Ett oanständigt långt inlägg om varför jag klär mig som jag gör
- Kan inte du ta med dig en sjal så jag får se hur du ser ut i den? Orden var min vän Katarinas, vi gick i 6:e klass i en skola i Linköping och min mor hade varit där ett stund tidigare på religionstimmen och talat om islam. Hon hade visat upp bönemattor, radband och självklart den muslimska klädseln.
– Nej, jag vågar inte, guud vad pinsamt. Samtidigt kittlade tanken, tänk om jag skulle våga? Vad skulle alla säga? Jag hade själv den senaste tiden umgåtts mer med andra muslimer och lärt mig mer om min tro. Det var mitt enda sätt att lära mig om islam eftersom jag inte kom från en särskilt troende familj. Visst det bads och fastades, men inte mer än så.
Några dagar senare smyger jag ändå ner en sjal i ryggsäcken, jag kommer fortfarande ihåg hur den såg ut, ett benvitt triangelformat tygstycke med virkade kanter. På första rasten, kl 9.40 smyger jag in på toan med min kompis och provar den. – Guud vad fiin du är Cherin. Det är ju jättecoolt! Den måste du behålla på. – Det vågar jag inte! – Men kan du inte ha den så här? Katarina tog tag i ändarna öppnade upp sjalen och lät ändarna falla mot sidorna. Jag tyckte jag liknande den där kvinnan som jag så många gånger sett i kyrkan, hon som alltid höll i ett barn. – Nej Kattis, ärligt, jag vågar inte. Så höll vi på, hela dagen in och ut på toan med fler och fler av mina klasskamrater. När jag gick hem kändes det som om alla tittade på mig. Alla kunde se denna stora förändring alla viste att just jag hade gjort något. Lite som när man varit hos frisören, eller köpt ett par nya skor. Alla måste ju se. När jag kom hem satt den på.
De reaktioner jag möttes av hemma var jag inte alls beredd på. Min mor var den som blev glad. Även om hon själv var en bit över fyrtio när hon började använda hijab så var hon bara glad över att jag nu själv ville prova på. Resten av familj och släkt var inte särskillt uppmuntrande, en av mina mostrar var förtvivlad, – du ser ut som en nunna utbrast hon, comme une soerette!
Min far vågade jag inte säga något till. Mina föräldrar hade varit skilda sedan lång tid tillbaka och när han för första gången såg mig med min sjal hade jag haft den på i en månad. Han gav mig en förvånad blick och sedan åkte vi, tillsammans med mina syskon hem till honom. Vi satt i vardagsrummet när han ropade in mig till köket och sa att han ville prata med mig. Det sög till i magen. - Vad är det här Cherin? Tron finns ju i hjärtat. Det är inget man behöver visa utåt. – Jag vet pappa, men du vet ju att jag är muslim och även om tron är i hjärtat så visar vi den i våra handlingar också. Efter mycket prat satte han sig mitt emot mig. Tittade mig i ögonen och sa: Två år. Om max två år är den borta. Då har du tagit av dig den. Jag kommer ihåg hur oerhört stolt jag var på tvåårsdagen. Men jag sa inget.
Idag, 13 år senare sitter sjalen som berget. Det är en del av mig, min identitet. Jag får ofta frågan om varför jag klär mig som jag gör. Troligen får man lika många svar som det finns kvinnor med sjal. Det finns i alla fall åtminstone en gemensam nämnare. Det står i koranen. Så precis som vi muslimer ber eller fastar så klär vi oss på ett visst sätt som en del i praktiserandet. Som ett sätt att visa lydnad inför Allah.
Innan jag går vidare med orsaker till varför jag klär mig i hijab, vill jag först påpeka att även männen har regler kring sin klädsel. Dem kan man främst läsa om i haditherna. De regler som finns liknar till stora delar det som finns för kvinnor. Kläderna ska inte vara tajta eller genomskinliga. De ska täcka hela kroppen, och ser man till hur profeten Mohammed brukade klä sig brukade han alltid täcka huvudet (även om männens huvudbonad skiljer sig från kvinnornas) Sen ska männen dessutom odla skägg och det slipper vi kvinnor. (Här finns olika regler om vad som alltid måste täckas vad som är rekommenderat att täcka och så vidare, men jag väljer här att inte gå in i detalj.)
Så varför finns då dessa regler? Jag har säkert inte koll på alla men jag tänkte ta upp några av de som spelat störst roll för min del. Till att börja med är det ett sätt att visa att man är muslim. Det har ett symbolvärde. Islam blir för troende människor så stor del av ens personlighet att även ens yttre visar det som finns på insidan. En ytterligare faktor som spelat stor roll för mig är att jag inte vill att andra människor ska värdera mig efter min kropp. Det jag erbjuder människor att värdera eller att bilda en uppfattning kring hos mig är det som finns i hjärnan och hjärtat. Den som tar avstånd ifrån mig endast på grund av min klädsel, visar ju tydligt att man inte är intresserad av mitt inre.
