Arbeta eller vara hemma?
Jag fick för ett tag sedan frågan här på bloggen vad jag anser om kvinnor som väljer att inte arbeta och istället ta hand om sin familj samtidigt som de tar bidrag av staten.
Jag vill inledningsvis säga att jag tycker det är oerhört synd att det i Sverige ses ner på kvinnor (eller män för den delen) som väljer att inte arbeta utan ta hand om och uppfostra sin familj. Min åsikt är att det naturligtvis måste vara upp till varje enskild person huruvida man väljer att arbeta eller inte. Även om jag själv har valt att arbeta (lite för mycket) så tycker jag det är oerhört vackert att vara hemma. Jag hoppas innerligt, att om jag får fler barn att jag har möjligheten att stanna hemma med dem under en längre tid insha allah.
Jag tycker dock att det är oanständigt att man frivilligt är hemma medan andras skattepengar ska gå åt till att försörja den personen. Jag förstår inte hur an kan anse sig ha rätten att ta del av pengar som andra sliter för när du har full kapacitet att arbeta. Jag förstår inte varför jag ska slita och betala minst 30 % i skatt för att andra ska få ha lyxen av att njuta av tiden med sina barn? Att få ta del av andras skattepengar är en enorm förmån, ingen rättighet! Jag skulle gärna njuta mer tid med mitt barn!
Ska man vara hemma (helt frivilligt, nu snackar vi inte om ofrivilligt arbetslösa, funktionsindrad, sjuka mm) så får man se till att bekosta det själv. I Sverige har vi världens bästa föräldraförsäkring. Vi får lyxen (ja, jag ser det som lyx) att vara hemma med våra barn och få betalt för det under ca 1,5 år! Att utnyttja detta och vara hemma mer tycker jag är otacksamt. Detta är min åsikt, men allahu alem så är det nog också det som är mest förenligt med islam. Islam lär oss att slita för vårt bröd och bidra till vårt samhälle* inte vara parasiter.
Sammanfattningsvis, har du någon som försörjer dig under tiden du frivilligt är hemma - go for it! Har du det inte är det bara att sätta igång och arbeta som oss vanliga knegare...
Däremot måste jag tillägga en sak, jag tycker på tok för många av oss spenderar för mycket tid på arbetet och för lite tid med våra barn. Gå ner lite i arbetstid för att ta hand om oss själva och våra barn skulle helt klart bidra till ett friskare samhälle, det är jag övertygad om.
*observera att jag med bidra här menar alltifrån att arbeta, till att uppfostra fina barn.
// Cherin
Tack så jätte mycket för att du svarade! och det var verkligen ett fint svar, må Allah belöna dig.
Enligt Islam så är kvinnans främsta uppift att vara modern! Och det är mannen som skall försörja kvinnan även om kvinnan skulle välja att jobba.
Men att vara medelklass och låta endast mannen försörja familjen är väldit tufft..En sådan familj är fattig! Kan knappt klara sig så en kvinna vare sig hon vill eller ej arbeta så måste hon det ändå! Barnen kommer då rejält i klämm lämnas på dagis från och med 1 år! Vilket är inte en normal utveckling för barnet. Barnet behöver närhet,omtanke och kärlek. PÅ dagisets stora grupper är detta omöjligt! Så att bara rakt av fördömma mödrar som vill uppfostra barn men har ej ekonomiskt möjlighet och får detta från annat håll...är får mig förskräckligt syn som du har Cherin!!!! Varför ej kämpa istället för att mannens lön skall höjas för det existerar faktiskt mödrar som vill ta hand om sina barn och uppfostra men samhället tillåter de inte! För sanningen är hur mycket man än tjänar SÅ sparar man aldrig mer än vad man slösar!!!Detta gäller båda könen och detta gynnar ekonomin men desto mindre våran mänsklighet!
Till ..
Läs inlägget igen.
Därefter har jag några synpunkter på det du skriver.
Först och främst är jag själv en av de kvinnor som önskade att jag kunde vara hemma, men som inte har råd med det. Det ger mig inte rätten att snylta på samhället eller hur? För varje kvinna som är hemma krävs en si sådär 10 som arbetar, varför ska jag ha rätten att vara hemma men inte dem?
Jag förespråkar INTE att barn ska lämnas på dagis. Min son fick inte börja förrän han var tre år, idag går han ytterst få timmar per dag eftersom jag inte vill att dagis ska uppfostra honom utan att jag vill göra det själv.
Visa mig vilket annat land i världen du som kvinna får betalt för att sitta hemma? I gulftaterna har du rätt till tre dagars betald ledighet efter förlossning. Sedan är det bara att betala själv. I USA är det tre månader.
