. Kan tillägas att under profetens (sas) tid infördes även, rösträtt för kvinnor, yttrandefrihet och religionsfrihet. För över tusen år sen som sagt.

// Mohammed

Jag har fått mail från några tjejer sen Egoina länkade till mig (Tack Egoina!!). Klickar man på mailikonen högst upp så kommer det upp en ruta med två mailadresser. En som jag och Cherin har gemensamt, och en som bara är min. Självklart har mailen skickats till den vi har gemensamt. Cherin ringde upp mig precis och sa att hon skulle svara. WHAT?

-Jag kan svara på deras mail.
-Varför det? De skickades ju till mig.
-Det spelar ingen roll, du är min lillebror och man får inte ragga på dig sådär.
-Ok, vad har du tänkt att skriva.
-Ingenting.
-Ehh joo, vad har du tänkt att skriva?
-INGENTING
- CHERIN!! Skriv inget taskigt!
- Nej då, svarar hon då och jag hör att hon inte talar sanning.
-Säg bara va du ska skriva
- Ok jag ska skriva att om de värderar sina liv högt, och förmågan att andas utan respirator så ska de på direkten skicka ett till mail där de deklarerar att deras mail var tillägnat någon annan Mohammed.

Så om ni får ett sånt mail så är det bara att radera det.

Vad hände egentligen? Det är inte kvinnan i sjalen som ska bete sig så, utan skäggiga män och överbeskyddande manliga släktingar. Jisses.

// Mohammed

Nej, jag har inte åldersnoja.

Men jag vet att livet är kort. För mindre än ett år sedan förlorade jag en nära väninna i bröstcancer. Vi var lika gamla, vi var gravida samtidigt, fick barn med två månaders mellanrum och njöt av varandras sällskap. Det var svårt att se någon som varit så full av liv...så död.

Som 24-åring hade jag trots allt hunnit med ganska mycket. Fått ett bra jobb en underbar familj och rest i över ett 30-tal länder. Har alltid velat hinna med så mycket i mitt liv att jag alldeles glömt bort att bara vara. Det ska jag förhoppningsvis lyckas uppnå under mitt nästkommande år om jag lever. Ta hand om mig själv  och min själ och stärka och fördjupa min tro. Det är målet under mitt 25:e år i livet. Insha allah!

Tack för alla gratulationer!


// Cherin


PS. Nej, jag firar inte min födelsedag.

Förra Alla hjärtans dag var det ingen som kom ihåg mig. Ingen kompis, ingen familjemedlem och definitivt ingen kärlek. Jag firar inte alla hjärtans dag, men det hade ju vart kul om någon tänkte på mig. Men nej. På kvällen däremot då hände det något. Ett sms. Wihooo! Det tar ett tag för min sega mobil att öppna ett sms så jag hann verkligen känna av spänningen. Besvikelse...

"Du har väl inte glömt bort att det är alla hjärtans dag" // Comviq

Jag försökte glömma bort era idioter men nu påminde ni mig. Tragiskt minst sagt. Men ni vet vad man säger tiden läker alla sår. Så kändes det också och den 23e December var allt bortglömt och jag var säker på att Julen skulle bli bättre. Jag firar inte jul heller, men jag trodde att någon skulle skicka ett sms och tänka på mig. Men inte. Ingen kompis, ingen familjemedlem och definitivt ingen tomtenisse...

 På kvällen hade fortfarande ingen hört av sig, och jag satt faktiskt och hoppades att comviq skulle skicka ett sms. Då hade jag i alla fall fått ETT. Comviq som aldrig glömmer. Till och med när jag har det som värst skickar Comviq sms och påminner mig

"Ditt saldo börjar bli lågt"

Fick jag ett sms? Nej! Tragiskt minst sagt! Men så idag fick jag ett sms:



Vad säger man?

Man säger bättre sent än aldrig!! Jag visste att jag kunde lita på dig. Jag kände på mig att du också tänkte på mig. Jag älskar dig också Comviq!

Ps. Jag räknar starkt med att få gratis värdebevis ett år framöver.

// Mohammed

Barn är söta! Gullliga underbara små varelser. Alla som skaffar barn ser framför sig den där supergulliga bebisen som man omöjligen kan få nog av.
 

Men det kan man. Tror att få -innan de får barn - tänker på alla vakna nätter, kolikskrik och bångstyriga tjuvrökande tonåringar. Tror i och för sig att detta selektiva tänkande är en nödvändighet för människans fortplantning :).

Alla föräldrar tvekar då och då på sina förmågor att utöva föräldrarskapet. Det är helt naturligt och sunt. Men det finns en familj som tar priset som världens värsta familj / föräldrar i ALLA kategorier. De vill nämligen lämna tillbaka sitt adopterade barn. Öppet köp typ, eller i alla fall bytesrätt. Schysst va? De är så diskreta att de går ut i media med sin önskan. Om inte ungen var skadad innan han hamnade hos dem så kan man ju lugnt säga att familjen vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att uppnå målet.

Just in case liksom. 

//Cherin

En snygg bild som lovat:




Nej då jag skojar bara. NU har jag ju konverterat så nu ser jag ut så här istället:





Allvarlig. Jag får inte le. Det är inte tillåtet.


 

Men ibland när någon stor blogg  länkar till mig, då kan jag inte hålla mig längre. Men det få jag inte visa! Skam! Så jag gör så här istället:




Ser ni? Islam är lösningen till allt!

// Mohammed

Jag och mamma åkte iväg till Willys för att storhandla idag. Som vi nämnt tidigare är vår mamma algerier. Algerier är heeeeta!

Ett par står och plockar på sig persimoner som visar sig vara från Israel. Mamma går fram till dem.

Mamma: ska ni verkligen ha de där? De är från Israel.
Paret: ja...(lite generat).
Mamma: bara så ni vet så stödjer ni mord och förtryck av miljoner palestinier genom att köpa det där.

Så vänder hon på klacken och går. Störtskön!

Igår var årsdagen av Israels krig mot Gaza. Under 22 dagar dödades över 1400 personer varav majoriteten var kvinnor och barn och över 6000 personer skadades. Det var rena galenskapen. Ambulanspersonal och läkare besköts. Tom FNs lager av mat och hjälpvaror bombades. Det minsta vi kan göra är att avstå från persimonerna. Hur goda de än är.

För er (Mohammed) som inte vet vad persimoner är följer pedagogiskt nog en bild nedan.

//Cherin

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Update: Ja, de kallas Sharon-frukt också men jag vägrar säga det eftersom de är uppkallade efter Ariel Sharon. Så nu lär vi oss alla ett nytt ord, P E R S I M O N E R

Jag är den i familjen som alltid kommer ihåg allas födelsedagar (tro mig som arabfamilj har man ett par att hålla reda på). Av någon anledning verkar det som om min födelsedag är den som resten av familjen har svårast hålla koll på. Eftersom majoriteten av dem glömmer bort den har det skapats en ny tradition i familjen, man ringer och gratulerar mig i förskott. För att vara på den säkra sidan liksom. Gratulationerna brukar börja veckan innan. Min storasyter är den som liksom aldrig lyckas få det rätt. Antingen är det för tidigt eller för sent. Aldrig rätt dag. Aldrig. Inte ens av misstag ;).

Det är ju en sak när vänner och syskon tar fel på dag. Men när ens föräldrar gör det...ja då undrar man ju.

Min pappa grattade genom att smsa följande idag: Grattis på födelsedagen! Önskar dig mycket lycka och en perfekt hälsa. Hälsningar pappa.

Eehh tack pappa?

Födelsedagar är för muslimer egentligen inget som man (vanligtvis) firar. Tvärt om är det en stund för eftertanke - vad har jag gjort med året som gått? Är du nöjd med ditt senaste år?

//Cherin

Så var man hemma igen. Skönt. Jag har saknat min säng. Under tiden jag har varit borta har jag inte kunna sova ordentligt. Därför var det en mycket glad Mohammed som gick till sängs här hemma igår. Men icke sa nicke. Mardrömmar! Jag drömde om Anna Anka. Ok, nu ska vi inte gå in på detaljer, men jag kan säga så här. Ni är inte de enda som gillar halal-lamm-kött. Jag vaknade alldeles nyss, och nu är det städa som gäller, efter det plugga och ikväll ska jag söka minst fem jobb. Punkt slut. Hörde du det Mohammed? Minst fem jobb och plugg!! Jag pratar vanligtvis inte med mig själv, men när det kommer till pluggandet så kan man höra detta om man står utanför mitt rum:

- Faaaan, jag ger mig. Det här kommer ändå aldrig funka. PEEP PEEP PEEP PEEEP (inte så bloggvänliga ord)
- Jo, Mohammed! Du klarar det bara om du vill!
- ÅÅHH, suck, stön, pust och raseriutbrott.
 *läser högt och bittert ett stycke ur läroboken*
 * Ytterligare ett raseriutbrott*
Tystnad... ZZZ ZZZ ZZZ
*mardrömmar om hur jag missar provet*

Vaknar försöker övertyga mig själv om att det kommer gå, raseriutbrott, somnar osv fram till dagen innan provet. Då pluggas det som bara den.

Och nej, jag har aldrig påstått att jag är normal. Jag skulle behöva någon som tvingade mig att plugga minst en timma om dagen. Typ som PT fast PP (personligpluggare inte ppiller). Någon frivillig?

// Mohammed

... för drygt ett år sedan var jag på en muslimsk konferens i Uppsala. Det var en av de lite striktare slaget så jag tror många var medvetna om de sociala koderna. Förutom en liten stackare... Under en tid när de har problem med tekniken får en ung kille gå upp på scenen för att underhålla oss. Killen är tydligen känd för sin vackra koranrecitation (jag har aldrig hört honom) men bestämmer sig istället för att dra ett skämt. Ett religöst sådant för att liksom passa den som sagt lite strikta tillställningen.

Profeten Mohammed (gfvh) har gjort ett uttalande i stil med "den som utför en god handling ska göra den väl". Med innebörden att man inte ska slarva utan göra gott med övertygelse och hjärta och att man slutför det man ska göra.

