Wanted dead or alive!
Vad ska man blogga om nu på morgonen? Det har ju inte riktigt hunnit hända något värt att skriva om. Jag skulle självklart kunna spinna vidare på Cherins inlägg, men jag tycker den debatten är så otroligt löjlig (självklart ska man införa förbud mot minareter. Toppen är ju så spetsig att man kan sticka sig på den) att jag avstår.
Istället tar jag och berättar om något som hände mig igår. På förmiddagen när jag skulle åka för att hämta bilen som har varit på verkstan i evigheter hände något ovanligt. Verkstan ligger ju en bit utanför stan så det är bussbyte på stationen som gäller. Eftersom jag inte hittar den jäkla bussen springer jag fram och tillbaks mellan de olika hållplatserna för att se var den gömmer sig. En utav hållplatserna springer jag förbi två gånger, och vid det andra tillfället står där en tant och stirrar på mig. Jag tänker inte så mycket på det utan fortsätter att gå och då exploderar hon "SLUTA FÖRFÖLJ MIG!! DET ÄR OBEHAGLIGT NÄR DU GÅR BAKOM MIG, GÅ FRAMFÖR MIG ISTÄLLET". Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men eftersom halva stan nu står och stirrar på mig käner jag att jag måste förklara mig "Ursäkta? Nej, men alltså jag leter bara efter buss nr 14, den gick här förrut". Jag ser ju att ingen tror på mig (allra minst gumman) så jag går bara därifrån. Aningen förbannad.
Nu på efterhand kan jag inte låta bli att tycka synd om den gamla tanten. Det måste vara jobbigt att inte kunna gå på stan utan att känna sig förföljd. Eller så ser jag helt enkelt läskig ut... Vad säger ni? Paranoid tant eller farlig tonåring. 
Har det någonsin hänt er något likande?
// Mohammed
Stackars dam som är så rädd när hon är ute. Tycker inte du ser särskilt farlig ut. God morgon!
Jag har aldrig fått höra att någon tror jag följer efter de eller att de har känt sig hotade av mig (annat än rent intellektuellt förstås - hahahaha!). Det måste vara jobbigt och jag räknar med att det inte är den enda situationen.
Däremot kan jag själv känna mig otrygg och tyvärr är det så att om personen är av utländsk härkomst är jag lite mer ängslig.. Till försvar kan jag väl säga att brotten som begås i Landskrona till stor del lutar åt det hållet också, samtidigt tycker jag inte om att jag reagerar så (NÄR jag reagerar och jag brukar aldrig säga något till personen), det bidrar till att jag har fördomar även när jag inte är i La.
När det är mörkt ute och jag tar samma väg som en tjej får jag alltid dåligt samvete eftersom jag är rädd att hon ska tro att jag förföljer henne, särskilt om hon går genom en skog, eller en ej upplyst park eller något sådant. Jag kan ju inte gärna säga, "Jag är ingen våldtäktsman, så oroa dig inte!".. ..då skulle hon verkligen få en anledning att oroa sig.
Inte riktigt samma sak, associerade bara fritt:/..
Usch.vad tråkigt!
Nej, så läskig e du inte ;)
Haha.. Njaaee, kan inte påstå att det har hänt mig.
Håller med om brandlarmet i skolan. Alla bara jublade "Yeej, nu slipper vi matten".
Justdidit, klart det är samma sak. Du blir misstänkliggjord för att du är man. Sjukt att du ska få dåligt samvete för att du råkar ta samma väg som en ensam kvinna.
Jag personligen går ALDRIG utomhus ensam på kvällen. Trots att jag tränat både Kung Fu, Karate och Tae Kwon Do (på riktigt).
Helt klart du som är läskig... En tant kan väl inte vara paranoid hihihihihihi....
När jag gick till en kompis häromkvällen tänkte jag på ett överfall som skett i närheten. Då hoppade en man och en kvinna på en äldre kvinna (som jag) och slog henne blodig för att hon inte hade pengar eller mobil på sig. Jag var lite rädd när jag gick på gångstigen till kompisen. De människor jag mötte verkade vara lika rädda för mig...då gick långt åt sidan. Ser jag så hemsk ut? Det hoppas jag inte! Jag är ju en förskolefröken! Jag är ju snäll!
Det verkar som om alla är rädd för allt som rör sig. Eller så ser jag och du ovanligt farliga ut.
haahah skön tant
