Behöver jag säga att det var i mitt kylskåp han rotade fram ingredienserna?

//Cherin

...du sover, men folk oroar sig för att du är död.

...du kan leva utan sex, men inte utan glasögon.

...du slutar dra in magen, oavsett vem som kommer in i rummet.

...du köper en kompass att sätta på instrumentbrädan i din bil.

...din bästa vän träffar någon som är hälften så gammal som hon/han — och det är inte olagligt.

...dina armar är för korta för att du ska kunna läsa tidningen.

...du sjunger med i hissmusiken.

...du hellre skulle gå till jobbet än stanna hemma och vara sjuk.

...du finner nöje i att höra om andra personerns operationer.

...du inte ser fartgränserna som en utmaning längre.

...folk ringer klockan nio på morgonen och det första de frågar är "Väckte jag dig?"

...du drömmer om torkade katrinplommon.

...du tar med en metalldetektor till stranden.

...dina öron har mer hår än ditt huvud.

...du har ett party, och dina grannar märker inte ens av det.


Bara som förtydligande liksom..




//Cherin

Så länge jag minns har man talat om nedskärningar. Oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur så ska det ständigt skäras ned. På många frågor är svaret just nedskärningar. Har du någon gång fått vänta 10 timmar för att träffa en läkare på akuten? Tycker du att ditt barns skolklasser är förstora? Nedskärningar.

Pensionärer, de är ju bara till besvär. Förutom att de är gamla och skrynkliga så kostar de samhället mängder. Ja fy alltså. Vilken börda. Hur gör vi bäst för att bli av med dem?

Jo, vi ger dem dålig mat (om maten inte är tillräckligt näringsrik dör de väl förr eller senare av näringsbrist?) Därefter låser vi in dem på ålderdomsboende utan några aktiviteter. Dör de inte av näringsbrist kan vi ju alltid hoppas att de dör av tristess. För att vara på den säkra sidan att de verkligen ska lida av tristessen ser vi till att de inte har råd med några resor eller annat som kan sätta guldkant på livet. Vi låter dem betala mer i skatt än alla andra.

Så nu det sista. Politikerna i Timrå har i och med detta beslut en gång för alla bevisat att de är genier utan dess like. För att vara helt säkra på att de jäklarna inte snyltar på våra skattepengar i onödan drar vi ner på deras kaffe- och mjölkdrickande. Ni förstår, mjölk är bra för skelettet, dricker de mindre kan vi alltid hoppas på att de skadar sig oftare och allvarligare.


Leve Svea!



//Cherin

Ok, ingen tvekan om att mamma läser min blogg. Igår efter att jag skrev detta inlägg om soamlierökelser åker mamma för att handla. Hon kommer tillbaks med med ungefär sex dofljus och säger att eftersom jag inte får använda rökelse så kan du ju ta bort din stank med dessa istället... Ehm, tack så mycket mamma svarar jag.

Ett annat bevis är att jag alldeles nyss fick en uppsats till kommentar under mitt inlägg om mammas sms. Hon skriver att hon älskar EMs kommentar " Det är nog blatte-generna! Fy för invandrare, säger jag bara!!" och svarar med: "Utöver blattegenerna som man inte blir av med, ens efter 30 år i Sverige så har jag också två andra väldigt dåliga gener. 

Den första genen: Dålig syn
Den andra genen som också är den genen som har plågat mig mest och som jag helst vill bli av med stavas Mohammed.


Mamma tror du verkligen att jag kommer att publicera din kommentar?

// Mohammed

Som ni säkert har märkt är min familj somalieälskare. Säg bara woria kale till mig och jag kommer älska dig. Men som alla förhållanden har även detta gulligullgull en baksida. Ni vet hur det är att komma hem till en invandrarfamilj och precis när man öppnar dörren känner man hur det luktar konstigt. Man håller sig för att inte göra någon konstig min samtidigt som man går omkring och undrar varför det luktar som det gör. Ja mina kära läsare det kallas rökelser. Jag är inte direkt ett fan av rökelser men eftersom jag i princip bodde hos mina somaliekompisar när jag var yngre lägger jag knappt märke till det längre. Nu har mamma har lärt sig att använda rökelser, eller snarare hon har gjort det i några år, MEN nu har hon köpt en som luktar äckligt upphöjt till några miljarder (pluggade matte igår). Hon har gått omkring med den i hela huset, så lukten har satt sig i mina kläder, i mitt hår och under mitt skinn. Jag kan inte bevisa det än, men jag lovar att den har samma effekt som USAs bomber har haft i Vietnam. Jag kommer föda barn med fem armar och två huvuden. I vilket fall, här kommer en bild grejen.





Jag vet vad ni tänker."Åh vad fin sovenir sån vill jag med ha". Tro mig det vill ni inte.