Nu till skämtet. En nygift man är inte alldeles för nöjd med sin frus matlagning. Han försöker ge henne tips och råd men maten blir liksom aldrig bra. Alltid saknas det något. Eftersom han inte vill såra sin frus känslor gör han en vacker tavla till henne med det ovan nämnda uttalandet av profeten Mohammed (gfvh) i vacker arabisk kalligrafisk skrift och sätter upp tavlan i köket. Han går därefter ut för att handla. När han kommer hem finns inte tavlan kvar i köket. Konstigt tänker han och går in i sovrummet för att byta kläder. Och där ligger den. På hans sänghalva. "Den som utför en god gärning ska utföra den väl".

Behöver jag nämna att det var helt knäpptyst i aulan?

PS Varför mannen, som uppenbarligen var en mästerkock, inte lagade sin egen mat förtäljer inte historien.

Har surfat runt på mussepranks hela kvällen o bara måste dela med mig av dessa.




Killen som trycker upp sig själv i hörnet mot sin kompis i nästa video säger den muslimska trosbekännelsen samtidigt som han vädjar för sitt liv. Reciterandet av trosbekännelsen är visar att han förbereder sig för att lämna jordelivet...

Och så denna, genomvidriga som jag inte får skratta åt...och som jag verkligen skäms över att jag tycker är rolig. Må Allah förlåta mig.

Här kommer lite saftigt skvaller om Cherin. Många av er läsare verkar ha fått uppfattningen att Cherin är en ängel, vilket hon ofta är... men långt ifrån alltid. En gång när jag var 10-11 år gammal skulle Cherin tvätta sina kläder. Jag var värsta hemmafrun när jag var liten, så jag hängde med Cherin som då var 16 till tvättstugan. Det var ett stort misstag. Till en början var det kul och vi skämtade om allt möjligt och hade kul. Sen bestämde vi oss för att köra en litar-du-på-mig-lek. Det innebar att Cherin fick blunda och jag fick vägleda henne, för att se om hon litade på mig till fullt. Det gjorde hon. Och det gjorde hon rätt i. Sen var det min tur att ge mig på en uppgift som Cherin gav mig. Hon bad mig att krypa in i torktumlarn, och det gjorde jag trots min klaustrofobi. Hon stängde luckan efter mig, och det var då jag såg att hon hade något galet i blicken, typ som man ser i skräckfilmer. MEN jag litade på henne. Det borde jag inte ha gjort. Så fort luckan stängts satte Cherin på torktumlarn och jag hann snurra ett halvt varv innan hennes hjärta veknade och hon släppte ut mig. Hon bad om ursäkt och sa attt hon trodde hon skulle hinna öppna dörren innan den gick igång. Haha det tror jag inte ett dugg på...

 Den här berättelsen har jag använt mot Cherin i flera år, och hon betalade mig till och med vid ett flertal tillfällen för att jag inte skulle berätta om det för mamma. Idag försökte jag med utpressningen igen men det gick inte, så därför väljer jag att gå ut med det på bloggen. Jag hoppas att ni läsare lär er något av det här. Sluta lite på era syskon för fullt.

// Mohammed

När folk frågar mig om jag firar jul får jag ofta en medlidsam blick tillbaka när jag berättar att jag inte gör det. Bortsett från att jag inte får några presenter finns det bara fördelar.

1) Tvättstugan är helt ledig.

2) Man kan storhandla på Willys direkt efter löning utan att behöva trängas i milslånga köer.

3) Man slipper trassla in sig i allt inslagningspapper, bli förbannad för att det inte blir som det ska och därefter slänga allt i väggen i rent raseri.

4) Man får ledigt från jobbet en (för oss) helt vanlig vardag.

5)Om man väljer att jobba får man helt plötsligt dubbelt så mycket betalt.

Not so bad, huh?


//Cherin

Det är så roligt när folk tror att jag inte är arab, speciellt när det är araber som tror det. Som idag tillexempel. Två arabiska tjejer i min ålder ska betala sin medicin, och då hör jag hur den ena säger på arabiska "Fan vad snygg han är, jag dör!". Då kan jag liksom inte låta bli att driva med dem så jag frågar på arabiska "Va, vem menar du?" Haha hon blev inte lite röd i ansiktet.

Nu ska jag återgå till att hjälpa söta tanter. Hörs ikväll!

// Mohammed

Är du en av dem tjejer som sminkar och klär upp sig på väg ut till skolan och jobbet, men sen springer runt i mysbyxor och raggsockor hemma? Jag är precis tvärt om.

Jag får ofta frågor om jag brukar klä upp mig, sminka mig fixa håret och liknande. Svar ja!

Missförstå mig inte. Att jag inte sminkar mig när jag går ut betyder inte att jag inte gillar att klä upp mig, känna mig vacker och feminin. Tvärt om, när jag gör det hemma- känner jag att jag gör det för min egen skull - istället för andras. Jag gör det exta ofta när jag tex är deppig, har pms eller på annat sätt är nedstämd. Att känna sig trygg med sitt utseende påverkar sinnesstämningen. I alla fall min. Därför har har hittat på en egen lösning för att bli på bra humör även när det i teorin borde vara dåligt.

Vissa saker bara avskyr man att göra. Som att tex städa. Andra saker älskar man. Som att köpa skor. Jag gör,  städningen roligare genom att kombinera de två. Städa i högklackat ar betydligt roligare. Jag har helt sjukt mycket skor. Nedan är en liten, liten procentuell andel av det jag äger... Imorgon är det dags att städa och jag tänkte sikta in mig på gårdagens inköp, de leopardmönstrade, som ännu inte blivit invigda.

 

Varför jag skriver detta inlägg?

Nej nej, jag försöker inte härma Mohammed genom att skriva om värdelösa saker. Jag är fortfarande den som kommer med smarta inlägg av oss två. Och nej, jag får inte betalt för att göra reklam för skorna.

Jag ville bara få en ursäkt för att länka till Em för att med bildbevis visa att jag inte är den enda knäppgöken med ett psykotiskt förhållande till hushållsgöra.

//Cherin

Idag på väg till jobbet ringer mamma mig och frågar om jag har tagit min brorsas skor eftersom jag var väldigt stressad på morgonen

- Hej, har du tagit Ns skor?
- Ööh nej varför skulle jag det?
- Är du säker?
- Ja
- Helt säker?
- Ja
- Kan du inte kolla på fötterna och se om du verkligen inte har tagit hans skor.
- Det har jag inte
- Ok, hej då!

Min brorsas fötter är hälften så stora som mina... Jag kan själv dra slutsatsen att min familj inte har höga tankar om mig...

// Mohammed

Inte här i alla fall.


Visst saknar vi honom? Han var mycket mer produktiv på bloggen som arbetslös. Ja, ni får skylla på mig eftersom det var JAG som ordnade jobbet åt honom. Nu kan man tro att jag åstadkommit underverk men så är det inte. Jobbet är några dagar till. 

Skicka hälsningar till Mohammed genom att kommentera och berätta hur mycket ni saknar honom så får vi se om han kommer tillbaka. Seså, jalla!


PS: Ingenting om hur snygg han är eller hur kära ni är i honom. Då får ni stryk.


//Cherin

Jag har en stor passion här i livet, och det är svamp. Jag älskar svamp. Det må vara lite udda, men Gud vad gott det är. Jag har bara ett problem. Jag kan knappt se skillnad mellan en flugsvamp och en kantarell.
 
Varför berättar jag det här kanske ni tänker nu. Jo, jag har  (under flera år faktiskt) raggat på mina vänner för att se om någon av dem kan tänka sig gå ut och plocka svamp med mig. Tyvärr har jag inte lyckats få napp. Mina vänner som tycker om kantareller tar sig till hötorget när det är dags att plocka svamp. Ok, tänker jag, jag får väl ha lite överseende, detta måste vara en generationsfråga, jag fyller ju snart 25 år och jag antar att mina vänner haft andra nöjen än att lära sig svampsorter. Men mina vänners mammor då? Nix, inget napp.

Under hösten träffade jag en av mina föredetta kursare  från juristutbildningen i Uppsala över en fika. Hon är lite äldre en mig, runt 40. Nu tänkte jag, varför har jag inte tänkt på henne förut? Hon måste kunna det här med svamp. En dag ute i skogen med henne skulle verkligen vara kul. Vi står i kön på Apoteket när jag frågar. "Nej, svarar hon, jag kan ingenting om svamp." "Va?! Jag var i chock! Vad sjutton kallar du dig då svensk för? Helt värdelöst. Vad är då skillnaden mellan mig och dig? Vi är ju lika mycket blattar båda två!

Så nu undrar jag, är det någon som vet, var man hittar en riktig svensk? Alltså en äkta svenne, en svensson, ja kalla det vad du vill- bara hon kan plocka svamp.





//Cherin

PS. Jag vet att det inte finns någon svamp ute nu. Men jag vill vara ute i god tid liksom..

För en tid sedan var jag med om den mest besynnerliga händelse. Jag satt på tunnelbanan när en man klev på och satte sig snett mitt emot mig. Han såg lite poppigt ovårdad ut och hade en keps långt neddragen över pannan. Vanligtvis när någon kliver på brukar man ju kasta en snabb blick på personen och sedan titta bort. Det gjorde även jag, men sedan tittade jag igen. Han tittade på mig - med en tår i ögonen.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var verkligen en smärtsam blick. Ni vet, när man stöter på personer med en stor sorg, när man känner sig överflödig, man vill hjälpa men man vet inte hur? Så var det. Jag ville fråga hur han mådde men jag gjorde det inte.

Jag tror ändå att blicken sa allt. Jag såg hans smärta och han såg att jag såg den.  Jag satt och bad att Gud skulle underlätta för honom. Jag vet inte varför jag uppfostrats in i denna förbaskade feghet. Varför vågar man inte tilltala främmande och fråga om det är något man kan göra för dem? Jag menar vad är det värsta som kan hända? Att man framstår sympatisk? De få gånger jag faktiskt gjort det har jag alltid fått ett vänligt, tacksamt leende tillbaka.

