Mitt så viktiga inlägg som jag tänkt skriva under gårdagen handlade om Ship to Gaza. Inte trodde väl jag att det skulle vara för sent när jag vaknade denna morgon. Konvojen bestod av sex skepp som skulle sända förnödenheter till Gazas befolkning. En befolkning som sedan år 2006 levt i total isolation. Israel har total kontroll och tillåter inte ens import av kademumma och godis. Människor tvingas smuggla in mat genom underjordiska tunnlar. Människor svälter till döds. Dör på grund av att de inte kan få vård. Fastän det finns att tillgå. Om bara Israel ville det.

Ett europeiskt initiativ togs att transportera läkemedel, rullstolar, cement mm för att bryta blokaden. För att visa Gazas befolkning att det faktiskt finns människor som bryr sig om deras öde. Flera års arbete ledde till att sex skepp för ett par dagar sedan kunde avsegla med förnödenheterna.

Ett hundratal fredsaktivister, medborgare från ett 40-tal länder attackerades av israeliska styrkor inatt. 16 personer uppges ha dödats och över 60 skadats. Resten har gripits. Man besköt fredsaktivisterna både från helikoptrar och fartyg. Jag har flera vänner ombord på fartygen. I dagsläget vet vi inte vem som fortfarande lever och vem som dött. Det är ofattbart. Hur kan man avrätta obeväpnade människor vars enda mål är att hjälpa fattiga människor utan varken el, mat eller bostad? Det är så oanständigt att det inte finns ord för det.

Personer som varit med på fartyget är bland annat Henning Mankell, Mattias Gardell och Mehmet Kaplan.

Mina tankar, böner och tårar går till mina vänner på skeppen och deras familjer.

Ikväll hålls det demonstrationer över hela Sverige mot israels attack.

Ni som bor i Stockholm med omnejd kom till Sergelstorg kl 18.00

Ni som bor i Uppsala kom till Stora torget kl 17.00

Ni som bor i Göteborg kom till Gustaf Adolfs torg kl 18.00

Ni som bor i Malmö kom till Gustaf Adolfs torg kl 18.00

Ni som bor i Örebro kom till Våghustorget kl 19.30

Ni som bor i Umeå kom till Rådhustorget kl 18.00

Ni som bor i Helsingborg kom till Gustaf Adolfs torg kl 18.00 

Ni som bor i Jönköping kom till Rådhusparken kl 18.00

Ni som bor i Karlstad kom till Stora torget kl 18.00

Ni som bor i Västerås kom till Sigmatorget kl 17.00


Om ni känner till fler manifestationer som skall hållas i Sverige kommentera så skriver jag in det i inlägget.

Kom ihåg en sak i ilskan. Israelernas enda kort i det medie- och propagandaflöde som nu följer är att framställa oss som extermt våldsamma och hatiska. Snälla hjälp dem inte med det. Det är dem som är extremister. Vi är arga inte våldsamma.




//Cherin

Cherin var den första i vår familj som gifte sig. Jag och mina fyra yngre syskon, fattade väl inte riktigt vad det innebar, förutom att syrran kom hem med en nervös kille som skulle granskas från topp till tå av alla hennes fyrtio syskon. Jag fattade inte riktigt varför han var så nervös eftersom att det är allmänt känt att denna familjs hjärta går att köpa med en ask choklad.

I alla fall...

När de vuxna hade pratat och ätit kakor en stund så var det dags för maten. Som vanligt när det erbjuds mat hemma hos oss så har morsan klaga ihop en riktig festmåltid, och så även denna gång. Det var då jag och mina yngre syskon kom på att shit vad kul det vore att spela Cherins man ett spratt. Lillebrorsan hällde upp ett glas vatten som han sedan fyllde med salt och gav det till stackars killen, som tog emot det och drack en klunk för att inte vara oartig. Från början märkte ingen något eftersom M inte ville spotta ut vattnet framför alla, men Ms ansiktsfärg skiftade från svart till typ ljusgrönt på några sekunder.





Sen dess har två andra av mina systrar gift sig. Självklart fick båda två smaka på saltvatten innan...

Vad hr vi lärt oss avv detta inlägg? Drick inte något om du inte der när det hällts upp...

