Ett mirakel har skett. Mohammed köper ett årskort på SATS. Ett mirakel, minst sagt. Nu krävs det bara ett ännu större mirakel för att jag ska börja träna. Haha, det har tagit mig en månad att fundera på om jag verkligen ska börja träna eller inte. Nu behövs det bara någon som motiverar mig. Någon kille som har lust att träna i city i Stockholm? Maila mohammed.blogg@hotmail.com



Innan jag går och lägger mig vill jag bara efterlysa en sak på bloggen. Varje dag jag går till jobbet ser jag en stor affisch där det står

Skulle ni hjälpa invånarna i Arvika vid en översvämning

Ja: 2000
Nej: 8000
Vet ej: 6000

Haha den är asrolig. Typiskt att den dagen jag kommer med kamera för att ta en bild så har den bytts ut. Har ni sett affischen?

Det roligaste är ju inta att folk svarar Nej, det är ju ännu roligare att folk svarar vet ej. Hur tänker de då?

"Ska jag? Ska jag inte? Nja, invånarna där får klara sig bra själva."

Jag älskar när folk från olika kulturer möts (typ svenskar och araber) och kulturerna FRONTALkrockar. Typ som när en tvättäkta tråkig svennebanan möter en tvättäkta importarab vid busshållplatsen, och araben försöker vara social och bryta tystnaden och svensken försöker titta bort. ÄLSKART! Haha det är så kul att se arabens ansiktsuttryck som säger "fan vad är det med det här missfostret som inte svarar på hur hans mamma och pappa mår" och svenskens uttryck, "varför håller inte den här svartskallen bara käften? jag skiter i hur apelsinerna ser ut i hans hemland.

Haha, detta hände mig senast idag på väg till jobbet. På tåget in till Stocholm imorse, var den en arabisk man som i farten spillde ut en svensk killes kaffe. Vanligvis ber man om ursäkt, ler och tykcer det är pinsamt. Inte denna kille. Nej. Han gick iväg, och kom tillbaks fem minuter senare, med trasor, papper och diskmedel eller något. Efter att han torkat bort kaffet, bad han om ursäkt en timma, och sen satte han igång småsnacket. Var bor du? Vad jobbar du med? Är du gift? Hur gamla är dina barn? bla bla bla.

Man kunde verkligen se hur den svenska killen bara ville att han skulle försvinna, och hur den arabiska killern försökte vara ännu trevligare eftersom han tror att den svenska killen fortfarande är irriterad för att han spillde ut dennes kaffe.

Haha. Det är roligt när man är där i alla fall.

Jag har många gånger, trots att jag är född i Sverige fått frågan om jag råkar på kulturkrockar. Vilka som är de vanligaste. Jag har alltid svarat att jag personligen aldrig råkat ut för det. Jag är ju värsta svennebananen! Dessutom, vad sjutton är en kulturkrock? Två kulturer som sitter fastspända i en bil som frontalkrockar? Ska man köra långsamt för att undvika livshotande skador? Skämt åsido, trots att jag aldrig varit med om en kulturkrock hände faktiskt igår något som jag aldrig någonsin kan föreställa mig skulle kunna ske i något av mina föräldrar hemländer.

Centralstationen i Uppsala har byggts om och blivit jättefin. När jag är på väg ner från trappan ser jag att en gammal dam ramlat ner för trapporna, flygit nästan 4 meter i fallet och slagit i huvudet i det järngaller som fanns i marken. Vi är två personer som stannar kvar, kollar att hon är vid medvetande, kallar på ambulans och försöker stoppa blödningen i huvudet. Damen är vaken så vi kan prata med henne. Hon är 93 år gamal och hade varit i Stockholm under dagen. Hon och skulle skynda hem för att skriva ett tal till det midsommarfirande hon skulle delta i. Vilken underbart härlig kvinna!

Ambulansen kommer och kvinnan blir förd till sjukhuset. Jag hoppas att det inte var farligare än att hon behövde sy några stygn i pannan och på knät.