Om det inte spelar någon roll hur mycket du tjänar så kanske du är för slösaktig? Jag skulle råda dig att ta kontakt med en privatekonom på din bank, kanske kan de ge dig tips och råd för hur du ska göra för att spara.
Sen ett råd bara, istället för att hitta på saker om min syn på andra kvinnor kanske du ska läsa inläggen för vad de är. Det jag talar om i inlägget handlar inte om kvinnans(eller mannens) val att ta hand om sina barn utan om att man inte kan förvänta sig att ANDRA ska betala en när man gör det.
Du börjar med att redovisa för hur du uppfattar kvinnans roll i islam. Var i islam finner du stöd för att man ska låta andra betala för ens leverne?
Koranvers? Hadith?
Som sagt. Läs om, läs rätt.
Det jag försöker att säga till dig är att samhället är uppbyggd så att både mannen o kvinnan måste arbeta för att ha råd med nåt överhuvudtaget...det existerar ej ett bra alternativ för mödrar som vill uppfostra sina barn men ej vill arbeta! Samhället måste ge möjlighet till kvinnor som vill uppfostra sina barn...inte genom allmosor eller soc utan genom att höja mannens lön...det är rättvist eller?
Bra att du tar upp frågor som "rättighet", "möjlighet" och "skyldighet".
Detta är saker som delvis hänger ihop, utan att alltid vara samma sak.
Diskussion, eftertanke och även självrannsakan kan vara på sin plats.
Mycket bra skrivit! Och som du kommer med i din slutplädering (:D) så håller jag med dig om att man kanske skulle prioritera att arbeta mindre och vara mer med sin familj. Det handlar nog om att inte sträva efter materiella saker, inte ha så dyrt boende och inte avundas grannen som har en finare bil. Att istället se att man själv har bättre värderingar när man väljer att leva billigare för att få tid med det som verkligen är viktigt. Hittar man rätt tänk är det inte svårt egentligen. Kram, underbara Cherin!
Håller med dig 100 %. Vill och kan man vara hemma med sina barn ska man absolut ta den chansen - men det blir inte rättvist att göra det på samhällets bekostnad. Man kan även välja att gå ner i arbetstid och leva lite snålare under en period till exempel. Barnen är vårt viktigaste uppdrag - de behöver oss som föräldrar mer än vi kanske ibland tror.....
Jag håller med, det var ju verkligen Ett helt klart och fantastiskt svar! Må Allah belöna våran älskade syster Cherin, Ameen...
Asalam aleikoum Cherin!
Intressant att ta del av din syn på saken. Just för tillfället håller jag på att studera, jag har två barn (Yusef är två och hemma, Naima fem och började på dagis för ett halvår sedan) och min man har väldigt väldigt svårt att hitta jobb för tillfället. Han har nu varit arbetslös i snart 1,5 år och jag har inte heller haft någon möjlighet att jobba. Det är en oerhörd lyx, precis som du säger, att kunna vara hemma med barnen och få betalt under 1,5 år, alhamdulillah. Men jag måste bara skriva att den känsla jag får när jag läser texten är att du tror att alla som är hemma har ett val.
Jag är väldigt glad och tacksam att jag har möjligheten att få bidrag, men jag kan ju inte säga att jag är stolt över det eller att det är ett aktivt val jag gjort. Jag har bett många böner. Det låter också som att det vore så lätt att välja att vara hemma och leva på bidrag, men jag kan säga dig att för min del har det inte varit speciellt lätt att få något överhuvudtaget. Det är ju inte riktigt så att jag planerar in att ligga hemma på soffan medan mina barn sitter framför tvn och gubben sover och leva gott. Det är ju inte riktigt så att bidragen jag har möjlighet att få (bostads-, barn och studiebidrag) är så väldigt mycket. Men jag ska inte klaga, alhamdulillah.
Jag tror också att många människor är rädda för att förändra sina liv. Många har idag en hög levnadsstandard och har svårt att släppa den lilla "lyx" som de har i sina liv. Okej, jag ber inte att all ska göra det heller, men våra prioriteringar är väldigt snea i dagens samhälle. Jag hade gärna velat stanna hemma med mina barn fulltid men drömma kan man ju. Jag hoppas iaf att jag ska bli färdigutbildad inom några år, inchallah, och att jag kan arbeta så mycket att jag har råd att vara hemma mer med mina barn (jag vill gärna ha fler, men vi får se vad Allah har bestämt :).
Ja, det vara bara några tankar från mig. Ha det så gott!
Asalam aleikoum syster
När jag läser inlägget igen så ser jag ju att du har skrivit om ofrivilligt arbetslösa, det missade jag :). Ursäkta mig!!