Vill du få vår familj att älska dig? Köp lite Choklad. 

Jag fick för ett tag sedan frågan här på bloggen vad jag anser om kvinnor som väljer att inte arbeta och istället ta hand om sin familj samtidigt som de tar bidrag av staten.

Jag vill inledningsvis säga att jag tycker det är oerhört synd att det i Sverige ses ner på kvinnor (eller män för den delen) som väljer att inte arbeta utan ta hand om och uppfostra sin familj. Min åsikt är att det naturligtvis måste vara upp till varje enskild person huruvida man väljer att arbeta eller inte. Även om jag själv har valt att arbeta (lite för mycket) så tycker jag det är oerhört vackert att vara hemma. Jag hoppas innerligt, att om jag får fler barn att jag har möjligheten att stanna hemma med dem under en längre tid insha allah.

Jag tycker dock att det är oanständigt att man frivilligt är hemma medan andras skattepengar ska gå åt till att försörja den personen.  Jag förstår inte hur an kan anse sig ha rätten att ta del av pengar som andra sliter för när du har full kapacitet att arbeta. Jag förstår inte varför jag ska slita och betala minst 30 % i skatt för att andra ska få ha lyxen av att njuta av tiden med sina barn? Att få ta del av andras skattepengar är en enorm förmån, ingen rättighet! Jag skulle gärna njuta mer tid med mitt barn!  

Ska man vara hemma (helt frivilligt, nu snackar vi inte om ofrivilligt arbetslösa, funktionsindrad, sjuka mm) så får man se till att bekosta det själv. I Sverige har vi världens bästa föräldraförsäkring. Vi får lyxen (ja, jag ser det som lyx) att vara hemma med våra barn och få betalt för det under ca 1,5 år! Att utnyttja detta och vara hemma mer tycker jag är otacksamt. Detta är min åsikt, men allahu alem så är det nog också det som är mest förenligt med islam. Islam lär oss att slita för vårt bröd och bidra till vårt samhälle* inte vara parasiter.

Sammanfattningsvis, har du någon som försörjer dig under tiden du frivilligt är hemma - go for it! Har du det inte är det bara att sätta igång och arbeta som oss vanliga knegare...

Däremot måste jag tillägga en sak, jag tycker på tok för många av oss spenderar för mycket tid på arbetet och för lite tid med våra barn. Gå ner lite i arbetstid för att ta hand om oss själva och våra barn skulle helt klart bidra till ett friskare samhälle, det är jag övertygad om.

*observera att jag med bidra här menar alltifrån att arbeta, till att uppfostra fina barn.


                              
// Cherin

Om jag inte är helt ute och cyklar så är det folkpartiet som har kommit med det förslaget. När jag gick i femman kom jag ihåg att jag tyckte att mina äldre syskon var så tuffa som fick betyg. Jag ville förstås också visa hur duktig jag var. Sen så flyttade vi utomlands, till Syrien närmare bestämt. Där har man betyg redan från ettan, och jag tyckte det var jättekul att visa hur duktigt jag var. Jag har för mig att jag spikade nästan varje tenta. MVG i allt. Men jag hade också ont i magen under hela det året. Enligt doktorn så stressade jag för mycket, och han tyckte inte alls jag skulle ta skolan så seriöst. "Gör dina läxor och lyssna på lärarna" mer än så behöver du inte göra. Gå ut och lek istället.

Jag säger desamma nu. Ha inte för haga krav på barnen. Klart de ska lära sig att ta ansvar och så, men varför så bråttom? Låt dem vara barn lite längre. Man får betyg i åttan nu. Sexan eller åttan? Vad gör det för skillnad egentligen? Jag tror inte barnen kommer bli smartare bara för betygen införs två år tidigare.

Källa: Aftonbladet

Ja, nu fick alltså folk reda på vad Cherin åt i helgen, vad hon gjorde, vilka hon träffade, hur många gånger hon hon snubblade och hur många gånger hon fastnade med foten i skon. Spare us facebook!

