Idag när alla hade gått till skolan/jobbet knackade det på dörren. Egentligen orkade jag inte röra på mig, men jag gick ändå upp och öppnade dörren. Det borde jag inte ha gjort. Utanför stod det en kille som vill sälja inbrottslarm.

Försäljare: "Hej, bor du här?"
Jag: Öh vad ser det ut som tänker jag, men svarar snällt "Yes det stämmer".
Försäljare: "Är det du som har hand om ekonomin här hemma?"
Jag: Har inte du med att göra tänker jag, men svara snällt "nej det är det inte".
Försäljare: "Vem gör det då?"
Jag: Tänker fortfarande det har inte du med att göra men svara snällt "Nej det är min mamma, och hon är förmodligen inte intresserad"
Försäljare: "Vet du vad jag har att erbjuda då?"
Jag: "Nej, men jag känner min mamma"
Försäljare: Här börjar han rabbla upp sitt manus (som han kunde lika bra som jag kan koranen, vilket inte är så bra) om varför man borde ha ett inbrottslarm hemma, och hur riskfyllt det kan vara utan. Han snackade ungefär 7 minuter (är inte riktigt säker, för jag kopplar bort irriterande människor´) och avslutar med "det var ju inbrott hos era grannar bara för några dagar sen"
Jag: Kunde inte hålla mig så jag svarar "Ja, fast vi tog ju faktiskt inget värdefullt, men jag kan hålla mig borta från det här området så slipper du besvära grannarna". Eftersom jag log hela tiden och sa det skämtsamt trodde jag snubben skulle fatta att det var ett skämt, men icke sa Nicke. Han blev hur besvärad som helst, och stammar "Ok, men jag får väl återkomma någon annan gång"

Hoppas att jag är hemma då
// Mohammed