Idag känner jag att jag har gjort något bra med mitt liv. Jag har varnat er för äckel-päckel och i samma veva lyckats lösa mysteriet om varför invandrare luktar som de gör. Good Mohammed!

// Mohammed

Detta sms fick jag av mamma idag:
"Känner du el yrka du tilly pappa"

Vad ville hon ha sagt?
"Ska du sova hos mig eller hos pappa idag"


Nu är ju frågan, är det T9 eller blattegenerna som spökar?

JAG HAR ÅNGEEEEEEEEEEEEEEEEEEEST. Idag ska jag åka till biblioteket och inte röra mig ut fläcken förrän jag har pluggat, pluggat och pluggat lite till. Vad händer egentligen? För några veckor sen när jag hoppade på alla naturvetarkurser trodde jag att det inte alls skulle dröja länge innan jag hade tagit min examen i Kärnfysik, Hadronfysik OCH Kärnstrukturfysik. Icke sa Abdullah! Jag är fortfarande bara på kapitel två...ehh sidan två menar jag. Vad har jag gjort annars? INGENTING! Det är det som ger mig ångest. WOW-freak, modebloggare, Anna Ankas assistent, vad som helst, men inte ingenting.





Här ska det egentligen finnas en bild på en otroligt snygg Mohammed. Men sånt trams orkar vi inte med.



Ps. Kan någon tala om för mig vad hadronfysik är? Fick bara upp namnet när jag sökte på google, ingen förklaring
Ps. Kom med ett riktigt roliga förslag på vad ni vill se i en videoblogg. Det får ni som kompensation för att vi har bloggat dåligt på sistone.
Ps. Tack för alla era stöttande kommentarer!!

// The best blogee ever. Guess who?

När man spenderar mycket tid på sjukhus börjar man lägga märke till detaljer som man annars kanske bara skulle ha låtit passera. Jag har till exempel insett att konsten som hänger på väggarna alla har en gemensam nämnare. De är ångestframkallande. Jag finner det lite märkvärdigt. Tycker att det som borde hänga på väggarna skulle vara färglatt och vackert att titta på. Istället verkat designern tänkt något i stil med " om h*n inte var sjuk när h*n kom hit ska jag banne mig se till att h*n går sjuk härifrån...eller vad tycker du?

Fula färger, ger associationer till något missanpassat..du platsar inte här din nolla, du platsar inte i ditt liv.



Krokodiler, regnskog och fula mönster.





Mormorsmardröm. En sån där tavla som man slulle kunna få i present av någon som man tycker väldigt mycket om och därför inte har hjärta att kasta iväg den. Trots att den är ful som stryk.




Det stora rökmolnet kommer och äter upp dig...moahahahaha!



Vi ska allt få dig ur balans...




Psykakuten ligger bara liite åt höger...




Snart där.. bra jobbat.





Nej nu gick du till vänster... bara att vända om igen.



Ja, du kan ta genvägen...



Framme!



//Cherin

Är nyss hemkommen från Linköping där jag, tillsammans med min son och tre av mina syskon besökte vår älskade familjemedlem.

Jag tog efter noga övervägande med min lille grabb. Han hade tjatat om att få träffa henne i flera dagar och jag vet hur otrologt mycket det betydde för henne. Jag hade försökt förklara för honom att hon skulle se lite annorlunda ut med alla slangar men att det skulle vara samma gamla underbara X som alltid.

-Ja, ja svarade sonen, han skulle inte vara rädd.

Det blev han. Han ville inte hälsa, inte se på henne, inte vara på rummet alls. Med pedagogisk övertalning klarade han efter ett tag av att vara i rummet och prata med henne, ge henne vatten och dricka bara han slapp titta. Han spenderade mesta tiden ute i korridoren istället. Jag tror i och för sig inte att det var slangarna som skrämde honom, utan att se någon som annars är så livlig och skojar och stojar helt utmattad. Varje andetag är en ansträngning.

Jag försökte gå ut och prata med honom, om vad som gjorde honom rädd. Han vägrade svara! Sa bara att han inte var rädd och att han inte ville prata om det. Tyckte det var jättejobbigt att pysen inte ville "öppna" sig för mig. Men jag förstår honom. Jag vågar inte ens tänka tanken.

Det obeskrivliga.

Hur överlever man?
 


// Cherin

Texten nedan är skriven av en vännina. Hon vill dock vara anonym, därför skriver jag inte ut hennes namn. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som påminner om detta, läs det här
 
/Cherin

För att skapa stora rubriker i tidningarna så räcker det inte att krascha ett plan i en känd byggnad. Rubrikerna blir bara stora om man tillhör en viss grupp religiösa människor.

