Aj då..
Att lära sig ett nytt språk är inte alltid det lättaste. Ju äldre man är, desto svårare är det. Även om man lär sig sig tala, så finns det många gånger uttryck som man vill säga men som inte har någon motsvarighet på det nya språket.
Min moster var för många år sedan på sin "skolavslutning." Hon hade klarat av sina SFI-kurser och klassen skulle ta avsked av varandra. Familj och vänner närvarande för att gratulera studenterna.
En av hennes klasskamrater reste sig upp för att hålla ett tal. Han började med att berätta att han köpt en ny kostym dagen till ära, han ville vara extra fin den dagen. Min moster ville då säga till mannen att han inte alls hade behövt klä upp sig för att vara vacker, eftersom hen hade en så fin personlighet. "Du är fin både med kläder och utan" sa mostern min. Hans fru som satt bredvid tittade förvånat på min moster. "Jaha," sa hon, "och hur vet du det?"
Eller som när jag var i Syrien och en stackare fått för sig att göra reklam på engelska för en nötblandning han sålde. "We are not the first, but we are the beast." Ja, om du insisterar så..
//Cherin
HAHAHAHA
Wer nos zö best but we are zö beast
/Nadir
Hahaha ja det kan bli lite tokigt.
Hahaha! Det är som när folk som enbart har sätt mig på gymmet plötsligen träffar på mig på stan "Oj, jag kände inte igen dig med kläder på!".
Haha.. vi hade maskerad med nagra fran mammas församling och prästen var utklädd till kanin.. sen nästa gang vi träffade honom säger min mamma till mina barn "-Känner ni igen prästen med kläderna pa?" Kan ju tillägga att jag tyckte lite synd om prästen där, haha. Det har blivit ett staende skämt.. Ibland blir det bara... fel!
När jag var i Spanien en gång så fick jag frågan på en affär "You want to pay with money or cash?"... Svårt att svara på det där.
Det där med kusinrelationerna tog det ett tag för mig att fatta också :). Min man presenterade säkert ett tjugotal "kusiner" innan jag fick för mig att fråga vilken sida de var kusiner på. Men det är en skön mentalitet.
Jag gillar verkligen er humor.
Asalam aleikoum
Hej Cherin, vet inte om jag berättat för dig när jag träffade Robs (väldigt konservativa och kristna föräldrar)... I princip det första jag säger till hans mamma på hennes fråga "How does it feel to see Rob back in England" är att "I'm not used to see him with clothes on"!!!!
Vi möttes ju i Thailand och bodde där i nästan 6 månader så jag menade ju att det var konstigt att se honom i annat än badkläder. Hade ju bara sett honom i t-shirt en gång innan och nu stod han där i långärmat och jeans.
Så inledde med att vara den konstiga svenska tjejen, hahaha... Poängtera att jag fem år senare står hans familj jättenära =)
Xoxo
Haha, underbart. Men språk är verkligen inte lätt alla gånger. Jag håller på för fullt att försöka lära mig arabiska. Går åt rätt håll så länge jag inte ska försöka tyda de arabiska bokstäverna. Jag älskar alfabetet, tycker arabisk skrift är såå vacker... men det är totalt vacum i hjärnan när jag ska försöka få rätt ljud till rätt bokstav, endel hör jag inte ens skillnaden på.
För några år sedan var jag med min man till Marocko och hälsade på hans familj där, och tänkte säga något till maken som inkluderade ordet älskling (ordagrant "mitt hjärta"). Jag kunde, och kan fortfarande inte få till det där ljudet som låter som man svalt ner ett G, utan mitt lät mer som K. Så ordet som kom ur min mun var kelbi (=min hund).
Svägerskan låg på golvet och skrattade.... :-D
Nuförtiden försöker jag undvika just det ordet...
// iris
Angie!
Kul att du hittat hit! Snacka om att du med det uttalande spikade fördomen att svenska tjejer är lössläppta...;) kärlek till dig.