Det var liksom just precis det här jag menade när jag skrev detta utskällda inlägg...som jag sedan modifierade lite med detta. Inte nog med att Uppsala Universitet bjöd hit icke-konstnären vid ett tillfälle. Nu ska han få komma hit igen. Med största sannolikhet vid en tillställning som blir ännu hårdare bevakad, både av polis och media. Den mediagalne icke-konstnären ges än en gång möjlighet att förnedra det för oss allra heligaste, med ökad styrka. Inte nog med att att skämtet till icke-konstnär ges möjlighet att förolämpa över en miljard människor i yttrandefrihetens namn.. den enda anledingen till att han ges rampljus är att vi gav honom just det han ville ha - uppmärksamhet.

Så vad exakt var det vi vann genom att puckla på honom? Förutom att förolämpningarna mot vår älskade profet (saws) nu ökar?

Konstnär:




Icke-konstnär:




//Cherin

Vi har haft familjeträff hemma hos Cherin i helgen. Självklart var inte alla där, men det är i princip omöjligt när man är 40 stycken, och bor runt om i landet. Hur som helst, brorsan var här med sin fru och sina två barn. Helt underbara. Ni fattar inte. Ler och skrattar konstant... till Cherins man dök upp. Då började de gråta. Bara för att han är svart. Rasseungar.

Ja, jag är helt hopplöst rädd för karuseller. Jag har aldrig fattat grejen med att frivilligt utsätta sig för livsfarliga saker. Tänk om de går sönder. Eller man slungas ur.. eller..

Av outgrundlig anledning lyckades min bror lura mig upp i en bokstavligen galen karusell (Insane). Ni som kommer kommentera och kalla mig fegis, ber jag vackert återkomma när ni åkt den. Den gör skäl för sitt namn. Jag kan bara säga att jag grät som ett barn av rädsla efter helvetesfärden. Jag grät och skrek (säger mina syskon, har inget minne av det själv). O ja, en och annan trosbekännelse och allahu akbar blev det också. Ska jag erkänna bad jag en hel del för förlåtelse för mina synder också.  Insane! Aldrig mer. Aldrig.

Vi har fått några tips om att nästa niqabuppdrag skulle vara just på Gröna Lund. Mohammed har försökt övertyga mig men jag är nog lite för feg.

Hur som helst. Sötast och mest träffsäker var ändå min sons kommentar dagen efter.

-Mamma, när vi åkte den där snabba karusellen kändes det krulligt i magen!

Krulligt i magen var det defenitivt. Afrokrull som hette duga.




//Cherin

Min lillebror kom hem och klagade på träningsvärk i magen.

Jag: Men vad har du gjort då?
Han: Alltså Mohammed du fattar inte, jag har aldrig garvat så mycket i hela mitt liv.
Jag: Vadårå? berätta?
Han: Aa alltså vi va ju på gröna lund med Cherin. Hon vägrade att åka något läskigt, men sen lurade vi henne och på något sätt fick vi henne att åka insane.
Jag: Nej omöjligt.
Han: JO. Hon skrek som en galning. Sen grät hon, och spydde nästan...

Det roliga gott folk är att när araber blir rädda, skriker de inte mamma mia, hjälp mig. De svär inte ens... eller jo vissa gör det (läs: Mohammed gör det). Nej, araber skriker allllaaaaaaaaaaaaaaaahhooo akbaaaaar för full hals. Tänk er alla svenskar som sitter där i karusellen och redan tror att de ska dö pga att det går så fort, så kommer det en beslöjad kvinna som skriker laaa illaha illa laaah. "Nära döden upplevelse" får ju en helt ny betydelse. Eller vad säger ni?

Haha det roligaste är att la illah illa allah, är det bästa man som muslim kan säga innan man dör. De var det Cherin skrek hela dagen. Hon gick omkring och trodde hon skulle dö med andra ord. Fan att jag inte var där, jag skulle garvat ihjäl mig! Måste jag säga att Cherin vägrade köpa bilderna som tas när man åker bergochdalbanan?

Det inlägg jag skrev på bloggen rörande händelserna i Uppsala för ett par dagar sedan rörde upp många känslor. I skrivande stund är det uppe i 81 kommentarer och det droppar fortfarande in komentarer dagligen under den posten. Jag skrev liknande status på min facebooksida och där kom det snabbt upp i ca 130 kommentarer.