Förra veckan flög en man in i skatteverkets byggnad i Texas. Byggnaden förstördes och började brinna. Människor skadades och mannen dog. Resultatet här i Sverige blir några lagom stora artiklar i våra svenska dagstidningar med rubriker som: Flygplan kraschade in i kontorsbyggnad.
 (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6636033.ab)

Det är inte direkt en artikel som man orkar mer än att ögna igenom. Den verkar inte så viktig. Om man trots allt orkar läsa artikeln så står det att byggnaden tillhörde USA:s motsvarighet till svenska skatteverket. Mannen var tydligen indragen i en skatteprocess. Det var inte en tillfällighet att han kraschade där han gjorde. Han hade dessutom skrivit ett självmordsbrev och bränt ned sitt hus. Mycket mer får man inte veta. Han blir som rubriken säger "killen som flög in i kontorsbyggnaden".

Jag förundras först över att han inte får rubriker som innefattar ord som
"Självmordsflygaren" eller "Kan detta hända i Sverige?". För när vissa kör in sin bil i en offentlig byggnad brukar de få riktigt stora rubriker. Jag tror de brukar kallas självmordsbombare.

Sedan tänker jag att detta påminner mig om något som hänt tidigare. Var det inte några flygplan som för några år sedan flög in i en känd byggnad i USA? Jag tycker mig komma ihåg väldigt stora rubriker med ord som terrorist och jihad. Det kanske inte är någon inom media som har dragit de uppenbara parallellerna. Jag smickrar mig själv och tänker att jag nog skulle bli en rätt så bra journalist. Sen ser jag att media visst drar samma paralleller som jag. Sista meningen är: Myndigheterna uppger att händelsen inte är terrorrelaterad.

Av det ska vi troligen utläsa att mannen var en helt vanlig vit amerikan. Skönt. Då är det ju inte så farligt. Det här var ju bara en vanlig kille som var lite arg på myndigheterna.

Är det bara jag som tänker att det brukar bli lite större rubriker när människor tillhörande en viss religion är inblandade i olika attentat. Dessa män är aldrig bara vanliga killar som är lite arga. De är alltid lite fulare, argare och farligare.

PANG!!! Varje gång någon läser detta inlägg dör en arab. Låt alla du känner läsa detta inlägg och skriv ettt liknande på din blogg så kanske våra framtida barn får ha sina cyklar ifred...


// Mohammed

När jag ser sånt här blir jag skogstokig.

 

Hur kan man göra så mot ett litet barn?
Varför?
Kan inte barn bara få vara barn?
Vad exakt lär man ett treårigt barn när man sminkar henne?
Att hon inte är fin som hon är?
Att hon är tillräckligt vuxen för att ha smink?

Låt vara för detta stackars barn, men det faktum att hon är en världskändis gör inte saken bättre. Vilka signaler sänder detta ut till andra barn? Kan ni tänka er signalerna som sänds ut när hon är tio? Något säger mig att denna lilla undersöta flicka kommer ha utvecklat anorexi innan hon lärt sig cykla.

Jag är inte dum, jag vet att detta inte är särskilt vanligt, men denna bild visar för mig, att utseendefixteringen ändå pressas ner i åldrarna. Föräldrar, framförallt kvinnor, överför den utseendepress de själva känner på sina barn. Sen får vi inte glömma att kändisar leder trender eller hur? När jag var 10 år, skulle jag ha blivit inlåst i mitt rum i en vecka om jag ens tänkte tanken att använda smink. Idag gör i princip alla 10-åringar det.

Jag förstår verkligen inte.

Gör du?


//Cherin

Nej däremot har jag kommit på att bra sätt att locka till sig nya läsare:



Jag betalade heeeelt själv!

Det sa Cherin till mig angående bloggen igår. Jag vill att ni förklarar för Cherin att med 10 prov inplanerade de kommande månaderna så är det svårt att vara rolig. Man kan inte vara bästa på allt! Däremot vet jag vad derivata är nu. Jag kan också utföra en redoxtitrering. Det är sånna "smarta" saker som rör sig i mitt huvud nu för tiden.

Enligt mig är det myket roligare än blatteskämt som man har hittat på facebook (yes det är därifrån Cherin får sina skämt). Anledningen till att jag skvallrar för er om det är för att jag bad henne att ge mig namnet till den gruppen. Svar? "Hahaha så att du ska bli roligare än mig igen? Skulle inte tro det" Att jag inte skriver är med andra ord förståeligt, men varför skriver inte Cherin???? Kan det verkligen vara så svårt att logga in på facebook och kopiera ett nytt skämt?




// Mohammed

"Det man gör i sådana situationer är att få barnet att ångra att det frågade dig. Så gjorde jag när mina syskon var yngre. Jag torkade så hårt att dom aldrig mer bad mig att torka igen."

"Minns du när mamma brukade säga att vi skulle torka åsså hörde man proteste/gråt från toaletten."

"HAHAH. jag skulle be honom lägga en massa papper i kalsongerna tills cherin kom hem.."

