Envisa syrror
Jag har spenderat denna veckas tre första dagar på sjukhus. Det är inte roligt. Första kvällen var på barnakuten med min son som inte kunde andas bra. Som alla föräldrar önskade att min son slapp lida, jag skulle hellre ha hans problem själv.
Allah hörde min tanke och dagen efter var det min tur att få andnöd. Det är faktiskt riktigt otäckt och jag lider mer med min son idag när jag vet vad det är han går igenom i princip varannan månad. Jag åkte in till akuten och blev inlagd. Läkarna var fantastiskt kompetenta och jag är mycket tacksam för den vård jag fick. Egentligen ville de ha kvar mig ytterligare en natt men när jag och den person jag delade rum med fick ytterligare en rumskompis som var psykiskt sjuk som gillar att skrika rakt ut sa jag till läkaren att jag var övertygad om att jag skulle få mer vila hemma.
Men det är en sak jag inte förstår, kanske finns det någon av våra läsare som är sjuksköterskor och kan svara på detta mysterium? Det händer mig nämligen jämnt och ständigt!
Läkaren säger att jag ska lämna prover. När sköterskan kommer förklarar jag att jag är väldigt svårstucken och att det inte går att sticka mig med en vanlig nål utan att hon skall använda en "babynål". Jag visar också precis var det funkar och var det aldrig brukar funka.
Här ser du ut att ha ett jättebra kärl. Jag försöker. (Med den vanliga nålen)
Hon sticker, men hamnar utanför kärlet. Hon gräver runt lite och jag känner paniken stiga för jag tycker det är vansinnigt jobbigt med nålar. Det funkar inte.
- Vi får göra ett nytt försök säger hon.
Okej säger jag och uppmuntrar henne till att ta babynålen denna gång. Det kommer inte gå annars. Hon insiterar, självklart fungerar det med den vanliga nålen. Jag är ju ingen bebis - ett försök till.
Hon sticker - gräver runt - och misslyckas igen.
Denna gång vädjar jag. Snälla snälla ta en babynål. Icke sa nicke. Hon sticker mig igen, kommer fel, gräver runt och lyckas komma åt en nerv så att jag skriker rakt ut. När hon då bryskt ber mig att lugna ner mig hade jag kunnat sticka henne med den jäkla nålen själv.
Hon förbereden en fjärde gång när jag säger att jag vill att hon ska ropa in en kollega istället. Jag vill inte att hon fortsätter. Märk väl att hon nu inte bara använt den vanliga någen utan konsekvent även vägrat sticka där jag tror det kommer funka och istället gått på hennes egen känsla.
När jag bett att hennes kollega skall ta över blir hon arg och förklarar för mig att det inte alls finns några garantier för att det kommer fungera bara för att en annan sköterska tar över. Hon tänker sticka mig en fjärde gång men då vägrar jag. Jag förklarar att hon säkert är en utmärkt sköterska men att jag tycker det räcker med tre försök.
Efter ett tag kommer sköterska två. Jag börjar med att vädja till henne om babynålen. Tror ni jag fick den? Nej. Tror ni hon stack där jag bad henne? Nej. Hon skulle bara testa. Stick- gräv- misslyckas.
När de fattat att deras egna metod varit lönlös inser de till slut att de kanske ska lyssna på mig ändå. Och vet ni vad? På det femta sticket såg vi blod. Alhamdulillah, Halleluja!
//Cherin
ja det där är märkligt, min kära pappa är också väldigt svårstucken och väldigt spruträdd dessutom. och trots att han påpekar det så är det sällan någon tar honom på allvar. sjukt irriterande!
Stackars Cherin att du led av allt detta av envisa sköterskor!
Synd att det ska vara så. Jag vill själv gärna tro att jag lyssnar på patienten, och jag brukar oftast fråga om de är stickrädda och svårstuckna. Men det är bra att läsa sånt här som syrra, man får mer förståelse för patienten...
Haha cherin det dar ar typiskt oss sjukskoterskor eller egentligen alla vardpersonal. sorry jag ar utonmlands och saknar den svenska tangentborden. men ett rad from mig: sag aldrig till en vardpersonal vad de ska gora for att de tror att man ar battre an de Lool men wallah de stammer, ya3ni vem ar patienten jag eller du? vem behover hjalp jag eller du? vem ska utfora saken jag eller du tanker de.. men om du kmr till mig ska jag lara dig att sticka sjalv. sa kan jag sitta och dricka chocklad :P Kram habibii
hm... Har du en 'riktig' medicinsk orsak till varför d inte går med vanliga nålar?
Men d ska räcka med att patienten säger till hur d är. D in szrra låter otäck, faktiskt.
