När jag bodde i grannlandet Norge, jobbade jag på ett ställe där majoriteten av de anställda var 50+. Första dagen på jobbet trodde jag att det skulle bli aståkigt att jobba där, tills jag gick in på toan. Där fann jag en skylt där det stod "stå nära toan när du kissar, den är inte så lång som du tror", med en förklarande bild till. Kul tänkte jag, gubbarna har humor. Och det hade de verkligen.

 Problemet är bara att den svenska utlänningen blev skrattobjektet. Den svenka utlänningen är jag det. Mitt jobb bestod av att skära speglar. Med min otur är det rena rama suicide mission, men jag fick bra betalt så det var värt det. Jag sket i att folk frågade om jag var deprimerad och sneglade på ärren jag hade fått på armarna av alla gånger jag skurit mig på speglarna. Det var som sagt värt det. Jag sket i att antalet speglar jag krossade per dag betydde olycka ca hundra år fram i tiden. Det var inte värt det, men jag var ung och oskyldig och visste inte bättre. När jag jobbat där några veckor kom gubbarna fram för att mucka med mig. Det var efter det HÄR detta hände:

Gubbe nr 1: Mohammed är du deprimerad. Höhö, varför skär du dig?
Jag: Skämta inte, jag kan inte använda högerarmen. Men nej jag är inte deprimerad.
Gubbe nr 2: Du kan inte använda högerarmen? Är du verkligen inte deprimerad?
Jag: Nej.
Gubbe nr 2: Då måste det ju vara något fel på dig.
Jag: Nej inte alls.
Gubbe nr 2: Är du vänsterhänt?
Jag: Nej.
Gubbe nr 2 vänder sig till gubbe nummer ett och säger som om jag inte vore där:
"stackare, han kan inte använda högerarmen. Klart han är deprimerad. Det finns ingen tonåring som inte kan använda högerhanden, som inte är deprimerad"

Sen kolla han på mig och blinkade medlidandes med ögonen... FFML