På tal om farbror blå...
Första gången jag kom i personlig kontakt med en polis var när jag gick på högstadiet. Jag bodde i Linköping och gick på Ekholmsskolan (som för övrigt har världens absolut bästa lärare någonsin). Jag hade börjat sjuan och var tretton år. En kompis cykel hade blivit stulen så hon bad mig följa med till närpolisen (det var på den gamla goda tiden när det fanns sådana) för att anmäla stölden. När vi väl får träffa polisen som tar emot anmälan uppstår dock ett problem eftersom polisen inte alls är intresserad av någon cykel. Han undrar istället om han inte kan få se på mina söta öron. Jag svarar nej och hoppas på att det ska räcka med det, men icke sa nicke. Polisen vänder sig till min kompis och säger " men se hur söta öron din kompis har, och vilket fint hår! snälla, snälla kan jag inte få se dina öron, jag är säker på att de är lika fina som din kompis..
Ja, det var ett minst sagt lustigt möte. Ju äldre jag blir och tänker på det, detsto otäckare blir det. Hur som helst, jag var fortfarande illa till mods när jag kom hem från skolan och berättade därför vad polisen sagt till mig. Min mor, som har temperament för tio personer hälsade på polisen dagen efter och lät honom smaka på så kallade algeriska nerver. Mig veterligen har polismannen aldrig bett om att få se några söta öron efter det.
//Cherin
Vad otroligt respektlöst! Bra att din mamma sa ifrån vart skåpet skall stå! Och igen, vad glad jag är för att jag har hittat er blogg! Sånt här är precis vad vi behöver läsa. Upplevelser och åsikter som skrivs utan massor med aggression, men med inlevelse och när det passar in, med humor.
NI UTKLASSAR!!
ERAN BLOGG ASSÅ, MASHAALLAH, GRYMT!
Ps! Ni behöver en "bloglovin"-plutt som folk kan trycka på om de vill prenumerera på bloggen. Man kan ju kopiera blogg-adressen och fixa det på det sättet, men det är enklare om det finns en "plutt". ;)
Em; Eftersom jag pinsamt nog är helt nollställd på alla teknikaliteter ska jag be Mohammed fixa det. Tack för tips och råd!
Men fy ska polisen få skrämma slag på barn på det viset. Huga! Det kryper efter ryggraden. Farbror Bosse var det nog du träffade med lite pedofil kärlek till barn. Tur du berättade för din mamma om honom.
Men fy så dåligt. Undrar varför han gjorde så? Va det för att testa och se om han kunde få dig att ta av scarfsen? Bra att din mamma röt till.
Håller med EM. Hittade hit genom henne och är jätte glad för det. Intressant läsning där hurmor blandas in i allvaret.
Usch vad obehagligt, trevligt blogg btw:)
GO morsan GO !!! vilken kvinna hälsa att jag beundrar henne...
Ah, knew it!! Östgötska? (Dialekten alltså, hehe)Inslag av det iaf, haha :)