Helt klart är detta sådant som uppör och berör - oavsett vilken inställning man har till händelserna. En stor majoritet håller med mig om det jag skrivit och jag vet att oerhört många svenska muslimer var upprörda efter tisdagens händelser. Men jag har också fått en hel del hård kritik kriktad mot mig. En del av kritiken är inte värd att bemöta över huvud taget, dit räknar jag bland annat kommentarer om att jag bör tvätta mig och göra om min shahada (innebärandes att det jag sa var så grovt att jag lämnat islam och därför måste konvertea till islam igen) lika så kommentarer rörandes vad min eventuella avsikt bakom inlägget var. Som troende muslim väljer jag att inte gå i diskussion med de personerna utan låter istället Allah döma mellan oss. Har era ord om min avsikt varit korrekta, då är ju ingen skada skedd och har den varit felaktig, ja då får jag era hasanat. Det tackar jag för!. Det är en win-win situation för min del.

Det finns dock en del av kritiken jag vill kommentera och som jag tagit åt mig. Det är den delen som rör baktaleri. Begreppet baktaleri är inom den muslimska vetenskapen väl definerad. Varje gång man nämner en person på ett sätt som inte behagar den aktuelle personen så räknas det som baktaleri. 

Jag står i sak fortfarande 100% bakom det jag skrev i inlägget men vill förtydliga en sak eftersom många har reagerat på att jag använde ordet "idioter" i texten. Om man läser inlägget ordentligt omnämner jag aldrig personerna i fråga direkt för idioter utan skriver allmänt om idiotiska handlingar i islams namn. Jag är dock inte dummare än att jag idag när jag läser texten i ett lungnare sinnestillstånd ser att den mycket väl kan uppfattas så.

Jag är fortfarande övertygad om att det som skedde var långt ifrån vad den muslimska moralen förespråkar, onödigt och skadligt för islam och muslimer. Jag borde dock tydligare ha gjort skillnaden mellan personerna och deras handlingar. Det är agerandet jag fördömer inte personerna. Det hade varit mer förenligt med hur jag förstår Islam och jag ber om ursäkt för att jag inte var tydligare.

Jag vill passa på och tacka alla som kommenterat. Diskussion och dialog är alltid det bästa sättet att hantera olikheter. Detta gäller oavsett om det är en internmuslimsk dialog eller mellan muslimer och ickemuslimer.

Det är också på detta sätt jag önskat att vi muslimer hanterat icke-konstnären. Med visdom.     

                
                     


//Cherin

Pappa kom in på mitt rum och ville "prata" idag.

Jag: Ja baba vad är det?
Pappa: Jag såg en videoblogg bå dig idag.
Jag: Va? Jag har gjort någon på jättelänge?
Pappa: Jo du står och svarar på frågor.
Jag: Ok? Ja den är gammal.
Pappa: Vad spelar det för roll om den är gammal, hur kan du säga så?
Jag: Säga vad?
Pappa: tystnad...
Jag:????
Pappa: Ja du sa att det inte spelade någon roll om din framtida fru är oskuld eller inte.
Jag: Haha du är söt du pappa.
Pappa: På riktigt? Hur kan du säga så? Hon inte ska vara oskuld?
Jag: Eh pappa kan vi byta samtalsämne?
Pappa: Nej fiktigt fi brata. Du sa också att hon får vara lite äldre. Du bestämmer själv, men jag säger för att du ska välja rätt...

Efter denna talk har jag ändrat mig. Klart hon ska vara oskuld. Och pappa behöver inte oroa sig. Oskulder som är äldre än mig i Sverige finns inte.

Idag stekte pappa fisk här hemma.

När jag klev på bussen hörde jag några tjejer snacka på arabiska:

IIIF, DET LUKTAR FISK!


Pinsamt...

JA! Mohammed åkte dit för fortkörning. Kul va. Haha. Vill ni veta vad det roliga är? Det är andra gången denna vecka. (Ja Cherin du läste rätt. 6000 spänn att betala, och innan du ringer och säger något så vet jag redan att jag får skylla mig själv). Va fan. Skicka mig bara till Grekland istället så har vi löst deras jäkla finanskris.


Ps. Ursäkta det jäkla språket.