Kan jag dra slutsatsen att mina läsare inte heller är så förtjusta i barn? Tack för den konstruktiva kritiken!

// Mohammed

Jag kollade min inkorg alldeles nyss. Min kompis har skickat ett spammail. Det stod att jag skulle dö om jag inte läste texten. När jag hade läst färdigt stod det att om jag inte vidarbefodrar mailet till minst 10 personer så kommer jag gå en smärtsam död till mötes ikväll. Jag har inte 10 kontakter. Jag har panik.



// Mohammed

Nu är jag hemma hos Cherin med världens gulligaste unge. Det är verkligen kul att sitta och titta på film tillsammans med honom. För en stund undrade jag varför jag inte är barnvakt oftare. Svaret fick jag tio minuter senare:

Mohammed!! Jag är fäääääääärdig.


Hjälp. Tvål. Handdesinfektion.

// Mohammed

Jag är bitter. Varken jag eller Cherin har fått hem några geléhjärtan!!! Varför ska man ha en stor blogg om läsararna inte skickar hjärtan på alla HJÄRTANS dag?

//Mohammed



------------------------------------------------------------------------------------------------------

Update: Alla hjärtans dag är fjanteri utan dess like varför jag inte är det minsta intresserad av hjärtan. Gelehjärtan innehåller dessutom gelatin vilket är äckel-päckel utan dess like.  Så jag är nöjd.

Just det, så var det en sak till... vi muslimer firar inte sånt?


//Cherin

------------------------------------------------------------------------------------------------------

En update till: Ignorera bara texten mellan de två sträckade linjerna.
Vi muslimer firar inte sånt är ett annat sätt för Cherin att säga att hon inte heller har fått något kärleks-sms.

Daddelhjärtan funkar bra också!

// Mohammed

Men nej, vi firar inte sånt. Och nej, jag äter inte geléhjärtan.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Ytterligare en update:

För er som inte märkt det ännu är även min lillebror en fjant. Dessutom har jag alltid rätt. Bara så ni vet.

NU måste jag sova. Natti!

//Cherin

Sista updaten blev borttagen av admin på grund av ovårdat språk // Mohammed

God natt!

Ställ era frågor... vi svarar direkt..

Jag minns det som igår. Jag hade påbörjat mina studier i Uppsala och gick min första termin på juristutbildningen. Sveriges utrikesminister blev mördad. Seminariet gick ut på att prata om det. Juridiken blev inte särskilt viktig helt plötsligt. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var extra kusligt att min lärares namn i princip vad det samma som Anna Lindhs.

Idag avled hennes make. Barnen, som idag är 19 och 16 år gamla är nu föräldralösa. Att förlora sina föräldrar måste vara det svåraste man kan vara med om som barn. Att dessutom behöva sörja i offentligheten måste vara enormt jobbigt. Att behöva göra det två gånger på relativt kort tid måste vara obeskrivligt.

Jag lider med killarna.






// Cherin

Enligt en undersökning som gjorts av SEB:s företagspanel svarar 7 av 10 arbetsgivare på frågan huruvida de kan tänka sig anställa kvinnor med sjal "helst inte" eller "otänkbart".

Glädjande va? Så till alla er fina tjejer som bär sjal och söker jobb. Grattis! Om det inte vore tillräckligt svårt att få jobb på grund av finanskrisen så vet ni nu att ni ändå bara har chans hos 3 av 10.

Det är alltid dubbelt när man läser sådana här undersökningar. Å ena sida blir man så sjukt nedslagen, känns som det jobb man gör för att ändra folks attityder sker helt i onödan. Jag personligen känner mig så otroligt trött när jag läser sånt. Jag inser också att detta är en anonym undersökning, vilket tillåter folk att vara mer ärliga eftersom de inte behöver känna sig generade över att blotta sig.

Det som är hemskast är ändå att detta inte är en begränsad företeelse, utan med största sannolikhet så är detta hur medelsvenson förhåller sig till tjejer med sjal. Det behöver inte handla om att anställa mig. Det kan också vara om du vågar sätta dig bredvid mig på bussen, hälsa på mig om jag är din granne, låta våra barn leka tillsammans. Helst inte?  Kanske till och med otänkbart?

Å andra sidan väcker det en vulkanisk fighting spirit inom mig som inte ens hela Sveriges brandkår skulle klara av att släcka. Förr eller senare måste de människan bakom sjalen, turbanen, kippan eller korset.





Här ovan sitter jag på mitt kontor i full färd att skriva yttranden till domstol. Hur ser det ut på din arbetsplats? Är det "helst inte" / " otänkbart" hos er?