Vi kliver i alla fall av tunnelbanan och börjar gå åt olika uppgångar. När jag gått ca 50 meter vänder jag mig om och ser att han står och tittar på mig. Sedan fortsatte jag att gå. Jag tar mig upp en trappa till den anslutande tunnelbanan och sätter mig. Precis efter att  dörrarna stängts ser han mig. Han vinkar och ler. Han måste ha sprungit.

Där satt jag på tunnelbanan och nu var det min tur att torka tårarna. Vissa som såg mig tänkte säkert "stackars svaga kvinna, där sitter hon och gråter, undrar varför? Maken? För en gångs skull har de som tror jag är svag faktiskt rätt. Men svagheten jag grät över berodde på något helt annat.

//Cherin

Tror du att du förhåller dig till sex annorlunda än kvinnor med andra religioner? Känner du dig fri när det gäller sex?
Ja det gör jag, jag upplever att de flesta religioner har en negativ syn på sex. Sex som något skamligt, ett nödvändigt måste eller endast som reproduktionsverktyg. Jag upplever att islam har en positiv syn på sex. Sex är kul, positivt och viktigt! Men precis som inom alla andra religioner finns synen att sex hör till äktenskapet. Jag har upplevt en extrem frispråkighet muslimska kvinnor emellan när det gäller sex. Särskilt kvinnor som nått 40+. Vi unga sitter och skruvar generat på sig när de sätter igång snacket!

Hur ser ni på barnafödande? Är det en gåva? Skall barn födas med smärta?
Varför med smärta om det går att lindra? Fattar inte grejen? Jag tog allt som gick att ta. OCH då menar jag verkligen ALLT. Det blev knappast smärtfritt för det! De barnmorskor som tycker att riktiga kvinnor ska föda med smärta både få smisk....och sparken. Jag bryr mig inte om du ser mig som kvinna eller ej- bara jag får mitt knark. Och ni idioter som försöker lura blivande förstföderskor att all smärta försvinner så fort man får barnet på bröstet. LÄGG AV MED DET! Varför? Det är ju knappast så att ni kommer undan med den lögnen. Att få barn är naturligtvis en gåva. Om sen själva förlossningen är en gåva vete sjutton. En jäkligt smärtsam gåva i så fall. Och nej. Jag är inte bitter.

Är barnafödande lika smärtsamt som man föreställer sig?
Hell no. Det är sjuhundra gånger värre. Som sagt. Jag är inte bitter.

Cherin du är redan färdigutbildad och har barn. Hur gick det att plugga samtidigt?
Med mycket självdiciplin* och en man som tar sitt ansvar. Och mitt. :)

Ångrar du att du ställde upp i Halal-Tv?
Absolut inte!

Skulle du kunna tänka dig ställa upp i något liknande igen?
Med rätt programförslag och tillräckligt hög lön så...

Vad lyssnar du på för musik?
Jag lyssnar inte på musik. En av orsakerna är att min syster som jag under hela min uppväxt delade rum med är en musikfanatiker. Varje morgon när hon vaknade började hon med att slå på radion. Jag som bara ville sova började hata musiken. Ibland blev jag så arg att jag bara låg och grät i sängen (dvs de gånger jag inte halvt slog ihjäl henne). Koranrecitation däremot - det är grejer. Antar att jag känner det andra känner när de lyssnar på musik när jag lyssnar på koranrecitationen. Smakprov här.

Kramar

//Cherin

* självdiciplinen gick ut på att min man under tentaperioder låste min mig i sovrummet med min kurslitteratur och avbröt alla försökt till att göra livsnödvändiga saker så som att titta på tv, ringa kompisar och i övrigt bara ligga o slappa.

Här kommer ett inlägg till alla killar som inte löst mysterier med balsam än. Killar, ni vet vad jag pratar om. För hur många gånger har ni inte stått i duschen och försökt "gnugga in" det i håret. Det hände mig idag efter att jag klippt bort resten av håret. Mitt shampo var slut så jag var tvungen att använda syrrans balsam. Aldrig igen säger jag bara. Det funkar ju inte. När jag kommer ut ur duschen hörde syrran hur jag muttrar för mig själv att det inte funkar, så hon sätter sig i mitt rum och börjar förklara. Tydligen ska balsamet inte "gnuggas in". Men hur onödigt är det att ens använda det då?

Aja, nu är problemet löst killar. Och ja!! Det här inlägget var mycket viktigt!!

// Mohammed

Sedan jag och Cherin började med att blogga har läsarantalet varit konstant. Det var många som fattade tycke väldigt fort och vi har inte fått en enda negativ kommentar (bortsett från min syster som skrev att jag var onormal). Fast sen så hände det något igår. Vi fick ca 20 nya besökare, och med dem 20 negativa kommentarer. Kul med lite mothugg! :) MEN det är något som stör mig, och det är att allt negativt riktas mot Cherin.

Därför kära nya läsare vill jag tala om något för er. Av mig och Cherin, så är det jag som tycker det är underhållande när folk skadar sig, och det är jag som skrattar åt judeskämten. Cherin är den som spänner ögonen i en och säger "fan vad du är okänslig". Cherin är den godhjärtade, medans jag är ond rakt igenom. Hahaha och jag om någon är den extrema av oss två.

Sooooo... vi gör en deal. Istället för att skriva att Cherin är en hynda i slöja (folk har skrivit betydligt värre saker), skriv att jag är en bög***** som borde hängas. På så sätt blir alla mycket gladare. Ni får ut era frustrationer och jag får mig ett skratt åt alla no-life suckers kommentarer som verkligen kan vara underhållande.  Happy three friends!



Låt oss älska varann istället. Haha




Och angående kommentarerna, vi publicerar alla förutom när folk skriver långa uppsatser om Saudiarabien är en diktatur (som om vi inte visste det). Kritik gillar vi, men var sakliga!! Sen så lovar jag att allt negativt som ni skriver om mig, kommer att publiceras. Det är många många många fler som faktiskt uppskattar det vi gör. Samira, Lena, Em, Gun, Kina, Britt och många andra ni är otroligt underbara. Vi kanske inte har samma åsikter alltid, men det är NORMALT. Det är så det ska vara. Det gäller att kunna respektera varann oavsett.

Sen var det något annat också. Det är några stycken som inte alltid förstår min ironi. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eftersom jag inte kan förklara mig efter varje inlägg, men snälla ta inte illa upp och läs det jag skrivet med tio skopor salt.

// Mohammed

Vistelsen i Bryssel började med en chock. Väl framme i på hotellet var jag och mitt sällskap i princip svimfärdiga av hunger. Taxichauffören rådde oss att inte gå till en viss gata då den var "not good" utan visade oss en annan väg till närmaste matställe. Vi förstod inte vad han menade men lydde hans råd och tog  den föreslagna vägen. Jag vet inte vad jag ska säga men vi blev överaskade över att prostitution sker så öppet. Kvinnorna står på rad och bilarna cirkulerar runt. Männen stannar framför den kvinna som fallit dem i smaken och kvinnorna går fram till bilen. Därefter börjar förhandlingarna. Ibland hoppar kvinnorna in, ibland inte.

Den väg vi tog var den "rena" vägen. Vad som lurade bakom det hörn där chauffören sa till oss att inte gå vill jag inte ens tänka på. Det vara bara att skynda hem. Vill inte se mer.


//Cherin

Godmorgon!! Idag ska Cherin till Bryssel och hon kommer förmodligen inte tillbaks förräns på Söndag. Gissa när hon berättade det här för mig? Klockan 3 inatt. Hallå vad hände med manlig släkting grejen?? Varför har hon inte bett om lov? Undrar vad hon har där att göra. Det känns så viktigt på något sätt, jobb i Bryssel.

Det betyder kära läsare... att ni ska få stå ut med ingen mindre än mig i tre dagar! Mohahaha! Let´s do tha blog usikker!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen göra mig i ordning inför jobbet. Jag börjar vid 4, men det är bäst att ge sig av tidigt eftersom det tog mig fem timmar att åka dit igår på grund av alla förseningar. Jag fattar inte hur snön kommer som en överraskning varje år. Hur svårt kan det vara att komma ihåg att det snöar årligen i Sverige?

Hittar jag en sax i badrummet så ryker håret. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit nöjd hos frisören, så jag kan lika gärna göra det själv här hemma och spara pengar i tider som dessa. Mitt hår är (och har alltid varit) ett hett samtalsämne. Alltid lika högaktuellt. Jag har fått höra det mesta. Alltifrån "klipp bort skiten" till att jag borde bli modell för QX. Och ja, för er som undrar är det håret på mitt huvud vi snackar om. Man hade kunnat tro annat med tanke på mina arabiska gener...

Ha en trevlig Fredag allihopa!

Ps. Flörta på!!

// Mohamed

Jag har sedan många år tillbaka av politiska skäl bojkottat de stora amerikanska hamburgerkedjorna Mc Donalds och Burger King. Eftersom jag i princip var stammis där första året av min gymnasietid så var det inte helt lätt.

Åren gick och jag slutade dessutom äta kött som inte var halal-slaktat. Men jag saknade hamburgarna. Jag tror att det gick 4 år utan att jag tyckte det var alltför jobbigt.

Sen blev jag gravid. Och helt plötsligt blev det helt sjukt jobbigt.

Kan ni gissa vad jag hade för cravings? Hamburgare. Inte vilka som helst. Utan de stora kedjornas. När jag var i åttonde månaden orkade min man inte med mitt tjat om "hur gott det skulle vara om jag bara kunde" utan sa "nu går vi dit så får du äta!" Tja...om jag blev tvingad att äta och dessutom inte betalade för maten själv kanske det inte var fel?

Jag fick honom att lova att inte berätta för någon. Speciellt inte för min lillasyster som ständigt mobbat mig för min bojkott. Vi gick in i restaurangen och jag får min burgare i handen. Det var så gott att jag grät. På riktigt.  Sedan grät jag av skuldkänslor.

Ja, så här i efterhand kan jag ju inte säga att det var en lustfylld upplevelse. Precis som alltig annat under min graviditet så åkte även hamburgaren upp efter ett tag. Men jag vet inte om det berodde på gravditetsillamåendet eller skuldkänslorna.