När jag gick därifrån slogs jag dock av en sak. Detta är något som min mormor aldrig skulle kunna drabbas av. Inte att hon inte skulle kunna ramla, det har hon tyvärr gjort både en och två gånger. Men att en äldre person, man eller kvinna, skulle resa helt ensam utan att ha någon med sig som tar hand om honom eller henne är helt otänkbart i den kultur mina föräldrar kommer ifrån. Jag kan verkligen inte ens föreställa mig att min mormor skulle sätta sig på ett tåg resa till Stockholm för en dag i solen och sedan komma tillbaka till Uppsala helt ensam. Otänkbart!

Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan på bästa sätt men kultukrock är nog det närmsta jag kommer.

//Cherin

Idag var jag, tillsammans med några andra muslimska kvinnor inbjudan till vår biståndsminister Gunilla Carlsson. Vi hade ett informellt och mycket trevligt samtal om hur man kan lyfta in religionsaspekten i biståndsarbetet samt vilka fördelar och nackdelar det finns med att göra det. Det var flera tuffa tjejer som deltog och jag är djupt imponerad av deras kompetens.

Tyvärr kände jag dock ganska påtagligt att svenska utrikesförvaltningen är mycket okunniga på detta område. jag är glad och tacksam över att det nu verkar finnas ett genuint intresse att förbättra... men huj vilka begränsade perspektiv de har.

Eftersom även Gunilla är från östergötlad passade jag på att kommentera att hon inte hade någon dialekt. Då ringer hennes dotter och helt plötsligt bräker vi lika illa på östgötska båda två :) En gång östgöte - alltid östgöte! (uttalas öshötte)

Kanske inte den mest smickrande bilden på oss, men ni fattar poängen



//Cherin

Jag såg att vissa i kommentarerna i Mohammeds inlägg nedan beklagade sig över att allt handlar om fotbolls-VM. Vad ska ni göra? Vilken kanal ska ni titta på? Vilken tidning ska ni läsa. Stackars er.

Till er har jag bara ett råd. DEAL WITH IT! Fotbolls-VM är KUNG!! Mitt enda problem är att jag jobbar när det är matcher. Undra om man kan sjukskriva sig en månad från jobbet? Försäkringskassan är ju kanske inte de mest generösa i dagarna, men jag är övertygad om att det finns en liten fotbollsfantast i just den person som handlägger mitt ärende. Pretty please?

Skämt åsido. Men VM är verkligen stort för mig. När vi var små samlades hela familjen (10 syskon, våra föräldrar, mormor och en och annan moster) för att följa match efter match. Det skreks och gräts och hurrades...den genen lever helt klart kvar i mig.

Under matchen mellan Serbien och Ghana här om dagen tittar min son på mig med stora ögon och säger:

-Mamma, snälla kan du sluta hejja på fotbollen? Jag får ont i öronen.



Här har ni en grabb som bar upp hela sitt lag. Vincent Enyeama, Nigerias fantastiskt duktige målis.




//Cherin

Nu har jag inte längre någon skola att tänka på. Slut. Prov. Slut. Plugg. Slut. Yes!

Däremot jobbar jag tolv timmar om dagen, 7 dagar i veckan för att spara ihop en slant efter att jag har betalt min fortkörningsbot. Och för att jag tycker det är väldigt kul att jobba.

MEN, idag har jag tagit ledigt. Jag ska egentligen skriva ett matteprov nu, men skitsamma. Jag drar till Grönalund istället. Jag har sökt lite olika utbildningar i landet, så nu är det bara att vänta och se om jag kommer in... och skulle jag inte göra det, ja då får jag jobba nästa år eller göra ingenting. Orkar inte oroa mig i onödan.

Till grönan----->



Vi syns i Stockholm gott folk!!

Vi ville nämligen visa att vi är svenskar ända in i benmärgen. Man vill ju inte att folk betvivlar ens svenskhet. Ni som stör er på oss är bara svartskallar som hatar svenskar och Sverige.

Hade ett samtal med Cherin nyss.