//Cherin

Jag har en väldigt nära vän till mig som alltid ställer upp för mig och stöttar mig i både vått och torrt. Han är min hemliga kompis. Alla vet vem han är, men ingen har sett honom. Ungefär som Alfons Åbergs kompis Molgan Skillnaden är bara att min kompis finns på riktigt. Han heter Usama. Ni känner säkert till honom. Det är den där skäggiga killen som bor i bergen, och får det att smälla i USA med jämna mellanrum. Han är god egentligen, en varm kille, med ett stort hjärta och rolig humor. Folk bara missförstår honom. Ja, jag vet vad ni tänker, du hittar på, men det gör jag faktiskt inte utan han finns på riktigt. Jag försöker alltid övertyga honom om att han måste visa sig för världen, och ibland lyssnar han. Då skickar han en dåligt inspelad video till den Amerikanska underättelsetjänsten som de spelar upp för omvärlden.

Han är väldigt bra på att hjärntvätta människor min Usama och när folk ser hans video tycker de inte längre att det är konstigt att Irak sprängs i luften, eller att Afghanistan gjorde det innan dess. Man skickar oskyldiga människor till något konstigt ställe som heter något i stil med guantanamo. Där får fångarna tre mål mat om dagen och ett rent rum. Det kallas för mänskliga rättigheter. Amnesty ljuger. De har spridit falska rykten om att fångarna bara får två mål mat och en frukt. Det är inte sant.

Nu har det gått ett tag sen Usama skickade in en video och jag undrar varför. Det har nästan gått ett år nu. Men jag undrar var det kommer spränga efter att videon har blivit skickad till USA. Iran? Nordkorea? Libyen? Jag gissar på Iran, men det är ine ofta jag gissar rätt.

// Mohammed

Kommer ni ihåg sist jag blev ombedd att sätta in pengar på Cherins konto? Jag skrev ju att jag snällt gick till banken och gjorde som hon bad om. Jag ljög. Cherin tror att hon kan lita på mig enbart eftersom att jag är hennes bror. Det kan hon inte. Direkt när jag fick pengarna av  Cherin började jag hyperventilera. Jag gick in på Apollos* hemsida och kollade när första bästa gick till en varm destination. Jag passade även på att fråga om de visste om det landet lämnade ut brottslingar eller inte, och de svarade att det gör dem absolut inte. Grejt!!! Jag tog biljetten för 8000, åkte direkt till arlanda med en väska full av stålar. Damn. Min tabbe? Jag hade bokat ett flyg till Haiti...

Nu är jag återbetalningsskyldig. Jag uppdaterade med andra ord mitt CV igår.

* Gratisreklam, men jag väntar mig en jävkla resecheck nästa gång ABOLLO!

/Mohammed

Jag söker någon schysst människa som man kan börja träna med i Uppsala. Helst kille av uppenbara skäl (tjejer hör hemma i köket inte på gymmet). Skicka ett mail till mig: mohammed.blogg@hotmail.com

Döda alla lapplisor.

Det bli denna veckas jihaduppdrag.

Gissa vad det där är!!! Jo det är minus 700, men ja jag får väl skylla mig själv.

Jag jobbade igår, och kom inte hem förrän ganska sent på kvällen. Eftersom jag (som vanligt) missade min buss var jag tvungen att vänta på nästa. Under tiden jag satt och väntade på bussen, såg jag en en ung fjortistjej (självklart blond) som försökte hinna med sin buss som går en gång var 30e minut. Hon sprang och släpade på en handväska, så stor att den skulle rymma min mormor och förmodligen var den överfull med dåligt smink och en massa hårspray. Hon missade bussen. Skadeglädje. Haha. Lycka.

Sen kom jag på mig själv med att vara lite ond och fördomsfull, men det skiter jag fullständigt i. Efter tio minuter kommer min buss och jag sätter mig nästan längst bak. Vem sätter sig bredvid mig? Självklart fjortisen. Hennes parfym ger mig migrän, och musiken som kommer ut ur hennes hörlurar är olidlig. Jag blev straffad för min skadeglädje och min fördomsfulla attityd.

20 minuters lidande, sen är jag framme. Äntligen. Kommer hem till pappa helst slut, och lägger mig för att sova. Ungen på undervåningen börjar gråta. Pappas väggar är tunna som bara den, och jag hör till och med mamman som hyschar för att få tyst på ungen. Funkar det? Nej!! Där fick jag för skadeglädjen. 3 timmars sömn inatt. Sista gången jag tänker illa om någon...

Jag är med andra ord riktigt irriterad och övertrött, men eftersom jobbet kallade imorse var jag tvungen att kliva upp tidigt. Att säga att jag missade bussen igen vore överflödigt. Tåget också. Pendeln också. En ung blond fjortis tjej missade också tåget. Haha. Skadeglädje. Jag kom på mig själv, och tänkte fort som bara den "förlåt förlåt, stackars tjej som miss..."