Min mamma är riktigt grym på att sticka. Hon klarar svårstuckna på första försöket, och även jag som har sprutfobi låter henne ta mitt blod. Hon är fantastisk. Synd att du inte bor i Sthlm, hon jobbar i Sundbyberg. Tur att det gick bra tillslut! hamdoulah! Puss och kram / Shirin
Vad jobbigt! Nästa gång kan du testa att säga så här: "Vet du vad? Förra gången jag skulle lämna blodprov så berättade jag för sköterskan att jag är svårstucken, men hon litade inte på mig, så hon använde vanlig nål. Hon stack och hon stack.. Tänk att vissa människor liksom måste "bevisa" att de kan ändå, när det är uppenbart att man måste använda bebis-nål på mig!".
God morgon! Hoppas allt är bra nu med sonen och även med dig. Stor kram!
Tråkigt att de inte lyssnar på dig, och du är inte den enda jag läst om detta beteende hos, så det är nog inte ovanligt. Vad jobbigt det låter att behöva åka till sjukhuset med din son stup i ett, och att du själv dessutom ska behöva drabbas också gör inte saken bättre. Andnöd är verkligen hemskt. Kram
Tråkigt att det blev så! Jag har utmärkta och väl synliga ådror men visst har en person misslyckats ändå... Eftersom mina ådror var så bra frågade sköterskan om en praktikant (man får anta att det var en sköterskeelev!) fick ta provet. Visst sade jag, varpå praktikanten stack mitt emellan två mycket synliga ådror och sedan på sköterskans uppmaning att "försöka underifrån" prompt vände nålen, som fortfarande var inne, och försökte gräva sig fram! Då tog sköerskan själv över och stack i andra armen så att jag skulle "slippa få så många blåmärken".
vi svarar på alla kommmentarer!
Cherin, jag hoppas att du inte på allvar tror att det var Allah som förde över din sons andnöd till dig!? I så fall blir jag verkligen mörkrädd.
alhamdulillah, att man som ssk inte känner igen sig i din beskrivning. Blir besviken över att sskn inte lyssnar på dig och sedan att hon sticker dig fyra gånger,fy!!!!!!!
Bengrot, hört talas om humor?
Marjam, fem gånger blev jag stucken totalt. FEM!
Oroande - ja inte bara storyn om "nåleländet" utan vad andnöden beror på. Sådant måste kännas fruktansvärt läskigt om man inte vet vad det är. Hopps innerligt att du får svar på dina (till slut) lyckade prover. Hoppas såklart att det är nå't "enkelt". Kram!!!
Cherin, jo. Tack! Man vet aldrig i det här nya Sverige.
Bengrot, oroa dig inte. Jag är mer än gärna din ficklampa när du känner att mörkerrädslan tar över.
Hoppas du mår bättre nu, Cherin. Jag förstod inte att du menade allvar när du lite skämtsamt skrev om andnöden i en kommentar på min blogg. F'låt!
Provtagningar, ja. Det är alltid samma sak. Senast för några dagar sedan. Sköterskan frågade:
- Är du speciellt lättstucken i någon av armarna?
- Den vänstra brukar vara bäst, svarar jag sanningsenligt.
Sköterskan tittar hastigt på min vänsterarm och granskar sedan högerarmen:
- Den här ser bättre ut.
Ridå.
Usch känner igen mig, jag är också svårstucken. Mina ådror syns väl så de tror det ska bli lätt men de är tunna och tycks gilla att glida undan... Jag slår tyvärr ditt olyckliga rekord, mitt värsta var 7 försök och tre personer som försökte. På det sjukhuset var det faktiskt så att de hade som policy att en person inte skulle försöka fler än tre gånger så jag behövde iaf inte skrika åt dem att byta.
När jag bodde i min hemstad och gick till vårdcentralen så hade de en en 'magisk' kille som jobbade i labbet. Han var helt fantastisk på att ta prov, han behövde aldrig sticka om mig och han var erkänt duktig på att just sticka folk. Varje sjukhus borde ha en sån för alla svårstuckna.
Jag trodde det var mina provtagningsförsök du beskrev när jag läste inlägget. Jag brukar påtala att det går fortare om de sticker på ovansidan handen. "nää, det gör ju så ont" brukar jag få till svar. Ja, och det gör det inte när ni sticker gång, på gång, på gång, på gång?
Usch vad hemskt. Jag är spruträdd och imponeras verkligen av att du klarade av 5 stick!! Själv klarar jag knappt ett utan att tuppa av. Sist hade jag dock enormt tur, fick en snäll sköterska som även använde bebisnålen, utan att protestera en enda gång!