Jag: Har du snackat med läkaren? har resultaten kommit?
Cherin: Ja...
Jag: Ja?
Cherin: JA!
Jag:Ok? Något allvarligt? Är du väldigt sjuk?
Cherin: Jag vet inte.
Jag: Vet inte?
Cherin: Nej, alltså läkaren ljuger.
Jag: Varför tror du det?
Cherin: Han säger att jag är laktosintolerant.
Jag: Då är du väl det.
Cherin: Mohammed, jag älskar ost. Läkaren ljuger.
Jag: Ingen ost alltså.

...

Hon kanske är döende trots allt

ps. orkar inte läsa texten igen. Så ni tio personer som har gått med i Cherins grupp på facebook, kan ju dra någonstans! ;)

// Mohammed

Kyrkoherden Carl-Sixten Block har lett Knäredsskolans avslutningar i Knäreds kyrka utanför Laholm i 23 år. I år hade dock skolan synpunkter på hur skolavslutningen skulle hållas. Gud fick inte vara med och inte heller majoriteten av psalmerna.

Block tog därför semester och avstod från att närvara på skolavslutningen. Helt rätt tycker jag.

En kyrka är en religiös lokal. I religiösa lokaler hör religionen till. Punkt.

När jag gick i skolan hade vi alltid skolavslutning i kyrkan. Jag minns att jag verkligen inte hade något emot det men jag kommer också ihåg att jag inte sjöng med i psalmerna och att jag kände ett stort obehag av att prästen alltid avslutade sitt tal med att göra korstecknet över oss och att välsigna oss i "Faderns, sonens och den heliga andens namn".

Med tanke på hur jag minns mina skolavslutningar borde jag väl tycka att kraven framförda av Knäredsskolans rektor är bra? Nej. Kyrkan är som sagt en religiös plats. Det är mycket märkligt att man tar sig rätten att gå in i någon annans hem och därefter diktera villkoren. Det skulle inte accepteras någon annanstans, eller hur? Jag tycker faktiskt att kyrkan borde ha sagt att skolan skulle hittat annan lokal till sin avslutning.

Jag kan samtidigt känna att det är något problematiskt att man över huvud taget väljer ha skolavslutning i kyrkan. Just därför att jag tycker att religionen skall vara ett inslag när man befinner sig på en religiös plats. Men att både äta kakan och ha den kvar, nej det rimmar illa i mina öron. Jag tycker det är dags för kyrkan att sluta kompromissa på saker av den här sorten, det blir indirekt ett konstigt ursäktande av deras existens.

Go prelle!



 En av våra (hundra) bröder tar studenten idag så idag blir det halal-fest. Njut nu av solen! Det ska vi, insha allah!

//Cherin

Jag har bojkottat israeliska varor så länge jag kan minnas. Om du inte gjort det tidigare så är det god tid att börja nu. Det är lätt och effektivt, vi måste sätta press det det svider som mest. Plånboken.

Alla varor har en streckkod - det så kallade EAN-numret.

Ett sätt att hålla utkik efter israeliska varor är att kolla på varans streckkodsnummer.

Israels landsprefix är 729.

Bojkotta alla produkter med det numret.

Vi var över 7000 persoer som på några få timmar lyckades styra om våra planer och delta i demonstrationen under gårdagen. Det var magiskt. Jag bler rörd och tårögd bara jag kom till Plattan. Vi är många som tror på rättvisan. Det var mäktigt.

Under dagen har vi äntligen fått besked om att alla svenskar som rest med skeppet lever. Tre är på väg tillbaka till Sverige resten sitter fängslade. Man har gulligt nog benämnt det så att de "valt" att sitta i fängelse och  ställas inför rätta. Det intressanta är för vad de är misstänkta? För att simma omkring i internationellt vatten? För att ha blivit utsatta för krigsförbrytelser? För att olovligen frihetsberövats, ja som sagt det blir mycket intressant att se åtalspunkterna.


Nedan följer lite bilder vi tog på plats under gårdagen.



















//Cherin