Sveriges 11 september
Jag minns det som igår. Jag hade påbörjat mina studier i Uppsala och gick min första termin på juristutbildningen. Sveriges utrikesminister blev mördad. Seminariet gick ut på att prata om det. Juridiken blev inte särskilt viktig helt plötsligt. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var extra kusligt att min lärares namn i princip vad det samma som Anna Lindhs.
Idag avled hennes make. Barnen, som idag är 19 och 16 år gamla är nu föräldralösa. Att förlora sina föräldrar måste vara det svåraste man kan vara med om som barn. Att dessutom behöva sörja i offentligheten måste vara enormt jobbigt. Att behöva göra det två gånger på relativt kort tid måste vara obeskrivligt.
Jag lider med killarna.
// Cherin
Ja, fy vad hemskt !
Man undrar ju varför en del ska utsättas för så hårda prövningar ? - Och så tidigt i livet.
Vilken chock! Hade inte sett nyheterna. Så unga barn ska inte behöva gå igenom detta. Definitivt inte två gånger.
Svar; Tck så mycket. Har gått och smålett åt den hela dagen. kram
Usch.
=(
Fruktansvärt!!! Livet kan verkligen vara så himla orättvist. Stackars barn. Usch.
Usch vad tråkigt...verkligen....hoppas att barnen finner styrkan och härdar ut...
Jag hoppas de har ett bra skyddsnät bland deras föräldrars vänner som skyddar dem mot pressen. Jag tror att de får vara i fred ganska mycket. Har för mig att Palmes barn blev ganska skyddade vid hans bortgång.
Han dog nog av sorg och saknad! Hoppas det finns en stor varm stark släkt som hjälper barnen den närmsta tiden.
SV: jag jobbar med valutaväxling.
Usch stackars barn... Kommer så väl ihåg när hon mördades för jag var i Iran då och pappan i familjen berättade att "annali" blivit mördad och det tog ett tag innan jag förstod vem han pratade om...
Usch vad hemskt :( Min kompis mamma dog för ett år sedan, när hon var 14, av cancer. Hemskt!
Usch usch usch usch säger jag bara :(
Föräldralös när man är 16 & 19... fy fan.
Det är tungt, jag förlorade min pappa vid 16 och mamma vid 25 så jag vet att den kan vara tungt. Jag saknar dem och ibland är jag avundsjuk när andra som är mycket äldre till och med har mor- och farföräldrar i livet. Jag hade dock turen att vara lite äldre än dessa två och jag har dessutom fyra äldre syskon så jag behöver inte bära det själv men det är inte lätt.
Jag blir sur när folk klagar på att de "måste" umgås med sina föräldrar eller bråkar med dem för skitsaker. Ibland har jag faktiskt sagt åt dem att att de ska vara glada att de har föräldrar. Jag har alltid haft en nära relation till föräldrar och syskon och tycker att man får applicera "live and let live" när det gäller familj och släkt. Jag vet att jag inte är perfekt och att de älskar mig, då måste jag kunna ge samma kärlek till dem.