FÖRSENT! En fågel bajsade på mitt huvud. Jäkla fågel. I arabländerna innebär det lycka om en fågel bajsar på en. I Sverige innebär det att vara utan mössa i minusgrader. Sista gången jag är skadeglad av mig.

Förlåt gud. Förlåt fjortistjej.

// Mohammed

En stockholmare som precis fått sin jaktlicens var i Skåne för att jaga and och hade blivit tilldelad ett jaktområde bredvid en gård mitt på slätten. Utanför gården stod en bonde och tittade intresserat på. Plötsligt kom några änder flygande och stockholmaren lyckades träffa en av dem. Anden landade på bondens mark, precis utanför jaktområdet.

Stockholmaren rusade snabbt dit för att plocka upp anden, men bonden var redan där och sa,
-Anden landade på min mark och då är den min.

Stockholmaren började argumentera, men bonden stod på sig och sa,
-Kan vi inte komma överens får vi göra upp med en koddaspark.

Stockholmaren som aldrig hört ordet förut frågade vad en koddaspark var för något.

-Det går till så att vi ställer oss mittemot varandra. Sedan sparkar jag dig allt vad jag kan i skrevet, och sedan gör du likadant på mig. Den som skriker minst får fågeln, svarade bonden. 

Stockholmaren var tveksam, men ville gärna ha anden, så han gick med på förslaget. Skåningen rättade till trätofflorna och drog sedan till det värsta han kunde. Stockholmaren sjönk ihop men sa inte ett ord. Efter ett par minuter hade han rest sig och ställt sig beredd.


- Jag har tänkt på saken, sa bonden. Du kan ta anden.





//Cherin

Skriv vad ni vill bland kommentarerna! Vi svarar direkt!

PS. Vi granskar inte kommentarer längre, så behave människor!!

// Cherinomohammed

Som Mohammed redan skvallrat om jag jag mått väldigt dåligt senaste dagarna. Både igår och i förrgår innebar sjukhusvistelser för mig. Jag har tyvärr blivit en person som inte vågar gå till läkaren på grund av att jag är rädd för hur jag ska bli bemött. Missförstå mig inte, jag är van att möta fördomar och har inga problem med att tuffa till mig. Men när jag söker sjukvård känner jag mig så otroligt utlämnad. Jag blottar mitt allra svagaste och då vill jag, liksom alla andra, mötas av en person som verkligen lyssnar, tar mig seriöst, förstår. Igår mötte jag en sådan läkare. Jag blev så oerhört rörd att bara det i sig, bortsett från smärtan fick mig att gråta.

Låt mig förklara vad som legat bakom denna läkarfobi. När jag bodde i Linköping började man utreda mig för besvär jag haft under en längre period, man ställde en diagnos precis när jag skulle flytta till Uppsala för att börja plugga. Min läkare i Linköping var underbar. Hon rådde mig att omedelbart kontakta en ny läkare i Uppsala för att fortsätta behandlingen.

Sagt och gjort. Min första läkarkontakt i Uppsala. Jag beskriver mitt problem för henne.
Hon börjar med att fråga om det inte kan vara så att jag inbillar mig mina problem.
-Nej.
Hon frågar om jag är medveten om att det i Sverige faktiskt görs nedskärningar.
-Ja.
Förstår jag inte att man inte kan få allt man vill här i världen?
-Jo, det gör jag. Men för att jag ska kunna fortsätta mina juriststudier så är det en förutsättning att jag får hjälp.

Efter ca 10 min av frågor av ovan förnedrande slag säger jag med tårarna rinnandes  till henne att om hon inte vill hjälpa mig så söker jag mig till en annan läkare.

Hon börjar skriva remissen framför mig.

"Cherin Awad, ung kvinna, talar god svenska..."

- Ursäkta, men varför skriver du att jag talar god svenska?
- Jo, svarar hon, det är så att de inte ska kalla dit en tolk.
-Men, om jag skulle behöva en tolk, så begär du väl bara en? Inte är det väl så att du skriver att alla dina patienter talar god svenska?

Jag lämnar undersökningsrummet helt galet förnedrad. Jag anmäler läkarens beteende. Det visade sig senare att läkaren i journalen till och med beskrivit min klädsel! Till och med färgen (svart) på mina kläder! Det visade för mig tydligt vad hon tänkte på...särskilt som hon helt och hållet glömde bort att undersöka mig.

Jag fann till slut en annan helt underbar läkare. Henne har jag hållit fast vid i sex år. Hon är väldigt speciell. Kanske inte den mest socialt vältränade människa som finns men hennes medicinska kompetens är enorm. Helt galet kunnig! För ett par månader sedan får jag reda på att hon slutat arbeta. Panik.

Jag behöver än en gång komma till läkare. Det avsätts en halvtimma särskilt eftersom det är första mötet och man som läkare behöver få en helhetsbild av sin patiens situation. Mötet är över på mindre än fem minuter. Hon sitter bakom ett skrivbord med pappersbuntar så häga att jag knappt kunde se hennes ansikte.

