Ja!!! Jag ser fortfarande mig själv som ett litet barn. Det är sjukt bra, för man kan komma undan med allting.

Jag kan mucka med Cherin och sen skylla på att jag fortfarande är ett litet barn.

Jag kan skriva att jag är Sverigedemokrat, och sen komma undan med det bara för att jag är ett litet barn.

MEN...

Ni vuxna människor är så elaka mot oss barn och lurar i oss en massa saker hela tiden.

Som när jag var liten, och min brorsa lurade i mig att det fanns ett spöke på övervåningen (där hans rum var). Jag var livrädd för att gå upp dit. Jag säger att det inte har påverkat mig, men jag är säker på att jag om några år kommer gå in i väggen helt och på grund av alla hemskheter som jag har förträngt från min uppväxt.

Ett till exempel. Min andra brorsa som jag delade rum med när vi var yngre, lurade i mig att alla för eller senare skulle hamna i paradiset... Alla UTOM jag... om jag inte gjorde som han sa förstås. Då skulle gud börja tycka om mig och låta mig komma till paradiset. Det har jag alltså gått omkring och trott fram till typ för tre år sen. Att gud hatar mig. Snacka om att life sucks då.

Sen kommer jag ihåg att någon lurade i mig att man måste bädda sängen om man inte vill att kryp ska frodas där. Det har jag alltså trott fram till typ igår när någon sa att man INTE skulle bädda sängen för kvalster älskar bäddade sängar. Det har jag visserligen hört förut, men jag vet fortfarande inte om detta stämmer eller inte. Jag vågar inte heller fråga någon, för jag vill inte ha en dumförklarande blick.

Ibland säger jag SKETdumma saker som folk har lurat i mig. Alla andra tycker självklart att det är jättekul, men för mig är det bara pinsamt.

För inte så länge sen sa jag något riktigt riktigt fult till en polsk kille. En av mina polare hade nämligen lärt mig att det betyder hej. Inte bra.

Hemskt. Så om ni inte vill att era barn eller syskon ska kalla någon för polsk *peeep*, sluta lura oss barn!!!!

// Mohammed