Med undantag från det lilla snedsteget när jag var gravid har jag alltså inte satt min fot på BK och McD på 9 år nu. Så Ssssschhh. En gång är ingen gång.


//Cherin

Något som stör mig otroligt mycket är "ghettokillar" som inte kan bete sig. De gillar att mucka gräl, skriker på bussen och är otroligt... irriterande. Som idag när jag satte mig på bussen hem. Då sitter ett gäng killar bakom mig och gapar som om bussen vore en cirkus. Hela bussen kollar på dem och suckar, men det får dem inte att knipa igen. Nej nej, istället skriker de på en av killarna som kollar "eyy va fan vill du mannen" eller som någon annan sa "aboow kolla hur han glor yao"

Jag h-a-t-a-r blattesvenska! Och jag hatar omogna idioter som inte vet hur man uppför sig. Ok, prata hur ni vill, men lär er att visa människor respekt herregud!! Eftersom svenskar blir kallade rasister när de säger något så här gör jag nu hela Sverige en tjänst:

HAR INTE ERA FÖRÄLDRAR LÄRT ER HYFS MÄNNISKOR!! Sluta bete er omoget, sluta bråka med allt och alla och sluta för gudsskull att tutta eld på Rosengård om det är ni som gör det!!!

Översättning till blattesvenska! EYY YO ERA MAMMATATTARE!! RESPEKT FAN! LÅT MIG INTE KUTTA ER BREE! O LÄR DIG SVENSKA IDIUUT!!!

Ps.  1.Jag väntar mig en gentjänst Sverige!
      2. Läs inlägget med en nypa salt
      3. Något ännu värre är blonda killar som bryter med flit och tycker ghettoblattar är tuffa
      4. Snälla slå inte ner mig
      5. Jag vill att alla ska finna vår blogg intressant, till och med rasister

// Mohammed

Vad lyssnar du på för sorts musik?
Jag lyssnar väldigt sällan på musik, och när jag gör det brukar det vara lugn (sorglig) musik typ.

Hur många syskon är ni egentligen?
14 med mig (4 halvsyskon på pappas sida och 5 på mammas)
 
Bor du och Cherin i samma område?
Båda bor i Uppsala, Cherin i city och jag en bit utanför.

Varför flyttade du till Uppsala?
Familjen flyttade hit

Gillar ni George Bush?
Nej

Vilka länder har du varit i? Vilket tyckte ni bäst resp.sämst om?
Många. Över 20. Älskar Mecka i Saudiarabien och Indien.

Beskriv din ideal fru
Spontan, äventyrlig, ärlig. Ett vackert leende och fina ögon ;) Någon som får mig att må bättre och känna mig trygg i mig själv och min tro.


Vad är din favorit tv-serie?
Förhäxad utan tvekan. Beroende.

Mohammed vet du att du liknar nick i jonas brothers?
Jag har fått höra John Depp och Ricky Martin men aldrig Jonas. Visste inte vem han var, men efter att ha googlat kan jag ju säga att det tar jag som en komplimang.

Mohammed vad vill du bli när du blir stor?
Stor??!!! Rik...

Favorit godis?
Gillar chips mer, men kolanappar.

Har du någon flickvän?
Nix, singel.


Vem var det som fick iden att göra bloggen?
Båda

Vilken stad och skola gick du på under gymnasiet?
Uppsala, Rosendalsgymnasiet.

Skulle du hellre leva med ett huvud utan kropp, eller med kropp utan huvud?
Kropp utan huvud

Om ni fick välja 4 saker att ta med till månen vad skulle det då vara?
En dator med internetuppkoppling, min säng, min kamera (folk skulle inte tro mig annars) och ett instrument.

Vad gjorde du för exakt 3 timmar sen?
Åkte tåg till Uppsala

Vad gillar du mest ägg eller mandarin?
Den viktigaste frågan!! Mandarin smakar bättre, men med ägg kan man baka ;)

Om du fick beskriva dig med tre ord, vilka ord skulle det vara?
Spontan, virrig och otursfågel.

Tycker du om att spela tv-spel?
Älskar de gamla spelen, men de nya är för komplicerade för mig.

Vilken är din favoritfilm?
Kommer jag självklart inte på bara för det, men jag älskar sorgliga filmer och böcker.


Vilken sko storlek har du??
Haha stora fötter. 45.


Hur många jobb har du sökt hittills.
Många!!! Har tappat räkningen


Har du druckit dig full? Hur gammal var du då?
Nej. Jag kräks nästan bara av att lukta på öl och vin...


Hur många språk kan du?
Svenska, engelska och arabiska.

Den smörigaste komplimangen du fått?
Minns inte.

Vad skulle vara den perfekta pressenten till dig?
Pengar, resor, en söt liten kattunge, bil, lägenhet.


Mohammed tycker du att det är fult med tandställning på tjejer?
Inte alltid, beror på.

Inga mer frågestunder på ett tag!!!

// Mohammed

Hej hopp! Tänkte börja svara på några av de frågor jag har fått. Håll i er!

Varför flyttade ni till Uppsala?
Jag är uppvuxen i Linköping men flyttade hit när jag började plugga på universitetet. Efter avslutade studier insåg jag hur förälskad jag är i Uppsala och vägrar därför flytta härifrån.


Bästa egenskapen hos Mohammed?
Måste vara att han är helt sjuuukt förvirrad, glömsk och slarvig. Jag blir gaaaalen på honom ! Alzhaimers (hur sjutton stavas det?) varning, jag lovar! Mohammed borde få ett syndrom uppkallat efter sig. Mohammeds syndrom. Vackert.


Hur många syskon är ni?
Jag har 6 bröder och 3 systrar, totalt är vi alltså 10. Mohammed har faktiskt ytterligare ett par stycken.


Hur träffade du din man?
Jag träffade min man som  typ 90% av alla mina muslimska vänner träffat sina partners *skratt*. Varje år anordnas en muslimsk ungdomskonferens av Sveriges Unga Muslimer. Jag var ansvarig för en grupps som åkte från Linköping, han var ansvarig för en grupp som kom från Gävle. Vi fick kontakt på grund av ett eventuellt samarbete mellan grupperna och behöll den...

..fast det är den officiella förklaringen. Egentligen var det så här; min man var intresserad av mig, jag hade ett intresse för hans kompis, hans kompis var intresserad av min väninna  och jag försökte para ihop min väninna med den snälle killen som sen blev min man... men detta är fortfarande hemligt så snälla berätta inte för någon. Jag var femton när jag träffade honom, han jobbar med robotor och industrimaskiner och annat tekniskt som jag inte förstår mig på. MEN det intressata är var han jobbar. På MARABOU. Behöver jag ens antyda hur mycket jag gått upp i vikt sedan han började där?


Firar jul? 
Nix, varken men tomte julmat eller presenter. Julen betyder ingenting för mig. Som troende muslim firar jag endast muslimska högtider. Mitt julfirande stäcker sig till att önska mina vänner God Jul. Så God Jul på er alla! Men jag käkar lussebullar. I mängder- i alla fall när jag inte GI:ar. Räknas det?


Vilka länder jag har varit i?
Jag har rest ganska mycket, varit i ett 30-tal länder. Jag har varit i princip alla europeiska länder, undantaget en handfull och utanför Europa har jag varit i Syrien, Algeriet, Marocko, Saudiarabien, Egypten och Turkiet.

Turkiet och Spanien är de länder som är vackrast. Turkiet alltså, färgerna, smakerna dofterna. Helt underbart vackert om man skippar turistställena. Saudiarabien är det land där jag mådde som bäst och trivdes som mest (troligen eftersom jag var där för att utföra vallfärden).
Rumänien och Kroatien (under kriget!) var inga höjdare.


När kommer nästa barn?
Allahu alem som vi muslimer säger, bara gud vet.


Äter griskött?
Absolut inte.


Favoritgodis?
Choklad och lakris...och choklad och lakris.

Vilket gymnasium, var och vad?
Berzeliusskolan i Linköping naturvetenskaplig linje med biovetenskaplig inriktning.


Har du tjuvrökt eller blivit full?
Den som ställt denna fråga låter sig inte luras av en sjal. Fromhet? Pyttsan!

Faktum är, att jag faktiskt aldrig någonsin provat röka eller ens smakat på alkohol (bortsett från chokladpraliner som innehåller alkohol och jag fått i mig av misstag!) Så inga skandaler här ;). Det var och är liksom inte något som intresserat mig på något sätt. Har svårt att se poängen med att förgifta sina lungor med rök som ingen kan övertyga mig smaka gott och med alkohol som bara fördummar. I just don't get it. Näh, det lockar inte!

Visste du redan i grundskolan vad du ville bli?
Ja, jag ville bli psykolog. Men mina betyg räckte inte till. Så jag blev jurist. Och nu funderar jag på att läsa till läkare och ansluta mig till läkare utan gränser, bo i en hydda i djungeln i afrika och låta mina barn (hoppas på fler för eller senare, insha allah) leka med lianer likt Tarzan och hjälpa fattiga människor som inte har möjlighet att söka vård. Hade jag svårt att få jobb på grund av mitt namn? Ja, det är jag övertygad om.


Den perfekta presenten?
Ett presentkort till detta spa som avsätter helger endast till kvinnor.


Vad skulle du ta med dig till månen?

Jag tar mig först friheten att ändra frågan till vad jag skulle ta med mig till en öde ö eftersom det är min högsta dröm att komma till en öde ö. Jag skulle ta med min son och mat-tina som skulle få laga mat åt mig medans jag glassar i solen och en koran för att passa på att memorera den medans jag inte har en mobil som ringer dygnet runt.

Det kommer mera....