-Det låter som om du är stressad, sa hon och skrev ut alvedon åt mig. Hej då!
- Men alltså, jag hade ett problem till som jag ville prata med dig om, stammar jag förvånat.
- Ja, men då får du boka en läkartid för det.
-Ja med det är väl det jag har gjort, frågar jag samtidigt som jag tittar på klockan och ser att vi har mer än 20 minuter kvar av tiden.
-Ja, men jag kan tyvärr inte hjälpa dig mer än så nu.

Nähä.

Och så igår. Jag mår så dåligt och känner starkt att jag verkligen inte orkar med en läkare som inte vill förstå.

Sköterskan kommer in och börjar artikulera med händer och fötter, kommer sedan på sig själv och frågar om jag förstår svenska.

- Ja det gör jag svarar jag och känner på mig att det här kommer att bli jobbigt.

Hon går ut och kommer tillbaka och beter sig likadant igen.

-Just det ja, du sa ju att du kunde svenska sa hon och sänker ljudnivån till normal samtalsnivå (varför tror folk att man är döv om man inte kan svenska?).

-Ja, det sa jag, svarar jag.

Efter fem timmar kommer läkaren. Here we go again tänkte jag.

Men så blev det inte. Hon behandlade mig inte som en idiot. Inte som någon som inte förstod. Inte som någon som var där för att snylta. Hon tog sig tid för att få hela min sjukdomshistoria, som att det verkligen var viktigt. Hon undrade hur jag kunde gå omkring och vara så sjuk under så lång tid utan att söka vård tidigare?

- Hon skulle bara veta tänkte jag...


//Cherin

Det är lite svårt för oss att hinna svara på alla kommentarer och mail som vi får, eftersom vi båda två sliter som djur för att hinna med plugg och jobb nu. Vi vill dock att ni ska veta att era kommentarer och ert stöd verkligen värmer och är mycket uppskattat. Ett stort tack till er läsare med andra ord! Ett extra stort tack vill jag tilldela den här tjejen som tog mitt senaste jihaduppdrag på allvar. Här har kan ni läsa diskussionen mellan henne och främlingen som hon tog kontakt med:

Både jag och Cherin tycker detta var otroligt modigt och vill därför ge denna tjej två biobiljetter (skicka din adress i ett mail så får du dem så fort som möjligt)

Vad tycker ni om deras konversation?

Jag pratade med en av mina bästa vänner som skrev dagbok under tiden vi gick i ettan på gymnasiet. Så här har den jäkeln skrivit om mig:


Dag 1
Det började en ny kille i klassen, han heter Mohammed. Han är skitsnygg, men verkar vara fett dryg...


Dag 22:
...Snackade med Mohammed för första gången, han var ganska snäll trots allt...

Dag 23:
Mohammed är en jäkla idiot, inte snäll någonstans. Kommer inte prata med honom mer...

Dag 40:
...Alla tjejer verkar gilla Mohammed. Jag fattar verkligen inte varför...

Dag 50:
... Mohammed sa något taskigt till mig, jag ska döda den jäveln...

Hmm... Jag trodde verkligen att folk i min omgivning gillade mig.

Note: Ja, jag är elak ibland, och jag gillar att retas MEN JAG GÖR DET MED KÄRLEK. Fattar ni? Kärlek?

// Mohammed

Även detta brev är avsett för Egoinas mamma, ni andra kan därför sluta läsa nu.

Bästa Em,

Jag läste på din blogg om din upprördhet över att du inte skulle få någon kamel eftersom din dotter ångrat förlovningen. Låt mig lugna dig min vän. Det är klart du ska få en kamel!

Ni nordbor har inte riktigt förstått hur man hanterar olydiga barn. Först och främst kan man inte ångra ett frieri bara så där. Faktum är att man inte kan ångra det över huvud taget. Har man givit sitt ord så har man. Endast döden kan befria en från ett sådant åtagande.

Vår släkt har sedan länge påbörjat förberedelserna, lammen har slaktats presenterna har köpts och till och med frisören/sminkösen som ska få äran att spöka ut vår flicka är bokad.

Låt mig berätta för dig kära vän- barnens samtycke är fantastiskt när det gäller äktenskap, men absolut inte en nödvändighet. Vem bryr sig om vad de vill? Du kan väl inte på allvar mena att din dotters önskan är mer värdefull för dig än en kamel, eller kanske två?

Jag trodde väl inte det.

Du har väl hört talas om tvångsäktenskap? Det är viktigt att låta gamla traditioner leva vidare. De har kanske fallit i glömska i Norge och då är det din patriotiska plikt att införliva dem igen!

