Läs mitt förra inlägg först.

Här trodde jag att det skulle står hur hårt jag kämpade när jag var ute och sprang och att jag inte gav upp. Det gjorde jag inte heller, jag kom faktiskt ut från dörren. Jag gick till förrådet för att leta upp mina gamla dojjor. Tydligen så har mina fötter växt sen jag använt dem sist. Ja då fattar nu hur länge sedan det var jag använde dem. Inte heller har jag någor att springa i. Men som den sanna kämpe jag är gav jag inte upp, utan satte på mig shorts en t-shirt och började göra situps på rummet. Jag gjorde fem stycken, innan jag var slut. Sen gjorde jag två till. Det var då jag började känna blodsmak i munnen. Damn it. Sen gjorde jag tre till. Det var då jag tuppade av. Nu sitter jag med en kall Cola i handen och försöker få upp mitt blodsocker. MEN jag gav aldrig upp och det är det som är det viktiga. Nu ska jag lyckas med detta, inshalla. Imorgon är det dags för round nummer två. Detta kommer bli en träningsblogg.  

Ps. Om ni tror att jag överdriver så gör jag inte det. Ok, inte blodsmak riktigt, men jag kan inte göra mer än 10 situps.