Goddag! Jobbet tär på krafterna men det är riktigt kul. Synd bara att jag sitter på tåget fler timmar än vad jag jobbar. Speciellt när det snöar och tågen kommer flera timmar sent. Man skulle kunna tro att SJ inte vet om att vi bor i ett kallt land där det snöar årligen, för varje gång det snöar är det samma visa med bussar och tåg. Men men jag skulle inte klaga i det här inlägget, utan berätta för er om en av mina dolda talanger. Bortkoppling. När folk (ofta personer som jag inte tycker om) pratar, kan jag koppla bort dem. Då tittar jag på den som talar, nickar vid rätt tillfällen, men jag hör absolut inte ett dugg av vad personen tsäger, och mina tankar är på någon strand i Indien. Det här har jag lärt mig eftersom att vi är så många personer hemma och det pratas hela tiden överallt, så kan det vara skönt att koppla bort dem ibland. Nu har jag dock ett problem. Bortkopplingen börjar bli okontrollerbar. Det händer hela tiden. Jag har börjat koppla bort alla människor. Det farligaste är när jag står och tittar på någon samtidigt som jag kopplar bort min omgivning. Då ser jag inte längre personen även om det kan se ut som det. Detta har lett till att jag en gång fått en utskällning av en kille för att jag "kollat snett" på hans tjej. Att tjejer (händer ofta) börjar flörta med mig eftersom de tror att jag är intresserad eftersom jag tittar så länge. Att folk blir irriterade när jag har glömt något, när jag i själva verket inte ens har hört vad de bett om från början.

Nej, jag är inte störd jag är bara... speciell... Och nu kära ni ska ni hjälpa mig. Hur ska jag bära mig åt för att sluta koppla bort allt och alla??

Ps. Ikväll runt 22.00 ska vi svara på era frågor i ett videoinlägg. Missa inte det!

// Mohammed

Jag älskar barn. De är hur söta som helst, men någonting jag verkligen inte tål är bortskämda snorungar. I princip alltid när jag ska åka tåg hamnar jag framför en småbarnsfamilj med en stackare till morsa (undrar var de lata papporna gömmer sig alltså). Jag brukar aldrig säga något, men gud vilka problem jag har med att försöka hålla tungan i styr. Eller ok, jag ska vara helt ärlig... Jag har svårt att hålla fingrarna i styr. Speciellt om ungen är över 7, så vill jag bara ta ungen, skaka om honom/henne, ge dem en arabisk behandling och sen slänga ut dem från fönstret. Det kan ju inte vara olagligt (eller Cherin?), det borde väl räknas som självförsvar eller något? ÄNNU värre är det om det är en uppkäftig snorunge som tuggar tuggummi högt, och säger något i stil med "määh va gloru på egentligen...?!"
Sånna har jag lust att... OK, jag vill inte att ni ska tro att jag är psykiskt störd, men låt inte era uppkäftiga ungar komma i närheten av mig (för säkerhetsskull bara).

Jag vet att jag inte kan ta ut min ilska på ungarna. Självklart är det inte deras fel, men vem ska jag skylla på? Föräldrarna? De gör ju med all sannolikhet sitt bästa, så det känns fel att skylla på dem. Jag antar att jag nästa gång bara får sitta på tåget och låtsas som ingenting, när ungen hållet på att sparka ner mitt ryggstöd. Typiskt mig att vara så himla diplomatisk... Hahaha. Det här är vad jag vill ha sagt:

DUMMA FÖRÄLDRAR SOM INTE KAN TA HAND OM SINA BARN!!! DUMMA UPPKÄFTIGA BARN!!! DUMMA ALLA SOM TYCKER KAXIG SNORUNGAR ÄR SÖTA!!!! OCH DUMMA BARN SOM ALLTID, ALLTID, DRAS TILL MIG!!

(Yes jag har vart barnvakt på sistone)

Idag började även jag att jobba och jag måste ju säga att det är hur kul som helst att stå i kassan på apoteket där jag jobbar (bortsett att man tröttnar på alla jullåtar som spelas om och om och om igen). Idag kom det in en man som klagade på bland annat: mitt hår, utrymmet och regeringen. Innan han gick frågade han mig även om jag visste varför han inte längre åt skinka. Jag visste självklart inte det, så han svarade " Jag såg en bild på Göran Persson, och efter det äcklas jag bara av att tänka på grisar"... Så istället för artiklar som denna (2) som vill förhindra djurplågeriet av grisarna, så kan man ju bara dela ut bilder på herr Persson istället (även om jag personligen tycker gubben är ganska söt). Då blir folk vegetarianer, och inget med grisblod måste spillas. Great!

Nu hörni håller jag på att dö utav utmattning, så vi hörs imorgon när jag vaknar. Godnatt!

// Mohammed

Jag har sedan bloggen startades inte skrivit så mycket om mitt jobb. Anledningen till detta är att jag haft en tre veckor lång välförtjänt semester. Nu är min tid som hemmafru-wannabe dock brutalt över.

Hej tidig morgonstress. Hej hinna-med-tåget-stress. Hej stå-ut-med-jobbiga-klienter-som-ringer-dygnet-runt-stress.

Hej då bullbak och övriga hemmafrutendenser. Hej då frihet.

Så hur började veckan då? Med tidig morgonstress, hinna-med-tågetstress och en klient som valde att inte dyka upp på förhöret-stress.


// Cherin

Ser sjukt mycket fram emot att svara på alla era frågor under nästa vecka! Alla förutom Britts som uppenbarligen inte har något emot att vara ansvarig för att ha startat ett hedersblodbad som heter duga. Så vad som än händer. Ni vet vem ni ska skylla på. Britt is tha shit :)

// Cherin

Det här måste vara en av världens otäckaste människor. Trots skandal efter skandal fortsätter denne diktator styra en europeisk demokrati med järnhand. Idag fick han dock smaka på järnhanden själv.





Är det ok? Nej. Men OM det vore det, så kvalificerar diktatorn Berlusconi sig helt klart bland de top five som förtjänar det mest. Kan ni gissa de övriga fyra?


PS. det är något i den här stilen jag menar med käftinklappning.

//Cherin

Min mor är en såndär människa som alltid är upptagen och som alltid prioriterar alla andra. Vi som är hennes barn måste mer eller mindre boka tid med henne för att få prata med henne eftersom hon alltid är upptagen med att ta hand om grannen, grannens ungar, kvinnor från moskén eller... ja ni fattar.

Idag utfördes det som Aftonbladet och Expressen skulle ha kallat för bowlingkupp. Jag ringde mamma och sa att jag akut behövde henne i en timme för att det krisade. Jag och min son satt i bilen när hon kom springandes. " In i bilen, det är bråttom!"

Intet ont anandes sätter hon sig i bilen och vi kör iväg till bowlingshallen. Min son som är fyra år ledde överlägset och vann (ja, det är officiellt, jag skäms, men kan faktiskt inte göra något åt det- han vinner varje gång).


Kampen blev mellan mig och morsan. Hon kämpade hårt och fick mig att svettas av nervositet ett tag.

Hon ledde men efter ett par tabbar på slutet gick jag om henne. Jag slog henne och kvällen var räddad. Hurra!



//Cherin

Jag har stått och bakad bullar i timmar nu. Över hundra stycken! Snacka om att man är bättre än alla hollywoodfruarna tillsammans. Bor ni i Örebro är det bara att komma förbi! Jag bjuder på bullar och mjölk. Hahaha snacka om att alla söta bullbakande tanter kan slänga sig i väggen.

// Mohammed

"Ta det med en nypa salt nu"

// Mohammed

Alldeles nyss sa någon till mig att jag inte liknar en Mohammed. Haha jag blir faktiskt inte sur, som jag kanske skrev igår eftersom jag förstår vad folk menar. MEN det är inte bara araber som heter Mohammed. Det är ett väldigt vanligt bland muslimer och inte ens en fjärdedel av alla muslimer är araber. Så bara som ni vet en Mohammed kan vara blond och blåögd, gul, blå, röd, kines, indian ja ni fattar vad jag menar. I alla fall jag tänkte köra en lek med er. På vilken av följande bilder liknar jag en Mohammed mest? Svara vad ni vill, jag lovar, jag tar inte illa upp.




Ser en Mohammed ut såhär?




Petar en Mohammed i näsan?





Här har ni "ghetto" Mohammed



Kan man vara fjortis om man heter Mohammed?

Mohammed tha gangsta igen.



Kan en Mohammed le?



Borstar Mohammedsar tänderna?

Så vad säger ni, på vilken av bilderna liknar jag mest en Mohammed?

Nu är jag framme i Örebro. Apanisse och Stina mötte upp mig på station och eftersom vi var övertrötta alla tre hann vi knappt hälsa på varann innan vi började asflabba. Folk kollade på oss som om vi vore dumma huvudet... vilket vi i och för sig är, men ändå man måste ju inte vara så tydlig med att man tycker det. Hur som helst... Apanisse som är psykologstudent berättade om att hon hade läst att om man misstänker att man blir förföljd av en våldtäktsman ska man inte skrika eller liknande, istället ska man bete sig konstigt. Man kan till exempel låtsas att man har en cp-skada, prata med sig själv, spela störd eller något liknande. Jag började skratta igen eftersom Apanisse visade hur man spelar störd, men då utbrister Stina mitt från ingenstans "Oh no that wouldnt turn me off, I would think easy target"... tystnad...

Stina heter egentligen inte Stina utan något annat. Hon bad mig att inte skriva hennes namn om jag skulle skriva om det på bloggen.

Haha men nu vet ni hur man ska unvika att bli våldtagen tjejer... och killar.

Nu drar jag till Örebro hörrni! Jag ska vara där hela helgen och har förmodligen tillgång till internet, så ni kommer inte behöva sakna mig, men det lär vara lite tomt fram till ikväll eftersom det tar mig några timmar att åka dit. Under tiden kan ni passa på att ställa frågor till mig och Cherin som vi svarar på någon gång nästa vecka. Blir det många frågor kommer svaren i ett videoinlägg. SÅ BOMBA OSS MED FRÅGOR NU!!! YALLA YALLA YALLA!!!

// Mohammed

Jag fick under Ramadan en inbjudan till en ambassad att bryta fastan. Jag uppskattar verkligen initiativet och tycker det var kul, men jag måste säga att själva inbjudan var en klass för sig. Döm själv.