Som sagt, oroa dig inte. Kamelen är dig till handa så fort äktenskapet fullbordats. Skulle hon ställa till med besvär låser vi in henne. Och tar hennes dator ifrån henne. Och mobilen. Simple as that!




// Cherin

En kille gick till marknaden tillsammans med sin kanin som han ville sälja. Då kommer det fram en drogad man som frågar:

-Ursäkta hur mycket kostar apan?
- Det är ingen apa, det är en kanin!!
Den drogade mannen låtsades som han inget hört och frågade igen:
- Ursäkta hur mycket kostar apan?
-Det är ingen apa, det är en kanin!!!
- Hållkäften!! Jag frågade inte dig, jag frågade kaninen!



// Mohammed

Jag och Cherin fick precis en inbjudan på facebook. Av meltface. Vi är välkomna att shaka loss på klubbens två dansgolv, och dricka hur mycket vi vill i de två barerna.



Tack kära meltface, vi känner oss hedrade MEN, jag undrar en sak. Har ni någonsin sett en kvinna i slöja röja på dansgolvet?

// Mohammed

Jag var på Maxi precis (ja jag vet jag borde ge Maxi en egen kategori) och handlade ingredienser till äppelbajen (haha det där b:et kom automatiskt), som jag ska göra nu. Jag såg att Laxen kostade 69 kr/kilot och tänkte nu ska jag slå till, jag har nämligen varit oerhört sugen på lax i flera dagar. När jag kom fram till kylen märkte jag att det stod 40 araber där som också skulle köpa lax. Så jäkla typiskt blattar att ockupera hela kylen bara för att fisken var lite billigare än vanligt*. Självklart vill inte jag vara en sån blatte och därmed bekräfta allas fördomar så jag vände på klacken och gick. Jag kände mig nästan som en svensk för ett ögonblick, innan jag slängde en blick i spegeln (varför har man en spegel vid smöret) och upptäckte mitt svarta nylle.

Nu sitter jag hemma utan lax, och känner mig fortfarande inte svensk. Va f*n. Jag ska nog gå till Maxi och köpa laxen i alla fall.

*Vad är snabbare än blixten? Araber när det är rea. höhö.

Mohammed

Update: Haha min blattesyrra kom precis hem från Maxi, vad tror ni hon har köpt? LAAAX. Yay!

//

Från den tråkiga boken jag håller på att läsa:

Tåget som skulle till Barcelona åkte istället till Tarragona.
"Jag antar att lokföraren hade ändrat sig. "typiskt Spanien tänkte jag!" Men det var också typiskt spanien att man gick med på att hålla kvar hela tåget medan jag skickade iväg ännu ett telegram till min fru, och ännu mer typiskt spanskt att det telegrammet aldrig kom fram!"

Haha det enda jag tänker är araber och spanjorer verkar vara väldigt lika. Ja eller, spanjorerna för 70 år sen har mycket gemensamt med araberna idag.

Ja vi ligger lite efter...

Detta inlägg skrev jag för 3 timmar sen men det har fortfarande inte publicerats. Snart ringer jag blogg.se och bombhotar dem. Säkert deras fel att jag får så lite kommentarer. Säkert.


// Mohammed

I'm back guys... and gurls! Jag har varit några dagar hos miss x i Örebro, men nu är jag hemma igen och Blondinbella, Kissie och Kenza kan återigen känna sig hotade. Även om jag fortfarande är sur på min kära syster måste jag säga att hon har lyckats hålla bloggen vid liv. Hon har till och med varit så duktig att hon googlat judeskämt och sen klistrat in det här på bloggen. Tummen upp Cherin!!

Ska vi säga så här, jag kör en till videoblogg den här veckan, så förlåter ni mig för att jag har struntat i bloggen? Yes vi säger det.

Vad har hänt i mitt liv då? Plugg, sömnlösa nätter och trevliga människor. That's it. Just ja, en sak till också, igår skickade jag en studiereseansökan. Om jag blir antagen betyder det att jag får åka till Israel/Palestina i 10 dagar, och träffa blandannat israeliska fredsaktivister, och förhoppningsvis får jag även åka till Gaza. Eftersom ansökan skulle lämnas in senast klockan 12 igår och jag började skriva en halvtimma innan får vi hoppas att de har överseende med ett och annat slarvfel. Det skulle verkligen vara underbart om jag fick åka.

Nu kära läsare ska jag återgå till pluggandet. Jag måste läsa boken hyllning till Katalonien (på engelska) och skriva en bokrapport senast imorgon. Ja jag måste skriva den helt själv eftersom jag har kollat på alla fusksidor som möjligtvis kan finnas, men hittar inget. Inte så konstigt med tanke på att det är absolut den sämsta boken jag någonsin läst. Därför får ni gärna skicka in en bra sammanfattning av boken om det nu är någon som har läst den (Ja jag fuskar!!!)

// Mohammed