Maryam,
Salaam alaykom kära syster, Jag tror att du missuppfattde min text. Jag skrev uttryckligen att det inte gäller arbetslösa, sjuka mm. Systern som ställde frågan frågade just om jag tyckte det var ok att ta socialbidrag för att få stanna hemma. Det tycker inte jag.Inte om man har alternativ,har man inte det så är det en annan sak. Jag önskar dig den bästa lyckamed dina studier och ber att din man snart får ett jobb sm han kankänna glädje i -och försörja er! Mina varmaste salaams till dig!
Än en gång, ursäkta mig! Tydligen så läser man bara det man vill läsa ibland :). Tack så mycket!!! Asalam aleikoum
Som feminist anser jag att det är kvinnans VAL att antingen stanna hemma eller jobba; vilket som passar en bäst. Liksom Cherins tidigare blogginlägg om kvinnans val att klä sig i t.ex. slöja så är det självklart att en kvinna ska få ha sjal på sig om hon det själv vill; så länge det är ett val :)
Ofta dock blir kvinnan hemmasittande när barnen är små för att kvinnan - oftast - tjänar sämre än mannen trots samma yrke.
Visst bygger vårt samhälle på att genomsnittsfamiljen har två personer som jobbar men det är absolut inte omöjligt att vara hemmafru/man om man vill. Jag hade en mamma som var hemmafru och min pappa tjänade ungefär en medelklasslön och vi är FEM syskon. Visserligen är jag så mycket yngre än syrran att vi aldrig bodde hemma samtidigt men det betyder ju att mina föräldrar ändå under många år försörjde 4 barn och två vuxna på en lön. Visst, det var ju ett tag sedan jag bodde hemma men jag är ändå född 82 och då var minsann inte samhället anpassat för att mamman skulle vara hemma. När jag började lekis tror jag det var 2-3 andra barn där som inte hade gått på dagis. Jag känner en del familjer där ena föräldern är hemma frivilligt och även de lever ett bra liv utan socialbidrag. En av familjerna har en ganska låg inkomst men de lever också väldigt billigt och odlar/föder upp en hel del av maten de äter, de andra har en medelklassinkomst eller två halvtidsinkomster och föräldrarna byter av hemma. Om man inte ska ha lyx och nytt allt och kanske väljer bort de allra dyraste områdena i Sverige så går det utan att leva i fattigdom. Kan man odla en del av maten själv och dessutom föda upp djur så förenklar det men man måste inte göra det, jag växte upp i stan och jag vet andra som också har en förälder hemma i stan.
Om jag blir belönad med ett eller flera barn så kommer jag göra mitt yttersta för att ta ut snålt med föräldradagar så jag eller mannen kan vara hemma så länge som möjligt. Om/När barnet måste ha barnomsorg så kommer åtminstone jag inte jobba heltid och jag hoppas min man också vill gå ned i tid för att kunna göra dagarna så korta som möjligt. Redan idag så lever jag snålt så att jag inte ska ha vant mig vid ett liv som kräver heltidsjobb så att jag skall kunna leva ett sådant liv som jag vill leva. Jag är inte förtjust i att jobba heltid ens nu när jag inte har barn så jag tror inte jag kommer gilla det när jag har ett barn som väntar på mig. Däremot gillar jag mitt yrke och att vara helt hemma i många år som min mamma är jag inte inte jättesugen på. Jag har dessutom investerat tid och pengar i en utbildning som jag vill kunna använda på ett produktivt sätt.
Amina, det samma till dig dyrbara du! Må Allah skänka dig glädje i dunya och akhirah.
kära em, önskar att du visar hur bor man billigt i sverige, o som mormor önskar ha en biligt bil bara för att vara me barbarnen medan de själva vill vara med för sen dugger inte mormor längre särkilt om hon har inte råd att bjud. på ngt. ingen avundsjuka på grannarna jag lovar.
You do Cherin!!! Precis mina tankar.
Till systern som vill höja mannens lön så han kan försörja kvinnan. Vad händer med kvinnor (systrar) som inte har lyckan att leva tillsammans med en man av olika anledningar? Och hur kommer det att kännas för kvinnor som jobbar och får sämre lön än en man för sitt arbete. Det är väl arbetet som belönas inte personen? De sliter lika hårt och ger av sin tid eller hur?
Jag håller med dig här helt och hållet. Det är en otrolig förmån vi har i detta land att få betald föräldraledighet. Vissa inser inte att detta är en förmån utan anser att det är en rättighet. Och det är stor skillnad.
Sen är det stor skillnad på att ofrivilligt leva på bidrag och att se det som ett alternativ till att arbeta.
Jag var hemma 9 år med våra barn, jag fick garantibeloppet under den tid man fick föräldrapenning, sedan var det pannkaka och trolla med knäna ekonomiskt men det gick.
Men. Hur kan man vara hemma frivilligt (utan laga förfall) och samtidigt kvittera ut statliga medel? Eller är det bara jag som är korkad? Jag har dålig koll på sånt här.
