Kulturkrock? - Kanske
Jag har många gånger, trots att jag är född i Sverige fått frågan om jag råkar på kulturkrockar. Vilka som är de vanligaste. Jag har alltid svarat att jag personligen aldrig råkat ut för det. Jag är ju värsta svennebananen! Dessutom, vad sjutton är en kulturkrock? Två kulturer som sitter fastspända i en bil som frontalkrockar? Ska man köra långsamt för att undvika livshotande skador? Skämt åsido, trots att jag aldrig varit med om en kulturkrock hände faktiskt igår något som jag aldrig någonsin kan föreställa mig skulle kunna ske i något av mina föräldrar hemländer.
Centralstationen i Uppsala har byggts om och blivit jättefin. När jag är på väg ner från trappan ser jag att en gammal dam ramlat ner för trapporna, flygit nästan 4 meter i fallet och slagit i huvudet i det järngaller som fanns i marken. Vi är två personer som stannar kvar, kollar att hon är vid medvetande, kallar på ambulans och försöker stoppa blödningen i huvudet. Damen är vaken så vi kan prata med henne. Hon är 93 år gamal och hade varit i Stockholm under dagen. Hon och skulle skynda hem för att skriva ett tal till det midsommarfirande hon skulle delta i. Vilken underbart härlig kvinna!
Ambulansen kommer och kvinnan blir förd till sjukhuset. Jag hoppas att det inte var farligare än att hon behövde sy några stygn i pannan och på knät.
När jag gick därifrån slogs jag dock av en sak. Detta är något som min mormor aldrig skulle kunna drabbas av. Inte att hon inte skulle kunna ramla, det har hon tyvärr gjort både en och två gånger. Men att en äldre person, man eller kvinna, skulle resa helt ensam utan att ha någon med sig som tar hand om honom eller henne är helt otänkbart i den kultur mina föräldrar kommer ifrån. Jag kan verkligen inte ens föreställa mig att min mormor skulle sätta sig på ett tåg resa till Stockholm för en dag i solen och sedan komma tillbaka till Uppsala helt ensam. Otänkbart!
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan på bästa sätt men kultukrock är nog det närmsta jag kommer.
//Cherin
Kan tänka mig att det är en vanlig skillnad mellan Sverige och väldigt många andra kulturer. Vi är ju så otroligt individualiserade här, på gott och på ont.
Har tänk att det kanske gör att vi (ibland?) är lite mer lojala mot Staten (villiga att betala skatt osv) än man är i många andra länder. Familjen är ingen riktig trygghet här (man kan inte lita på att barnbarnen tar hand om en när man är gammal). Vår enda riktiga trygghet är... staten. På gott och på ont, igen.
Ju mer jag läser er blogg,desto mer övertygad blir jag om att jag egentligen kommer nån annanstans ifrån.
Jag fullkomligen avskyr när mina föräldrar ska åka någonstans själva. Oavsett om det är bil eller flyg eller vad det än är. Jag följer helst med om jag kan. Om inte så messar jag och ringer som en hönsmamma. Och dom är bara 60 nu.
Mina föräldrar däremot oroar sig inte ett enda dugg över mig när jag reser. Dom litar blint på att jag klarar mig själv, medans jag sitter och biter på naglarna när pappa tar bilen till göteborg.
Man skulle kunna tro att det är en rädsla för förlust, men det är något som kommit med deras stigande ålder.
Oj, stackars lilla tant! Tur att det gick bra. Ja, kanske det är en kulturkrock, på så vis att vi i Sverige inte "tar hand om" våra äldre på samma sätt som man gör i många andra länder. Men tanten var säkert nöjd med att resa till Stockholm helt själv.
Ha en trevlig midsommar Cherin och Mohammed!:) Kram på er!
Synd att vi är så konstiga på detta viset här i norden. Men som tur är, är det bättre i mindre städer. Det är i storstäderna folk "bara går förbi", skulle önskat jag kunde sätta ord på eller förklara varför det är så, jag tror nog inte att folk inte bryr sig - undrar på om folk är så skadade av stress och tror att "det är säkert någon annan som hjälper till". Inte smickrande och inte alls okej oavsett.
Glad midsommar Cherin och Mohammed! Jag vet inte om ni firar, jag gör för att alla andra gör det, egentligen är det ingen tradition för mig. STOR KRAM
Samtidigt kan jag tänka mig att många 90-åringar som är någorlunda friska här i Sverige skulle be sina barn hoppa och fara om de ville åka med dem på en resa de klarar av att göra själva. Det låter lite på din beskrivning som att 'din' tant mycket väl skulle kunna vara en sådan.
Det finns verkligen alla varianter, jag har jobbat i hemtjänsten och det finns barn som pysslar om sina föräldrar så mycket de blir besvärade och känner sig behandlade som omyndiga och de som verkligen aldrig hälsar och och förstås allt där emellan.
Jag tycker sånt är hemskt.
Jag sommarjobbar på ett äldreboende och mår väldigt dåligt varje dag jag ska gå hem. För att vissa gamlingar bara sitter där. Dom får inga besök, ingen kommer för att ta ut dom eller någonting. Därför försöker jag ta ut dom på en promenad varje gång jag är på jobbet. Men det är sjukt att det ska vara så. Och oftast när gamlingen blir jättesjuk så är den omringad av massor med folk som inte fanns där för h*n innan, speciellt om h*n hade mycket pengar i sitt liv. Det är sjukt.
Jag tycker att man ska ta hand om sina föräldrar, oavsett om dom vill det eller inte så ska man finnas där för dom.
Men Cherin, kontrollerar du inte stavningen i ditt inlägg fast du hackar på Mohammed om sån't? ;)
