Känner mig lite smått sentimental här på Eid-dagen och tänkte beskriva Mohammed med några ord.

Trots sin ringa ålder och glesa skäggväxt är han väldigt mogen och ansvarstagende. Jag skulle beskriva honom en av mina absolut närmsta vänner. Han ställer alltid upp när jag behöver honom och han hjälper mig att stärka och förnya min tro. Vi bråkar i princip konstant men klarar inte av en dag utan att varandra. Vårt vanligaste bråk sker ca 4 gånger per dag och följer samma mönster.

Jag försöker ringa Mohammed men han svarar inte på sin lur. Jag ringer igen och får inget svar. Efter trehundrasjuttiofjärde gången svarar han. Jag är fly förbannad och har för länge sedan glömt varför jag ringde honom i första taget. Samtalet börjar inte med ett hej, inte med ett salaam. -Hur svårt kan det vara att svara i den ****luren!? Vid det laget är styrkan i vulkanen som byggts upp inom mig den senaste timmen så stark att mobilen är överflödig. Jag hörs troligen över hela Uppland ändå. Svaret är alltid ett av två. Det vanligaste är att han låg och sov varpå jag ger honom en föreläsning om att han alltid sover, att han borde söka läkarhjälp för sitt konstanta sovande och att han måste lära sig att sova äta och träna regelbundet. Det andra svaret är att han inte hade sin mobiltelefon i närheten, varpå jag ger honom en föreläsning i var ordet mobiltelefon betyder, syftet med den och alla förpliktelser som följer av att man äger en.

Efter en halvtimmes föreläsing frågar Mohammed mig vad det var jag ville när jag ringde varpå jag svarar att jag inte tänker prata med en irriterande nolla som han och slänger på luren.

När han började på gymnasiet försökte hans klasskamrater få med honom på sina fester. Eftersom han inte dricker alkohol och inte heller närvarar på sådana fester spred han en ny trend på skolan. Helt plötsligt var det gulligt att vara nykterist. Han gick i alla fall ut skolan med toppbetyg och kommer i princip in på vilken universitetsutbildning som helst. Vet ni vad han valde? Arbetslöshet. Under pågående finanskris. Jag vet liksom inte hur jag ska beskriva det genidraget. Många arbetslösa börjar plugga under krisen men inte min Mohammed - han gör precis tvärt om.

Arbetslösheten för oss osökt in på Mohammeds besök på arbetsförmedlingen för ett tag sedan. -Kan jag få ditt personnummer frågar arbetsförmedlaren och knappar in siffrorna Mohammed uppger.  - Men det här kan inte stämma utbrister hon. Det måste vara något fel på systemet. - Jaså svarar Mohammed, vad är det då för fel? -Det står att du heter Mohammed!

Ja något fel på systemet var det onekligen...undrar bara vilket av systemen?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Snart bär det av till våra somaliska vänner här i Uppsala. Till er som aldrig ätit somalisk mat säger jag bara en sak. Grabba tag i första bästa somalier och tigg dig till en portion ris. Ingen, och då menar jag verkligen INGEN kan göra godare (och förvisso onyttigare) ris än somalier. När du ändå är på gång bör du tigga till dig en sambosa gjord av en äkta somaliemama. Du kommer att tacka mig.

//Cherin