Tack gör ett gott skratt hörni! Era förslag på Niqab-uppdrag finner jag väldigt roande måste jag ju säga. Allt från att besöka en sexbutik, köpa sprit på systemet till att käka Spaghetti med burkan på. Well jag måste ju erkänna att jag ser humorn i det hela... Hahaha. Men, Nej. Jag har bättre förslag. Vad sägs om att gå in på World Trade Center i Stockholm, med heltäckande burka och en skylt som säger " Damn it, Usama got the real one, but this one will do"?

 Fast det kanske är olagligt?

Nej då, men helt ärligt nu då. Jag är ju inte ens hemma i helgen, så det får vänta till på Måndag. Min idé är att vi tar en runda på NK i Stockholm. Shoppar lite kläder, ber expediterna att hitta de rätta storlekarna, osv osv. Kanske man även hinner med en runda på Åhléns också? Vad tycks om det?

Jag och Mohammed kommer ge oss ut på vårt nästa niqabuppdrag på lördag. Har ni förslag på vad ni tycker vi ska hitta på? Bowling finns på listan...skriv gärna exakta uppdrag på vad ni tycker vi ska hitta på. Tänk bara på att fegisen på andra sidan skärmen ska våga göra uppdraget. ;)

Jag har äntligen anförskaffat mig en "riktigt" niqab till skillnad från den fuskisen jag hade tidigare. Spännande!

Det behöver inte vara så jätteradikat. Tror att jag sätter mig på en cykel med niqab kan väcka nog med uppmärksamhet.


//Cherin

Visst är det märkligt hur media fungerar? Endast det exceptionella, våldsamma otäcka verkar vara intressant att rapportera om.

Att en muslimsk man älskar, vördar och behandlar sin fru med respekt är inte lika intressant att skriva om som när en muslimsk man låser in och bankar sönder sin kvinna. En ung framgångsrikt tjej med hijab eller niqab för den delen, är inte lika intressant att skriva om som när hon är förtryckt och vill bli befriad. Galna muslimer som bränner flaggor på grund av en konstnär som inte ens förtjänar att få sitt namn nämt är betydligt mer intressanta att skriva om än när framstående muslimer vinner yttrandefrihetspris. Vilken svensk media har rapporterat om det? Det spelar ingen roll om de fredliga muslimerna är en förkrossande majoritet och att de som beter sig illa är enskilda individer. Risken med att muslimer endast framställs på ett sätt är ju uppenbar. Det blir en tydlig skiljelinje mellan oss och dem.

Det var min vän Fazeela som gjorde mig uppmärksam på att den norska läkarstudenten Bushra Ishaq vunnit Norges yttrandefrihetspris.


















Grattis Bushra! Grattis Norge!

//Cherin

Min son: Mamma, det sitter en fågel på balkongen.

Jag: Ja, se där vad fin.

Min son: Undrar om det är en pappa-fågel, eller en mamma-fågel..?

Jag: Det kanske är en liten-kille-fågel? Som du?

Min son: Nej mamma, den är ju stor, det kan inte vara en kill-fågel.

Jag: Nä du har nog rätt, säkert en pappa-fågel.

Min son: Nej mamma, nej! Den har ju stor mage, som du. Det måste vara en mamma-fågel.



Mamma-fågel?

       

//Cherin

Jag har alltid stått för att varje människa själv måste få göra sina val och välja sitt liv som det passar dem. Vill jag ha respekt för mina val och mitt sätt att leva måste jag också visa respekt för dem som väljer att leva ett liv som skiljer sig från mitt.

Att visa respekt för saker och ting betyder dock inte att man accepterar allt. Traditionerna kring Valborg har jag alltid haft svårt att förstå. Alltifrån när mina klasskamrater på högstadiet skulle göra sin supardebut till den klasskamrat som någon dag efter kom gråtandes till skolan eftersom hon inte riktigt mindes vad som hänt under kvällen, men ett graviditetstest var helt klart på sin plats. Kalendern visar röd dag och hälften av befolkningen blir så redlöst berusade att det är ett under att de som kommer hem faktiskt lyckas med det.

