Dead serious

Man kan ju inte bara prata om det som underhåller, eller hur? Man måste ju prata om döden också. En mycket fin person gick bort här om dagen. En underbart glädjespridande människa. Hans döttrar är i min ålder. Det är så konstigt hur orden helt plötsligt tar slut. I situationer som denna kan jag inget annat säga än att be för honom och hans familj. Begravningen hålls i morgon (när jag tittar på klockan inser jag att det är idag).
Enligt islam ska en avliden begravs så snart det är möjligt och senast inom tre dagar. Det är oftast inte möjligt i Sverige då en hel del pappersarbete måste ordnas innan begravningen. 
.
I den enorma sorg som de efterlevande känner kan jag inte undgå att glädjas över det enorma stöd som muslimska familjer erbjuder varandra i svårigheter som dessa. Hundratals och åter hundratals personer har varit hemma hos familjen, visat sitt stöd, lagat mat, ordnat med allt praktiskt. Det är helt enormt och jag uppfyllt verkligen av värme när jag ser det. 
.
Ta hand om varandra, älska den du ska älska, förlåt den du ska förlåta och gläd den du kan glädja.
.
//Cherin

Kommentarer
Postat av: Britt

Jag har ganska nyligen förlorat min far och säger som du att det finns inget bättre än det stöd man får av sin familj och sin släkt. Aldrig har jag känt mig så stark som när jag bars av deras kärlek på pappas begravning och minnesstund. Jag vet att vad som än händer så har jag dem. Det är en helt villkorslös kärlek. Var rädd om den!

2010-02-02 @ 11:06:27
URL: http://metrobloggen.se/brittsbetraktelser

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback