Skädeglädje, ett arabiskt kännetecken
Jag som person är hur skadeglad som helst... Nu ska jag berätta för er vad som gör min dag. Varenda morgon när jag ska till jobbet så ställer jag mig vid dörren på tunnelbanan. När dörrarna stängs är det alltid någon som springer och flaxar med armarna för att hinna med, men det slutar med att dörren stängs en meter från deras ansikten. Man verkligenser hur hela världen rasar samman för personen för att han nu ska behöva vänta i 4 min. Detta gör att jag brister ut i ett gapskratt.
Samma sak varje morgon. Börjar dagen med ett leende. Jag försöker hålla mig eftersom att personen som missat tåget ser att jag flinar åt honom, och alla runt mig tror att jag är dum, men det går inte. Jag kan inte låta bli. Varje morgon står jag där och flinar dumt för mig själv.
Är det normalt?
// Mohammed
Det är tur att det inte handlar om värre saker. Min kompis Angelika skrattar åt ALLA sorters skador, hjärnskakningar, brutna ben, sår, ALLT!
En gång när jag slet av ledbandet i foten skrattade hon så hon nästan kissade på sig :S
Fullt normalt! ;-)
Ps, jag citerade dig och länkade er sida i min blogg. Hoppas det är okej, vill så gärna sprida vidare alla positiva ord ni säger!
det ÄR normalt. det bästa som finns är att se folk som missar tåget. skrattar alltid högt och blir uttittad när sådant händer :D ehe.
det ÄR normalt. det bästa som finns är att se folk som missar tåget. skrattar alltid högt och blir uttittad när sådant händer :D ehe.
Mohammed time is money
jo det är kul men i sverige så öppnas dörrarna om man lyckats få med ett ben eller något, visst? Här i paris så stängs dörrarna....punkt.... men kan du tänka dig på morronen påväg till jobbet, en snubbe fårmed en arm....men resten står utanför. han skriker och sliter men TILL INGEN NYTTA. DET min vän, är humor.
klart du ska skratta! det är ju löjligt att bli helt förstörd över 4 min.
Det är inte skadeglädje.
haahhhaaha solklart alltså!
