Som muslim står man alltid inför dilemmat huruvida man ska ta flyget när man ska resa längre sträckor eller om man ska ta tåget. Jag brukar alltid föredra tåget av miljöskäl men tåg upp till Luleå med en fyraårig pojk kändes oöverkomligt även för mitt miljösamvete. Hur som helst. Att flyga som muslim är aldrig problemfritt. Jag är alltid livrädd när jag går igenom metalldetektorn trots att jag alltid går igenom mina fickor 125 gånger innan och trots att den hittills aldrig pipt när jag gått igenom. Denna gång gick min lille grabb för första gången detektorn före mig (tidigare har han varit så liten att jag burit honom). Bara tanken var svindlande. Tänk om han började pipa! Kände kallsvetten tränga fram när han närmade sig detektorn. Vad skulle folk tänka om han pep? Ett djupt andetag. Pust. Vad var det jag var så rädd för? Att han skulle spränga flyget med hans leksakstiger?

Vi tar oss igenom och jag piper inte heller denna gång. Det gick ju smidigt tänker jag medan jag väntar på mina väskor. -Är den här din? En knubbig man närmar sig med min sons medicinnecessär i högsta hugg. - Ja, svarar jag, och tänker att tullsnubben måste reagerat på pojkens flytande hostmedicin. Han tog upp flaskan läste etiketten nickade/grymtade något till svar och sa sedan pekandes mot min sons astmapump - Den där! Ja det är en nebunette, en behållare för astmamedicin. Föga övertygad ber han mig visa hur man använder den. Jag blir besvärad men vet inte om jag ska skratta eller gråta över den smått tragikomiska situationen. Jag sätter i alla fall in medicinen lyfter upp pumpen och börjar förklara. En kille som jag aldrig träffat förut och som jag inte har en susning om vem han är, går förbi och blir fly förbannad på scenen som utspelar sig framför honom och ryter till mot tullsnubben. -Jag lovar dig, hon har inga bomber på sig, du behöver inte oroa dig! Tullsnubben rycker till lite och låter mig sen gå. Killen som blev arg försvann och jag hann aldrig tacka honom. Tyvärr.

Imorgon kväll ska jag flyga ner mot mina trakter igen.. vi får se hur det går!