Idag närvarade jag för första gången i mitt liv på en disputation. Mosa Sayed försvarade idag sin doktorsavhandling vid namn "Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige".

Som vanligt var Dilsa Demirbag Sten i farten och sågade avhandlingen utan att ha läst den, men det börjar vi ju vänja oss vid vid det här laget, eller hur? Bäst var Mattias Gardells kommentar när han stötte på henne vid aulaingången.

-Du har inte funderat på att kanske läsa avhandlingen nu?

Jag skrattade hjärtligt!

Mosa gjorde ett fantastiskt bra jobb.  Detta är den första islamjuridiska bok som skrivs av en muslim. En av väldigt få islamjuridiska böcker som någonsin skrivits över huvud taget på svenska. 
Inför disputeringen hade tydligen hotbild uppstått varför uppsala universitet (för första gången?) kallade in väktare som satt med under hela disputationen. Att vara muslim och doktorera inom ett ämne som relaterar till islam är inte helt riskfritt. 
 
 
Avhandlingen i korthet
I Sverige gäller att medborgarskapet är avgörande för vilket lands lagar sam blir tillämpligt vid ett arvsskifte. Är du till exempel egyptisk medborgare så gäller att svensk domstol ska tillämpa egyptisk lag när du avlider även om du varit boende i Sverige under lång tid. Observera att det ur juridisk aspekt inte är den MUSLIMSKA rätten som blir tillämplig utan rättsordningen i det LAND du har medborgarskap.
 
Frågan uppstår naturligtvis vad som gäller när en person har dubbelt medborgarskap. Vid dubbelt medborgarskap avgörs till vilken rättsordning den avlidne har starkast anknytning. Faktorer som väger in är: i vilket land kvarlåtenskapen finns, i vilket land arvingarna finns och enligt Mosa, så borde även en kulturell tillhörighet kunna spela roll som en av flera faktorer.

När svensk domstol tillämpar ett annat lands lag, oavsett vad frågan gäller, finns ett begrepp vid namn ordre public. Ordre public är ett slags förbehåll innebärandes att om man vid tillämpningen av en lag såväl svensk som utländsk i det enskilda fallet får ett resultat som uppenbart strider mot fundamentet i svenska rättsordningen så skall man inte tillämpa lagen. 
 
Vad gäller då för sådana som mig, som bara har svensk medborgarskap men vill att muslimsk arvsrätt ska vara tillämplig på det jag efterlämnar? Jo det absolut ultimata är ju att de som skall ärva mig själva är troende och vill fördela arvet enligt islam. Så ser dock verkligheten inte ut för många. Det alternativ som finns kvar är helt enkelt att man testamenterar sitt arv enligt den muslimska rätten. Man kan alltså inte skriva i sitt testamente att man vill att muslimsk rätt skall vara tillämplig utan man får i så fall själv testamentera varje andel till varje person. Det som är viktigt att tänka på är att det enligt svensk rätt endast går att testamentera bort hälften av kvarlåtenskapen då den andra hälften är vikt för bröstarvingarna (barn och barnbarn). Man måste därför anpassa testamentet efter det. Finns inga barn och barnbarn kan dock hela kvarlåtenskapen testamenteras till "katthemmet i Sunnersta" som Mosa uttryckte det. Men som sagt, problemet uppstår ju egentligen bara om de arvingarna bråkar om kvarlåtenskapen.
 
 
Opponenten
Johanna Schiratzki är i princip den enda som skrivit böcker på svenska inom ämnet muslimsk rätt. Hennes böcker är en katastrof. Jag har många gånger under min tid som student kritiserat hennes böcker för att vara extremt färgade av hennes personliga åsikter och starkt islamkritiska hållning. Därför var det mycket intressant när hon idag ifrågasatte Mosas objektivitet maa (underförstått) att han är muslim. Jag blev först lite ledsen över att en sådan person valts som opponent, men snart insåg jag att det var bra. Ju hårdare hon var, desto bättre svar blev det från Mosas sida.
 
Under disputationen
Kan ni gissa vem som var där? Både Dilsa Demirbag Sten och Sara Mohammadi var där, för en gångs skull var de dock kloka nog att hålla truten, ämnet var uppenbarligen långt från deras kunskapsområde. 
 
Det var en stor publik, jag tror 200-300 personer, bland annat hans mycket stolta föräldrar vars tårar strömmade när de avslutande applåderna bröt loss. Det gjorde mina med!

//Cherin