Det som jag tycker är är sorgligast att många ser hijab som ett svaghetstecken. Att man skulle vara förtryckt, eller inte ha en egen vilja. Wake up people! Tro mig, att välja hijab i ett land som Sverige är inte lätt. Jag växte upp i Linköping och under hela min skolgång, fram till sista året i gymnasiet var jag den enda tjejen med sjal. Varje dag blev man ifrågasatt. Då gällde det att ha svar på tal. Det är inte lätt att gå emot normen på det sättet. Men för en troende handlar det om prioriteringar.
Jag föredrar att tillfredställa mig själv ur ett andligt perspektiv än att tillfredställa den svenska normen.
//Cherin
Jag tycker det är rätt av dig hur som helst. Det viktigaste i min värld är att man trivs själv och det är inte mer med det. Men nyfiken blir man ju ibland. Jag kan å andra sidan bli lika nyfiken på varför någon är punkare.. Så det jämnar förhoppningsvis ut sig :)
Intressant att läsa från din synvinkel varför du använder "sjal". Jag satt faktisk senast i går och beundrade en vacker kvinna på tåget mellan Helsingborg och Landskrona. Hon hade sjal precis som du och det ramade in hennes ansikte så vackert. Många tycker att kvinnors hår ofta är det "fina", jag gillar när ansiktet blir "rent".
Klädkoder har de flesta, personligen är jag nog glad för att min inte är riktigt så strikt, men samtidigt tycker jag det är bättre med strikt än när halva brösten hänger ut.. :D
God morgon!
Är helt bekväm i att klä mig som jag gör.
Alhamdullilah.
Inga måsten att det ska vara tajt eller att brösten ska vara upplyfta m.m.
Räcker med att ha så hemma :)
Vissa "sjalar" jag sett kan vara så otroligt fina! =D
Jag tycker det är modigt att verkligen våga stå för det man tror på och våga stå för den man innerst inne är. Jag själv är ofta en fegis och tar ofta den enkla vägen och varken säger eller tydligt visar vem jag är eller vad jag tror på. Det är lätt att bli "target" när man skiljer sig från mängden och det är verkligt mod att frivilligt ställa sig som måltavla i vissa situationer. Hatten av!
mashallah vilken fin historia du har med slöjan, må allah skydda dig.
jag tror att varje kvinna som bär slöja har en fin historia bakom det och det är så interessant att få höra dom.
mashallah, bra skrivet ukthi, det är bra att du bloggar det är många som är ute på nätet och det är mycket bra dawah mashallah, folk gillar nog läsa det du skriver inshaAllah, du har redan haft publicitet så det är jättebra alhamdulilah. . Jazak Allahu khayr, må Allah belöna dig
As-Salamu Aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh,
din syster amanda
"även männen har regler kring sin klädsel"
Jag ser fram mot ett inlägg från Mohammed med rubriken: "Ett långt inlägg om varför jag klär mig oanständigt som jag gör" :-)
En fråga som jag ställer mig själv varje gång (i princip) jag läser er blogg är varför ni i nästan varenda inlägg skriver om rasism. Alltså man får uppfattningen att ni blir behandlade som skit varje dag och att ni av någon anledning är specellt utsatta. Att sverige bara består av rasister, massa folk som är mer eller mindre främlingsfientliga. Ni idiotförklarar många människor med kommentarer som "vilken dum fråga", "not so bright" osv. Det är helt ok med samhällskritik, men kritiken kan ju faktiskt vara både positiv och negativ..inte bara negativ. Det blit tjatigt att läsa om det ständigt i det långa loppet. Tycker att ni ska variera er lite grann och skriva om positiva händelser. Typ när folk ger er stöd, positiv feedback, gör er glada av en eller annan anledning. Ibland känns det ni skriver ofta överdrivet och en smula osannolikt.. Det är helt ok om ni publicerar min kommentar för det skulla vara mycket intressant att se ifall det är fler som delar min åsikt. Plus att få ta del av ert svar. Som (misstänker jag) troligtvis kommer att vara negativt..
/Hälsningar Nora
Salamu Aleykum!
Jättebra inlägg i den eviga slöjdebatten :-)
Vill också passa på att berömma denna bloggen, ni skriver jättebra och intressant, inlagd bland mina favoriter!
// Iris
Jag såg hans frågan igår på varför vi muslimska tjejer bär slöja egentligen och tänkte. Ja Cherin du tar den fråga! MashaAllah du gjorde det så fint. Må Allah bevara dig och alla våra systrar och underlätta för de att ta på sig den.
"Det jag erbjuder människor att värdera eller att bilda en uppfattning kring hos mig är det som finns i hjärnan och hjärtat".