"Ni är hjärtligt välkomna till xx ambassaden torsdagen den 18 september för att tillsammans med våra fyra muslimska gäster fira Iftar!   (...) Lite praktiskt information: som ni säkert vet har ambassaden en ganska omfattande säkerhetskontroll för alla sina besökare. När man kommer till ambassaden kommer man att få gå igenom en flygplats-liknande säkerhetskontroll. Det underlättar processen om ni lämnar elektronisk utrustning hemma, inkluderat datorer, kameror, mobiler, personsökare etc. Även större paket, skarpa objekt, antändningbara saker samt obestämbara vätskor bör lämnas hemma. Självklart finns det möjlighet att lämna elektronisk utrustning hos säkerhetspersonalen innan ni kommer in på ambassadområdet, men det tar lite längre tid. Skulle ni lämna saker hos säkerhetspersonalen får ni självklart tillbaka dessa när ni lämnar ambassaden. Vi ber er att ha överseende med att denna process kan vara något tidskrävande (det är bland annat därför vi avsätter en halvtimme innan programmet börjar så att alla ska ha möjlighet att komma in utan problem) och hoppas att det inte känns alltför besvärligt."

Jag höll på att garva ihjäl. Tyvärr blev både jag och min son sjuka inför kvällen så jag var tvungen att tacka nej.


// Cherin

Jag och en av mina småbröder (ja, jag är arab så jag har ett par stycken) har en gång för alla fastställt att choklad är en mänsklig rättighet.  Jag kan inte tacka Allah tillräckligt för att chokladen finns till. För ett tag sen exprimenterade jag lite med den klassiska kladdkakan och hade i en ask färska hallon och några grovhackade valnötter. Jag satt i vardagsrummet när min lillebror kom springandes från köket med gråten i halsen. "Cherin, det här är det godaste jag ätit i mitt liv." "Jag vet" sa jag, lika rörd som han. Kladdkakan är magiskt. Testa själva får ni se!

//Cherin

Ungen ni ser på bilden här under är Cherins unge. Hur gullig som helts, men vad håller han på med egentligen? Jo, kära damer och herrar, han tränar pilates. Sist jag var hemma hos Cherin la jag märke till en hel del skumma saker, men det här tog nog priset (Ja, om man bortser från när Cherin började med armhävningarna, rolig syn vill jag lova). Hon har skadat sin son med alla pilatesövningar som hon håller på med. Han är fem och kan redan slå ner sin morsa.

Vi satt även en stund och kollade igenom bloggen, vad vi ville ändra på och vad vi ville förbättra. Vi är båda två ganska nöjda, men det finns några saker som vi vill ändra på. Vad tycker ni? Har ni några önskemål på vad ni skulle vilja se mer av? Bomba oss med förslag nu!




Man ser ju helt klart vem som är den smarta av oss två!

Innan jag återgår till mitt pluggande vill jag tacka alla er läsare. Sen vi startade bloggen har det enbart varit positiva reaktioner från er sida. Inte en enda negativ kommentar, verkligen imponerande!

// Mohammed

Det finns två sätt att känneteckna en algerier. Det första (och riskfria sättet) är att höra på dialekten. Algeriet har nämligen den fulaste arabiska dialekten som finns. Jag skulle inte ens kalla det för arabiska eftersom andra araber inte förstår ett dugg av den algeriska dialekten. En osmaklig blandning av franska, arbiska och berbiska skulle jag beskriva den som.

Det andra (och betydligt farligare) sättet vore att peta på honom/henne. I detta fall mister du med all sannolikhet ett finger... eller två. Algerier är nämligen ehh väldigt hetlevrade, eller vad vi i vår familj kallar för FLIBB*. Undvik därför att irritera en algerier.

Temperamentet är inte det enda som är farligt med algerier. Det värsta är utan tvekan deras huskurer. Herregud säger jag bara. Här kommer några exempel på sånna gifter:

Pressad citron, honung och vitlök. Hjälper mot förkylning, ont i halsen och feber (funkar faktiskt men smakar inte bra)

Olivolja, kaffe och vinäger. Det fick jag smaka när jag hade maginfluensa. Det traumatiserade min uppväxt kan jag tala om för er. Och visst var maginfluensan borta när jag vaknade... ur min koma två veckor senare (testa inte!!!)

Sen har vi ju huskuren mot olydnad som vi inte får glömma. Ett rejält kok stryk. Den här metoden brukade jag testa på mina småsyskon och den funkade faktiskt... fram till att jag fyllde 6 och mina småsyskon växte om mig (Ja, jag är fortfarande bitter). Så nu sitter jag här med halsont eftersom jag inte vill testa den första huskuren, och olydiga syskon som jag inte heller kan göra något åt...

Just ja, försök inte trösta mig med att 182 (och en halv!!) cm inte är kort. Kom och slå ner min lillebror och sen kan ni öppna mun.

* FLIBB brukar jag och mina syskon säga till våra föräldrar när de är riktigt arga. Det började någon gång när farsan blev arg och skrek på min lillebror. Brorsan (kaxig som han är) sa att pappa inte behövde flippa ur. Hahaha då skulle pappa säga att han inte flippa ut, men eftersom han är arab blev det flibba (han kan inte säga p). Sen dess har vi sagt FLIBB till alla som blir sura och får utbrott (ja det händer hela tiden här hemma).

Jag hoppas att ni algerier som läser denna blogg tar inlägget med en nypa salt, och snälla få inte flibb.

// Mohammed

Jag älskar lussekattar. Nej, inte älskar, jag är beroende av lussekatter. B-e-r-o-e-n-d-e. Kan någon då svara på vad man gör när 0.5g saffran kostar 40 kronor? Jag fick betala 300 spänn sist, och det räckte bara några dar. Därför blev jag jätteglad när Cherin ringde och frågade om vi skulle baka tillsammans. Vad jag inte tänkte på då var att Cherins unge inte tål ägg. Just ja han tål inte mjölk heller. Vad mer? Jo, han tål inte smör. Något mer? Gluten funkar inte heller. Mm vilka goda lussekatter det lär bli...

// Mohammed

Jag kollade på den sista saw filmen igår, och kan nu konstatera att:

De som skapade den här filmen borde hängas.

Vi som kollar på filmerna och gillar dem är sjuka i huvudet och borde spärras in.

Alla som inte håller med mig är minst lika sjuka, och borde få psykvård. Capish? Bra!

// Mohammed

Skulle ha lagt mig och sovit för länge sen. Men fann bloggen Heja Abbe för ett par timmar sedan, precis innan jag skulle somna. Har gråtit floder...och kommer inte sova än på ett tag.

Alhamdulillah ala kuli shay.

//Cherin

Innan jag fick jobbet på advokatbyrån hade jag sökt ett annat jobb. Jag kallades till tre intervjuer och allt hade känts bra fram till jag fick samtalet. Den personalansvariga ringde upp mig. "Jo, Cherin, du vet ju att vi tycker mycket om dig och att vi är intresserade av dig." Alhamdulillah, tack och lov tänker jag. "Men det är så här" fortsätter hon, "vi skulle vilja att du gör några test. Det är ett språktest, ett personlighetsrest och ett intelligenstest. Är det ok?"

Det enda jag hörde var intelligenstest. Panik. De är är jättehemska. Alltså jag vet att jag är smart, men vill helst inte ha det på papper, ni förstår? Men vad säger man? Ja, jag gör allihopa men kan vi skippa IQ testet? Hur misstänksamt är inte det?

Vi bestämde tid under en helg och jag åkte dit för att testas. Jag skrev och skrev, totalt tog testen fyra timmar att göra.

Jag trodde att det hemskaste skulle vara att skriva IQ testet.

Så var det inte, ni förstår, svaren matas in i dator och sedan kommer domen:

"Cherin, du behöver inte alls vara orolig. Vad man kan se här på intelligenstestet är att du ligger på en nivå där de flesta ligger, du är helt normalbegåvad. Det är bra."

Eller hur?! Normalbegåvad? Det var det värsta jag hört!  Normalbegåvad?! Gör det himla testet bättre själv då!

Plötsligt börjar jag känna de impulser som jag antar att de som inte går vidare i Idol känner när de försöker övertyga juryn om att de visst kan sjunga. Jag, normalbegåvad?! Jag är ju hur bright som helst! Kanske inte just på dessa frågor, men kan jag inte få göra ett nytt test? Kanske något som inte är så matematiskt? Snälla, snälla?


PS. De andra testen gick alldeles utmärkt.

//Cherin

Jag kommer ihåg första gången jag sa att jag var svensk. Jag gick på högstadiet, och sa inför mina klasskamrater på den bredaste östgötska att ja' äe sväänsk. Det skulle jag inte ha gjort. Jag blev mobbad för det i typ ett år efteråt.

Många gånger stöter på problem när man som jag, har ett flertal identiteter att brottas med. Jag är född och uppvuxen här, talar världens fulaste dialekt och älskar svamp. Sen ser man sig i spegeln, och inser att mammas algeriska ögon och pappas syriska mörka färger lämnat sina avtryck- i alla fall på det yttre.

På det inre också? Vet ej. Men sen så är jag ganska speciell på den fronten, jag har en så kallad traditionsallergi. En mycket allvarlig sådan. Reagerar oerhört kraftigt på sånt som folk gör helt omotiverat bara för att det ska vara så (det är inte för intet jag suttit med i styrelsen för Asmta och Allergiföreningen i Uppsala).

Många muslimer som växer upp här i Sverige får ta sig både en och två brottningsmatcher när det gäller dessa frågor. Svensk? Arab? Somalier? Muslim? Modern? Måste det vara en motsättning, eller funkar det att vara allt på en gång?

När man väl lyckats övertyga sig själv om vem man är, ja då gäller det bara att övertyga omvärlden också.

För visst är det så att man som barn tror man man äger världen, allt kretsar runt en själv. Man tror man vet vem man är, vad man vill, och vad som blir av en i framtiden. Och visst är det häligt? Men vad händer när du känner att du tillhör en grupp, men gruppen inte vill acceptera dig?

Jag är inte orolig, tror att man förr eller senare kommer till ro med dessa frågor, alla människor går väl igenom olika sorters identitetskriser?