Nå väl, även när det gäller alkoholkonsumtion är jag av åsikten att folk gärna får supa ihjäl sig om det känner för det. Var och en gör vad de vill med sitt liv. MEN i fredags när jag klev på bussen blev jag så upprörd att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Kl var runt 20.00 och jag skulle hem till min mor. Två föräldrarpar är helt galet berusade. Att se berusade vuxna som knappt kan stå är en sak. Men att de har med sig sina barn när de är i ett tillstånd då de knappt vet vilken buss de ska stiga på är skamlöst. Det var fem barn i åldern 2-7 år (uppskattningsvis) och det äldre barnet försöker hålla koll på sina föräldrar samtidigt som han tar ansvar över sina syskon. - Sitt här mamma, snälla sätt dig nu. -Nej pappa luta dig inte över barnvagnen, Fia ramlar ur då.


Vad gör man? Ringer soc? På Valborg? - Skulle inte tro det.




//Cherin

Jag har aldrig gillat träning. Inte ens under min mest intensiva kampsportsperiod i mina yngre dagar. Jo då, jag släpade mig dit men det var knappast de 300 benlyften och 200 side-kicks eller katorna som lockade. De tuffa killarna var nog i ärlighetens namn den stora motiverande faktorn. De grabbarna var det verkligen inget fel på, så länge jag slapp möta dem i fighterna vill säga. Jag försökte allt som oftast hitta en nybörjare, en liten tös att puckla på.

Sedan 4 veckor tillbaka har det dock skett något magiskt. Jag och min vän A tränar två gånger i veckan. Det känns som en eeevighet mellan passen. Det är verkligen veckans höjdpunkt varje gång.

Jag är sjukt förvånad över hur snabba resultat man kan få. Efter endast tre-fyra veckors träning ser både jag och A redan resultat, både på konditionsträningen och i styrketräningen. Det är cooolt och så motiverande!

Idag hade vi bestämt oss för att simma. För första gången i mitt liv tog vi oss till Gottsundabadet där de på söndagskvällar avsätter tid till kvinnor. Med nyinhandlade badkläder ( nej inte burkini! Baddräkt och cykelbyxor av lite längre modell) och humöret på topp började jag simma. Bröstsim är inga problem. När jag crawlar ser jag dock ut som en drunknande elefant...så jag övade naturligtvis extra mycket på det till övriga simmares stora glädje...

Jag har inte simmat sedan jag var ett litet barn.. men lyckades ändå klämma till med 40 längder. Det är en hel kilometer. Tjockisen på andra sidan skärmen är inte liiite stolt. Naturligtvis måste det till med belöning när man varit så här duktig.

Simborgarmärke!


                             

Igen har väl sagt att man måste vara barn för att få köpa sig ett sådant?

//Cherin

PS. Litet tips till som gillar att simma bland andra - vit baddräkt utan foder är ingen höjdare. Tro mig.

Äntligen hemma från en heldag på apoteket. Jag är helt slut. Död. Poff. Därför blir det inget inlägg nu, däremot håller jag på att fixa till en videoblogg som jag ska försöka ladda upp här ikväll. Tillsvidare får ni nöja er med denna video:

- Man sätter kardborreband i taket.




Åh visst är den låg? Men hur rolig som helst...

När jag var gravid brukade jag be gud om att jag skulle få ett rättfärdigt, friskt vackert barn.. jag brukade faktiskt också be om att mitt barn skulle få "afrokrull" eftersom jag tycker det är så vackert. Jag minns att mina afrikanska vänner frågade mig hur jag kunde vara så elak mot mitt eget barn..

Men det är ju lite det som är grejen när man gifter sig med en afrikan. Man ser de vackra lockarna och den gyllene mulattfärgen som man drömmer om.

Nyförlöst och åter hemma från BB ringer min vän för att gratulera mig.

- Åååh vad kul, nu har du äntligen fått din lilla chokladfärgade bebis, sa min vän S.

- Nä alltså han är vit. Syns inte att han är halvafrikan, svarade jag.

- Aja, det gör väl inget, han har ju i alla fall fint lockligt hår, försökte hon.

-Nä, faktiskt inte. Han hår är helt rakt, svarade jag (märkbart besviken).

-Va, säger hon näst intill chockad. Men vad ska du då med honom till? Lämna tillbaka honom!

Så här ser alltså inte min son ut. Fasdt kardborrebanden skulle nog funka... :)


                             

// Cherin