Barn är så underbara... och ärliga. Brutalt ärliga!

Jag och två släktingar sitter och pratar med vår moster. Min ena släkting beklagar sig lite och gnäller på att hon har blivit fet.

"Men åhh jag har blivit fet. Min kompis märkte det och sa det till mig. Fy fan vad taskigt"
Då säger min moster "Ja gud vad otrevligt!"
Vad min moster inte hade räknat med var att min kusin som är 4 år gammal skulle hoppa in i diskussionen " Men M, du sa ju också att hon var fet igår. Du sa ju att hon såg ut som en kossa"

Haha min moster blev inte lite röd i ansiktet...


Jag och en kompis sitter på bussen, och in kommer en unge med sin mamma. Barnet pekar på min kompis och säger "Mamma vad är det för prickar han har i ansiktet?"
Mamman generat " Det är acne, man kan få det"
Barnet " Mamma, jag tycker acne är jätte äckligt. Det ser ut som han har cancer"

Både min kompis och mamman var röda i ansiktet. Mamman kände sig obekväm, och min kompis hade... ja, acne.


En klasskamrat med barn (nej hon hette inte Halima och bar inte slöja) blev bjuden på fest av en Johan, en kille i skolan.
"Jo, men det är klart jag kommer, det ska bli skitkul!"
Barnet som var med på besök den dagen säger då " Men mamma, du sa ju igår att du inte ville gå på den skitfesten. Speciellt inte om Johan skulle vara där"

Haha snacka om att jag började garva.

När barn kommer och säger saker som dessa då ska man ta åt sig. För barn ljuger inte. Men dom menar inget illa, dom är bara söta (not) och oskyldiga. Därför kan jag inte bli arg när en unge kommer fram till min mamam och frågar varför hon är utklädd...

Glöm inte tävlingen HÄR HÄR HÄR. Inget roligt bidrag än. Kom igen nu använd fantasin. Vi utser en vinnare nästa vecka.

// Mohammed