Ta min son till exempel, han trodde under en längre period att han var ett lejon. Sedan han sett sitt första klipp ur Lejonkungen på Youtube, slutade han prata, han röt till när han ville säga något istället. Han kramades och pussades inte längre utan komm och strök sin kind mot mig när han ville visa kärlek. Han lapade i sig sin mat. Ibland var han Simba, ibland var han Mufasa. Jag och mormor får turas om att vara Nala och Kiara.

Gulligt eller hur?

Men så börjar man efter ett par månader (!) bli lite orolig när jag eller min man säger något i stil med "kom så ska vi borsta tänderna på vår lilla älsklingspojke" och svaret är "jag är ingen pojke, jag är ett lejon!"

Men så en dag, kom min son fram till mig tydligt upphetsad över att vilja säga något viktigt - som han just kommit på - till mig.

"Mamma?"
"Mhmm"
"Vet du att, att jag är en pojke?"

Då kom tårarna, från världens stoltaste morsa.

//Cherin

Jag frågade precis min syrra Sanna vad jag skulle skriva i mitt nästa blogginlägg.

"Skriv att du är ett retard som går omkring och viker kläder samtidigt som du sjunger julsånger"

Jag kollade upp på google vad retard betyder och fick detta svar:

"A retard is a person put on this earth for us normal people, due to their handicap being incredibly funny. A term of endearment for the mentally handicapped or stupid."

Hon är inte helt ute och cyklar.. Jag är åtminstone rolig.

Jag känner mig starkt kritisk till Mohammed tidigare inlägg eftersom min rädsla är att vi skapar ett fördomsmaraton. Tänkte dock  trots min rädsla bidra med en egen fördom.

Muslimska kvinnor är ju förtryckta stackare som knappt tar ett steg utanför hemmet utan bara lagar mat, byter blöjor och städar eller hur?

Denna muslimska kvinna är emellertid ett undantag då hon knappt har besökt en tvättstuga sedan hon gifte sig. Eftersom min man nu är bortrest och ingen tvätt har tvättats på över en månad rådde akut brist på rena kläder. Efter att ha tiagit till allehanda akuta åtgärder (som att köpa nya underkläder och strumpor) har den akuta rena-kläder-bristen tvingat mig att boka ett pass i mardrömsstugan. Resultatet blev följande:


Min badrumsmatta fastnade i tvättmaskinslocket och är nu ett hörn fattigare. Hata! Hata! Hata!


//Cherin

Detta inlägg kommer att vara väldigt fördomsfullt, så är du känslig bör du inte läsa vidare. Syftet med denna är blogg är till viss del att driva med fördomar. Jag kanske har fått mig själv att framstå som fördomsfri, men så är verkligen inte fallet. Därför vill jag dela med mig lite av mina egna fördomar:

Äldre svenska män som är tillsammans med yngre asiatiska kvinnor har hämtat hem henna från någon charterresa i Thailand.

Araber förökar sig som kaniner

Folk som heter Rune, Johan och Evelina är helt störda i huvudet.

Ghettoblattar eller hobbyblattar som de så vackert kallas... Ok jag bör inte fortsätta meningen om jag inte vill bli nedslagen senar ikväll. Dessutom så är det inte fördomar utan fakta...

Mobbare är för det mesta tjocka misslyckade människor

Svenskar är otroligt fega...

Amerikaner är det trögaste som någonsin vandrat på denna jord...

Kinesar är coola


Listan kan göras lång minst sagt. Som tur är, är jag fullt medveten om att det är fördomar, och felet i de flest fallen lligger hos mig. Delar ni några av mina fördomar? Skicka er fördomar till oss! De roligaste publiceras om några dagar.

// Mohammed

Jag vill inte vara singel. Jag vill vara singel. Jag vill plugga. Jag vill inte plugga. Jag vill inte resa. Jag vill resa. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet ingen som kan hjälpa mig att bestämma vad jag vill. Jag vet ingen som kan bestämma åt mig.

Jag borde bli poet

// Mohammed

Läste tidigare idag ett inlägg på Egoinas mammas blogg och fick med en gång inspiration till nästa lektion i svenskhet. Fastän precis tvärt om. Jag ska just begå den största dödssynden av dem alla här i Sverige.

Jag hatar hundar. De är äckliga. De luktar pyton. De hårar och slabbar ner.

Fastän egentligen är det inte hundarna jag hatar. Utan hundägare. De är äckliga. De luktar pyton och de hårar och slabbar ner. 

Hundägare antar alltid att alla älskar hundar. När de passerar en person som uppenbart är livrädd för hunden hör man alltid ett " du behöver inte vara rädd, Mimmi är så snäll." Eller man sitter på bussen och det är regn och rusk och hunden skakar av sig allt det blöta. Jag blir mordisk. 

Eller det absolut värsta! Jag kan ha beklagat mig över att min son är krasslig och därför har svårt att sova om nätterna när min hundägarkompis svarar. " Ja, jag vet, visst är det jobbigt? Mimmi (hunden) är också krasslig och har inte ätit bra på flera dagar.. Mordisk.

Förkärleken till hundar har verkligen gått för långt. Vi måste stoppa alla hundägare, slänga ut dem till Hundägarland innan de totalt tar över landet.

Jag måste i samband med detta berätta om två situationer som jag varit med om på riktigt och som svårt traumatiserat mitt förhållande till hundägare.

Första händelsen var när jag gick i gymnasiet. En klasskamrat sitter i skolbiblioteket och mår uppenbart dåligt. Det ser ut som om hon inte fått någon sömn under natten. Jag sätter mig ner och fågar var som hänt. Hon svarar att hennes syster dött dagen innan. Oj, jag beklagar verkligen. Jag sitter med henne en stund och pratar med henne om döden om vad som händer sen, om de visste att hon var sjuk, om det kom väntat eller oväntat osv. Det visar sig att hennes syster dött i cancer.

Jag som tycker att det är viktigt att även nämna det positiva när man sörjer börjar fråga om hur hon var som person, vad hon hette och om hon möjligtvis har ett fotografi på tjejen. Jo då det hade hon. Ett fotografi på en hund. En hund.

När man vill vara riktigt ful i munnen på arabiska (har aldrig yttrat orden men dristar mig nu till att skriva ner dem) säger man du dotter / son till en hund. Helt plötsligt fick uttrycket en helt annan innebörd.

Den andra situationen skedde för bara ett par månader sedan på mitt jobb på advokatbyrån. Vi erbjuder gratis rådgivning per telefon och man kan även skicka in sina frågor till oss via mail. En fråga kommer från en kvinna som berättar att hon och hennes sambo separerat för 1,5 år sedan. Under tiden de var tillsammans köpte de en hund (Mimmi) tillsammans som "uppfostrade" ihop. Båda Mimmi väldigt mycket och kan inte leva utan henne. Efter att de separerade fick Mimmi bo varannan vecka hos mannen och varannan vecka hos kvinnan. Kvinnan beskriver att de har gemensam vårdnad om Mimmi och att de utövar växelvis boende. Nu var det bara så att mannen hade fått ett jobb en bit ifrån den stad där de bodde nu och ingen av parterna var villiga att ge upp vårdnaden om Mimmi. Kvinnan tillägger att de alltid delat på alla kostnader avseende Mimmi lika, spenderat lika mycket tid med henne och älskar henne lika mycket. Vad ska de göra då ingen av dem kan leva utan Mimmi? Kan man ta det till domstol?

Mitt förslag till kvinnan som ställde frågan var att döda mannen. På så sätt kunde hon ha hunden för sig själv, hon kostar inte samhället skattepengar i form av rättegångskostnader och världen blir en hundägare fattigare. Hurra!

Att lära sig ett nytt språk är inte alltid det lättaste. Ju äldre man är, desto svårare är det. Även om man lär sig sig tala, så finns det många gånger uttryck som man vill säga men som inte har någon motsvarighet på det nya språket.

Min moster var för många år sedan på sin "skolavslutning." Hon hade klarat av sina SFI-kurser och klassen skulle ta avsked av varandra. Familj och vänner närvarande för att gratulera studenterna.

En av hennes klasskamrater reste sig upp för att hålla ett tal. Han började med att berätta att han köpt en ny kostym dagen till ära, han ville vara extra fin den dagen. Min moster ville då säga till mannen att han inte alls hade behövt klä upp sig för att vara vacker, eftersom hen hade en så fin personlighet. "Du är fin både med kläder och utan" sa mostern min. Hans fru som satt bredvid tittade förvånat på min moster. "Jaha," sa hon, "och hur vet du det?"

Eller som när jag var i Syrien och en stackare fått för sig att göra reklam på engelska för en nötblandning han sålde. "We are not the first, but we are the beast." Ja, om du insisterar så..

//Cherin

När jag som muslim talar om en syster så kan det vara min biologiska syster, min halvsyster, men det kan också vara en tjej- som är min syster i islam. När man muslimer emellan pratar med varandra gör man oftast ingen skillnad mellan de olika systrarna och bröderna.

Jag växte ju upp i Linköping där det fanns en relativt stor grupp somalier. Min familj levde spenderade mycket tid tillsammans med de somaliska familjerna så jag har ett ganska stort gäng "mammor" i Linköping. Framför allt har jag en somalisk mamma, Zahra, som står mig extra nära.

Jag och min man (som för övrigt är från Eritrea) bodde under en tid i centrala Linköping. För att komma in i byggnaden behövdes en portkod och mamma Zahra hade alldeles glömt bort koden den dag hon skulle hälsa på oss. Hon står där vid dörren när en av mina grannar kommer dit och frågar om hon ska in.

"Ja," svarar Zahra och säger "min dotter bor där."

Min granne som sett att det är min man är den enda som är mörkhyad i huset kopplar snabbt att det är in till oss hon ska, men förstår också att denna somaliska kvinna blandat ihop orden "son" och "dotter."

"Jaa" säger grannen, "du menar din son?"

"Nej," svarar Zahra, "min dotter!"

Grannen försöker förklara att dotter=flicka och son= pojke, men Zahra är ihärdig. "Jag ska till min dotter."

De båda kvinnorna skiljs åt helt oförstående. Grannen för att Zahra inte lyckats förstå skillnaden mellan son och dotter och Zahra för att grannen inte lyckats fatta att hon älskar mig som sin dotter.