Även om du inte exponerar din kropp, bedöms du ändå, precis som alla andra, efter ditt utseende och klädsel. En så tydlig klädmarkering som du har visar dessutom på islamsk religionstillhörighet, vilket folk har ytterst stereotypa tankar kring i allmänhet vilket kan göra det svårt för dem att ta till sig vem du egentligen är, i just hjärnan och hjärtat.
Att inte exponera sin kropp som ett "skydd" mot omgivningens utseendefixering tycker jag därför är ett lamt argument.
Tack för en bra och intressant blogg! Jag ska fortsätta att läsa den. Hoppas att det är okej att argumentera här, jag hoppas bara att få bolla mina tankegångar.
Och en sak till: Att slöja inte är ett tvång i din liberala familj förstår jag, men tyvärr ser det väl inte alltid ut så att det ens är en valmöjlighet? Många växer upp under förtryck av sin familjs religionstillhörighet (inte bara muslimer) och måste smyga med hur de egentligen vill klä sig, vem de vill vara ihop med och ibland också tyvärr sin sexuella läggning för att inte råka illa ut. Religion och mänskliga rättigheter med synen på alla människors lika värde går sällan hand i hand. Jag tror att en tro på Gud är mer stärkande utan religionen som sammanfattar regler över hur man ska tro.
Padma, det är en skillnad mellan då en person värderar mig efter min kropp och då en person väljer att ta avstånd ifrån mig på grund av ett religiöst ställningstagande. Det är just det jag försöker komma fram till tar man avstånd från mig bara på grund av min hijab visar man tydligt att man inte är intresserad av mitt inre. Win-win situation eftersom jag inte är intresserad av sådana personer. Att folk har stereotypa bilder av mig är DERAS problem, inte mitt.
Man kan aldrig säga att en situation alltid gäller. Det finns naturligtvis undantag. Ja, tvång förekommer. Det är förkastligt. Men det är inte i närheten av de dimensioner som man föreställer sig. Sveriges Unga muslimer utförde en undersökning för inte så länge sen där en av frågorna handlade just om man valt att ta på sig sjalen frivilligt eller på grund av påtryckningar. Minns jag rätt svarade 98 % att det var ett frivilligt val. Nu inser även jag att det inte är en vetenskaplig undersökning men den ger ändå schyssta indikationer om hur det står till.
Det som jag finner kränkande, är att man antas vara den förtryckta viljelösa stackaren som inte har något att säga till om när det i de allra flesta fallen är precis tvärt om. Man har tagit ett aktivt beslut som man dessutom är jäkligt stolt över.
Du är grymt välkommen att argumentera här närhelst du vill.
//Cherin
Det var ett intressant, viktigt och bra inlägg som många borde läsa och ta till sig.
Ps: Man skriver vad man vill i sin blogg. Jag tycker ni gör det mycket bra:)
Håller med Gun... blev nyfiken när jag läste Kinas blogg och hon rekomenderade er blogg... Humor är oftast det allra bästa sättet att handskas med folks fördommar.. Och "Nora" gör som alla fega kritiker skriver anonymt. Nu ska jag läsa vidare och kollat vad mer ni har att bjuda på i bloggväg.. Kram på er...
Hej Nora, vi har publicerat alla kommentarer som postats till oss hittills med undantag från ett där privata mobilnummer hängdes ut.
Nej du verkar hittils vara den enda som stört dig på bloggen av de som kommenterat den.
De dumma frågor som jag har skrivit har jag alla fått ställda personligen till mig vid minst ett tillfälle. Av kommentarerna att döma är det fler av de som läser bloggen som fått samma frågor.
Syftet med denna blogg är att på ett ironiskt sätt driva med de fördomar som muslimer möter i vardagen. Om du inte gillar upplägget kanske du ska surfa vidare till en modeblogg?
PS, vi älskar Sverige, båda två.
//Cherin
Skönt att höra att du orkade stå på dig och att du fortfarande törs visa vem du är. Känns det rätt för dig och du är lycklig är väl det det enda som är viktigt. Förtryck finns överallt, i alla samhällen, alla religioner, hos alla folkgrupper och är förkastligt. Men vi människor vill gruppera. Muslimer förtrycker kvinnor. Katoliker är pedofiler och knullar små korpojkar. Judar är mördare och mördar kallsinnigt stenkastande palestinska barn. Eller?
Även här på eran blogg har vi som läser svårt att bara bedömma det du skriver. Vi drar in en hel diskussion som förts om muslimer, slöjor, hedersförtryck, rasism och gud vet vad istället för att bara förhålla oss till det du skriver just i det här inlägget. Om vi bara hade kunnat blunda och tänka att det här inlägget bara handlade om dig och din upplevelse kanske vi kunnat argumentera mer om känslan. Men nu måste du försvara mycket mer än det.
U GO GIRL ! =)
Vilken stark tonåring du var. När jag var tolv ville jag alltid ha hijab. men det blev inte av. så ledsen över det.
