...och börjar nu istället blogga här. Välkommen!

Mamma har nyligen flyttat och håller nu på att handla möbler för fullt. Igår var hon inne på JYSK och såg ett par kuddar som hon fastnade för. Hon såg att det stack ut en prislapp längst ner som det stod 50:- på. Hon sa åt min brorsa att plocka på sig några och expediten som höll på att hjälpa henne uppmuntrade hennes val.


Hon: Oj, de va ju jättefina. Sådana behöver vi. Vi har nästan inga kuddar hemma.
Brorsan: Är du verkligen säker då?
Hon: (på arabiska) bara ta och var tyst. Fint o billigt.
Brorsan: Men...
Hon: Ta o va tyst ta o va tyst.
Expediten: Ja de är verkligen jätte fina.

När brorsan plockar upp den sista kudden ser mamma att det står 500:- och inte 50:-

Hon: (Högt på svenska) Oh just ja. Nu när jag tänker efter så kom jag på att vi inte alls behöver några kuddar.
Brorsan: Men mamma nu har jag ju plockat upp alla.
Hon: (på arabiska) Hållkäften och lägg tillbaks dem bara.

Expeditet: Ler oförstående och tänker säkert "vilka besvärliga svartskallar, aldrig kan de bestämma sig"

// Mohammed

Idag gick jag på visning för en lägenhet som var helt fantastisk. En pytteliten etta med ett loft där sängen stod under ett takfönster. Helt grym var lägenhet. Jag blev förälskad.

Tur som jag kan ha ibland, så sa paret som stod innan mig i kön nej till lägenheten. Ni fattar inte hur glad jag blev när jag fick veta det. En superfin etta mitt i stan. Visserligen ganska dyr, men helt klart värd priset...

Vi bestämde oss för att ta lägenheten, men typ tio minuter innan kontraktet skulle skrivas på drog de sig ur...

...

...

Jag trodde jag hade fått min drömlya, men icke sa nicke.

Därför sörjer jag. Jag har käkat choklad, druckit läsk, och snart ska jag hoppa i säng.

Min kompis säger att nu kan det bara bli bättre. Sist han sa så, hamnade jag på fel tåg, mitt i natten och fick dessutom betala böter för det.


Jag tröstar mig med att det finns folk som har det värre. Jag kan ju alltid dra hem till syrran om det kulle krisa sig. Så blir jag lite gladare...

men bara lite...

jag har alltså fortfarande en anledning till att käka choklad.

// M

Jag flyttstädar hemma hos mamma. Det är helt klart det värsta som finns, och jag har redan skavsår på alla fingrar och tår. Så är det dock när man inte har råd att pröjsa 4000 för att en städfirma ska komma hit och städa.

Antingen är det väldigt dyrt att hyra en en städfirma eller så tyckte städgubben som var här att vårt hem jäkligt smutsigt. Hur ska jag lösa det här då? Antingen skiter jag i det, eller så ringer jag och bombhotar städfirman så får de komma hit och göra det i alla fall... men eftersom att ett av mina nyårslöften är att jag måste dra ner på bombhotandet så får jag väl lösa det på något annat sätt.



// Mohammed

När man är utomands är det lätt att man köper mer än man får ta med sig på flyget hem. Så är det verkligen när man åker till Mecka i alla fall. Man får ju ta med sig ganska mycket hem, men folk shoppar så sjukt mycket att övervikt är oundvikligt. Innan Cherin skulle åka hem till Sverige var det en kille i hennes grupp som frågade henne om hur det var med vikten:

Cherin: Vikten!?
Han: Ja vikten.
Cherin (chockad): Alltså jag har ju gått upp i vikt, men det är ju naturligt. Jag är ju gravid!! Då går man upp i vikt.

tystnad...

tystnad...

Cherin: Du pratade om bagaget va?
Han: Mmm...

Haha!!


// Mohammed

Bönen om loppor från tusen kameler slog nog lite slint. Jag flyttade ju som sagt mina grejer till Rinkeby idag. Gissa vad jag märkte då? KACKERLACKOR!!! Nej, alltså jag tror inte ni riktigt förstår allvaret i detta. Det finns inget som jag hatar mer än kackerlackor och kryp. Herregud kackerlackor alltså jag dör!

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag ringer Stockholmhems jour imorgon, får jag inget svar då flyttar jag igen. ALDRIG i livet, att jag delar hus med ett av jordens äckligaste djur. Kom nu inte och säg att det bara är ett fjuttigt kryp.

Jag är inte rädd för skiten, men mamma har sedan jag var ett litet barn proppat mig full av kryphat. Det smutsigaste som finns, orsaken till pesten och alla världens sjukdomar är krypen. Det har mamma sagt och att övertyga mig om motsatsen är lönlöst.

En sak har jag i alla fall lärt mig. Hota aldrig några bloggläsare. Inte tillutet



// Mohammed

Ska berätta om ett barndomsminne i en videoblogg nu. Håll utkik!

// Mohammed

Cherins son, tjockisen och jag.

Cherins son: Mohammed, din näsa är väldigt stor. Tihihih.
Jag: Haha jo tack jag vet.
Han: Kan du göra så att min näsa blir som din?
Jag: Nja, det är lite svårt.
Han: Va!?
Jag: Det går inte.
Han: Med alla dom dära effekterna svart och vitt och så, så kan du inte göra min näsa som din?
Jag: Nej.
Han: Nu fattar jag varför alla säger att den är stor...

God morgon på er med!

//Mohammed

Hej! Mitt namn är Cherinomohammed.blogg.se! Idag fyller jag ett år. För exakt 12 månader skrev Mohammed sitt första inlägg här, och sen dess har det bara rullat på. Bloggarna var väldigt aktiva och jag blev stor ganska fort, med ca 5-6 tusen läsare. Sedan övergavs jag i princip för att Cherin och Mohammed är ett par lata människor, men nuverkar Mohammed ha börjat igen. Han har till och med lovat att köpa en ny kamera eftersom att hans förra gick sönder. Cherin har rest iväg, men även hon lovade att återvända hit när hon kommer hem från Mecka.

I vilket fall, ni får gärna önska mig grattis. Min present till er kan vara att låta er påverka innehållet här. Vad vill ni läsa mer av? Vad har varit roligast? Jag vet att Mohammed vill ge sken av att det är han som styr och ställer, men tro mig det är alltid jag som har sista order, och det ger jag till er. Överös mig nu, med roliga kreativa och intressanta idéer. Ta er tid att göra det, jag fyller ju trots allt faktiskt år!



// Cherinomohammed.blogg.se