Zahra ringer på min dörr och jag öppnar. Hon skiner upp när hon ser mig. "Min älskade dotter, ge mamma en kram!"


//Cherin

  MOHAMMED MOHSEN

Så står det högst upp på mitt CV och mina jobbansökningar. Får det dig att tappa intresset? Läser du ens raderna som är skriva efteråt? Jag kan bara hoppas att alla arbetsgivare gör samma sak. Fast efter ansökan nr 237 har jag faktiskt börjat tvivla. Hur kommer det sig att jag inte får ett enda svar (varken ett ja eller ett trevligt nej eller i värsta fall ett av mina egna inshalla), när mina kompisar Nicklas, Anders och Pernilla som skickar till samma företag får det? Trots att jag har ett Cv som är bra mycket bättre, toppbetyg, ett extra språk och erfarenhet som de flesta 25 åringar inte ens har. Varför? Självklart inte fördomar. Jag kan ju inte använda "rasistkortet" som så flitigt används nu för tiden. OCH, tro det eller ej, men jag hatar att framstå som ett offer. Därför väljer jag att skylla på mitt Cv, att det är så många som söker, att jag är för sent ute eller som nu för tiden, finanskris. Ger jag upp? Nej Aldrig! Kan det vara så att folk är fördomsfulla? Självklart inte, men efter att jag nu skickat iväg ansökan nr 238, ja då börjar jag faktiskt tvivla...

Det finns en fråga som tar alla pris. Jag vet inte hur många gånger jag fått den, men varje gång jag får den tänker jag en sak. Käftinklappning. Förutom att det är ett riktigt hysteriskt roligt ord taget från en norrländsk kollega så beskriver den exakt min känsla när jag än en gång får "the big no-no-question." Ett ord.

Käftinklappning.

Jag lyckas alltid när jag föreläser, lyckas berätta både det ena och det andra om min stackars man. Han har snällt bett mig att inte göra det, men det funkar liksom inte, det blir så himla mycket roligare om jag får driva med hur dålig han är på att laga mat. Stämmningen brukar vara på topp när någon välmenade, oftast kvinna, i publiken frågar om jag fick välja min man själv. Nu kom den. Käftinklappning.

Jag vet att hon inte menar något illa. Jag vet att frågan oftast ställs av intresse. MEN när man ställer en sådan fråga finns det ganska många antaganden bakom.

För det första, antar den som ställer frågan, att det finns en möjlighet att jag är så svag att jag inte klarar av att  välja min man själv, att jag inte klarar av att säga vad jag tycker till min familj utan att jag bara lyder.

För det andra, antar den som ställer frågan att det finns en möjlighet att mina föräldrar är ett par tyranner som gifter bort mig mot min vilja utan att bry sig om mina känslor.

Och för det tredje, vilket troligen är det värsta, så antar den som ställer frågan att det finns en möjlighet att min man är ett äckligt snusk som tvingar sig på och lever som gift med en kvinna som inte vill ha honom.

Det är inte allt för smickrande.

Så lets make a deal, nästa gång du vill veta om jag valde min man själv eller inte, fråga hur jag träffade honom istället. Du kommer få reda på exakt samma sak, men jag garanterar att du slipper en käftinklappning.


//Cherin

Denna Award har vi fått av världens gulligaste Kina. Vi är jättetacksamma! Vi fick den redan igår men kunde då inte komma på vem vi skulle ge den vidare till. Jag har dock enfaldigt bestämt att ge den till Svarten som alltid behandlar viktiga ämnen ur ett mycket intressant perspektiv. Håller utkik till vem han väljer att ge den vidare till!

Update:
Ok, då bestämmer jag, Mohammed, att ge den till Daniel. Haha när jag skrev att jag hade fått herpes (PÅ SKOJ) skrev han att han skulle komma och trotsa min morsa. Det hade han absolut inte gjort om han visste vem hon var, men låt oss säga att det var modigt!

Ibland vet man faktiskt inte hur man ska reagera på saker som gör en upprörd. Ska jag bli arg, förolämpad, ledsen, skrattretad.. gränsen är hårfin. Idag fick jag dock ett utbrott. Är så sjukt trött på att folk inte kan fatta att jag är jurist. JAG är ombudet INTE tvärt om. Trots mitt namn. 

För en tid sedan blev jag kallad av Migrationsverket till en utredning avseende MINA asylskäl.  Jag är svensk medborgare. Jag är född i Sverige. Båda mina föräldrar och halva min släkt var medborgare i Sverige långt innan jag föddes. Man såg namnet och antog att jag var den asylsökande.

Kort efter sände Länsrätten i Göteborg ut handlingar till min klient som han skulle yttra sig över. Lämpligt nog hade han registrerats som ombud och jag som klient. Min klient var helt förvirrad. Ska jag yttra mig över dig Cherin?

Och så idag. Jag blir jag erbjuden språkundervisning av Migrationsverket.  Jag har harft MVG i alla sex språk jag någonsin studerat. Aaaah ! Hur svårt kan det vara att läsa pappret?! Uppenbarligen är jag mer läskunnig en den som skickat kallelsen. Hon kanske ska testa undervisningen själv?

Efter utbrott och ett samtal till Migrationsverket kan man ju bara inte låta bli att skratta. Visst borde jag gå dit måndagen den 7 december 2009 bara för att se deras ansiktsuttryck när jag rabblar alfabetet både framlänges och baklänges.

Jag har tydligen rätt till både dag och reseersättning också...undra om man kan få det retroaktivt?




//Cherin

Eftersom vi har gäster som övernattat i min pojks rum har grabben fått sova i dubbelsängen med mig. Ni vet hur barn älskar att att ha plufsiga små gosedjur i sägen när de sover? Inte min pojk- det ska vara hårda leksaker. Det mina vänner har lett till att jag vaknat med spiderman och liknande på alla möjliga olämpliga ställen. Och att jag nu mer har blåmärken över hela kroppen som ett annat misshandelsoffer. Tur att maken min är i Saudiarabien för tillfället och har alibi. Aj!





//Cherin

Som ni redan vet anser jag att män är det bättre könet (fakta). Ibland måste man dock vara lite självkritisk, som när jag läser denna artikel på aftonbladet. Den handlar om att män inte bör närvara vid en förlossning. Bland kommentarerna kan man bland annat läsa

"Jag känner också män som efter första barnet har sagt - aldrig mer att jag är med vid en förlossning."

"Ingen man vill egentligen vara med, men av socialt tryck tvingas man - det går inte att säga nej utan att framstå ointresserad. Om någon närstående ska vara med är det bättre med en annan kvinna"

Hahah jag kan inte låta bli att garva. Vilka TÖNTAR!! Efter att ha burit ungen i 9 månader, och sen behöva spricka när man klämmer ut den, ja då är det SJÄLVKLART synd om mannen som måste vara med under förlossningen. Hahaha

"Socialt tryck". Att trycka ut ungen, där snackar vi tryck på riktigt...

// Mohammed

Så här används Inshallah:

1. Jag ska ut med några kompisar och mamma frågar när jag kommer hem. Jag svarar med "vid tio inshallah" och så har jag hela natten på mig att röja (halal-röj!) 

2. Cherin bjuder mig på middag. "Jag tar med mig en kompis inshallah", och så vips blir det mat över och jag kan ta med mig en matlåda (cherin brukar ofta bränna maten när jag är på besök, så det blir nästan aldrig en sådan)

3. Mamma ber mig att åka förbi försäkringskassan för att hämta en blankett. " Självklart inshallah", så var det problemet ur världen.

4. Jag: Inshallah jag kommer aldrig göra något som är fel. Översättning: Jag gör redan mycket MYCKET som är fel, men ingenting är fel så länge inte ni vet om det. 

5. Cherin ringer mig och säger att hon är intresserad av att blogga med mig. Hon har dock ett krav, och det är att jag sköter mig. "Själklart inshallah" svarar jag och jag tycker det har funkat ganska bra (Cherin har tvingat mig att ändra 4 inlägg)

Så här kan man använda inshallah. Jag använder det även flitigt i andra situationer, men eftersom jag inte vill avslöja att jag skiter i vad folk säger och bara lägger dit ett inshallah, så publiceras de inte på bloggen.

Nu ska jag städa mitt rum... inshallah

// Mohammed

Som muslim så firar man inte jul och jag har inte trott på tomten sen jag var fem, MEN nu är jag desperat. Så om tomten mot all förmodan verkligen skulle finnas och läser det här, så finns det faktiskt några saker jag önskar mig.

1. Ett rum, en lägenhet, en hundkoja, vad som helst bara att det ligger i Stockholm.
2. Pengar. Jag vet att man inte kan köpa lycka, men man kan köpa en hel del andra grejer, exempelvis en bil.
3. En RIK familj. Jag får skuldkänslor när jag snor från mina fattiga syskon.
4. En trög mamma ( det går inte att manipulera* min)
5. Ett jobb!!

Nu hoppas jag innerligt att tomten finns på riktigt! Don´t let me down!


* Vilket fult ord!

// Mohammed

Vad är det som händer?? En kväll har jag vart borta och så sjunker statistiken!! Är Cherin elak mot er, är det det som är problemet? Har hon skickat någon av sina kurdbrorsor på er? Eller är det bara så att hon skriver för långa inlägg? Har ni ens läst inlägget? Haha inte jag! Ärlighet varar längst (yeah not in this case maybe, för här varar bara ärligheten fram till att Cherin läser detta inlägg). Om det nu skulle vara så att detta är mitt sista inlägg måste det åtminstone vara kul, så här kommer skämt nummer två:

Den irakiska premiärministern besöker USA.
Han frågar Bush,
-Får jag fråga dig en sak?
-Självklart min vän., svarar Bush.
-Min son har kollat på er film Star Trek. Där finns asiater, ryssar, amerikaner, ja till och med utomjordingar! Men inga irakier. Varför är det så?
Då ler Bush och säger,
-Det är för att Star Trek utspelar sig i framtiden...

(Nu finns ju varken Bush eller Irak längre...)

// Mohammed