Jag är hungrig, men det råder ingen nöd på mig

// Mohammed
Capish?
Jag känner att jag har lite att klargöra för er mina öppensinnade läsare. Som vissa av er kanske har förstått så tar jag (och många andra troende muslimer) vanligtvis inte i hand när man möter någon av motsatt kön. Det handlar inte om elakhet, inte om att personen är mindre värd, inte att vi tycker någon är äcklig. Det är egentligen inte svårare än att vi har olika sätt att visa respekt till varandra och oss själva på.
Medan normen här i Sverige är att man ser varandra i ögonen och tar varandra stadigt i hand (obs undantagsregler gäller vid svininfluensaepedemi) anses det i stora delar av världen (särskilt den muslimska världen) vara respektlöst. Där hälsar man oftast bara muntligt och för höger hand mot bröstet, som ett sätt att visa att man tagit en person till hjärtat. I stora delar av asien spelar det ingen roll om det är man eller kvinna man hälsar på, man bockar helt enkelt lite lätt och undgår i det längsta kroppskontakt.
För femton år sedan upplevde vi här i Sverige fransmännens kindpusseri som obekvämt och ett (litet) inkräktande av den personliga integriteten. Idag är det ok. Det vi är övertygade om är rätt idag kanske inte är det imorgon.
Summan av kardemumman,
1 möter du en person som hälsar på ett annat sätt än du är van vid, ta inte illa vid dig. Tanken bakom är oftast att visa dig respekt, inget annat.
2 att le är inte förbjudet när man hälsar, även om man inte tar i varandra. Det är så sjukt roligt men vissa av de män som känner mig ytligt har börjat inta värsta posen, för med stelt ansikte (i djupaste vördnad för tilläggas) handen mot bröstet i en svepning som heter duga och förtydligar hälsningen med att bocka. =) urgulligt, men slappna av! =)
3 att jag inte tar i hand med män när jag hälsar betyder INTE att jag vill att du istället flyger på mig och ger mig en kram. Jag återupprepar, inga kramar! Detta gäller även om du är homosexuell. Även om du klär dig i rosa och andra kallar dig för fjolla är du fortfarande lika mycket man i mina ögon. Det du.
PS. och för att inte få en storm av kommentarer över hur fördömande jag är och att det finns massor muslimer som visst tar i hand för glatta livet och att jag är en extremistisk taliban osv. JAG VET. Tro mig, halva min släkt fick ryck på mig när jag började tillämpa denna regel. Jag var en förrädare.
Jag har aldrig sagt att en muslim som tar i hand är en dålig muslim, jag har aldrig ens sagt att det inte händer mig i vissa situationer. Men det här är MITT sätt, förvisso på grund av min religiösa övertygelse, men fortfarande mitt.
Och du, trot eller ej, den här fjanten som jag delar bloggen med, hälsar precis på samma sätt som sin storasyster.
//Cherin
Är det någon av er läsare som gillar våld?
Kom och slå mig hårt i skallen så jag tuppar av. Jag skulle behöva några timmars sömn innan jag går till jobbet imorgon. Jag menar, det skulle liksom vara trevligt att inte se så knarkad ut när jag jobbar i kassan på apoteket. Folk kan tro att jag knaprar på annat än pepparkakor under rasten. Sen ska jag även träffa mina polare för sista gången innan de flyttar imorgon, då vore det också trevligt om jag kunde vara kapabel till att prata. Eller nej, de skulle nog älska mig mer om jag höll käft. Jag tror ni skulle gilla bloggen mer då också. Därför gör jag er alla en tjänst. Jag håller käften. Godnatt :)
En sista grej bara innan jag lägger mig. Glöm inte detta detta detta
// Mohammed
Vi är alla araber
En tjej som har kommenterat här i bloggen gav mig inspiration till att skriva ett inlägg om svenskhet. Det blir lektion number two i svenskhet för min del. Let's talk history. Man blir svensk om ens ursprung är svenskt. Raaajt! Hur långt tillbaks i tiden ska man gå? Vi går så långt bak som möjligt. Då får vi ta hänsyn till att det finns två olika teorier.
Teori nr 1. Eva och Adam. Svenska namn ja, men vad pratade de för språk? Var föddes de? I Sverige? Skulle knappast tro det. De föddes någonstans i arabvärlden vad jag vet. Haha hör och häpna vi är alla araber enligt denna teori!! Så när någon frågar er kristna läsare var ni kommer ifrån då får ni svara. Jag är svensk, men med arabiskt ursprung.
Teosi nr 2. Evulotionen. Darwin. Apteorin. Vi härstämmar från aporna. Det betydet att när ni som tror på teori nr 2 får frågan vart ni kommer ifrån ska ni svara. Jag är svensk men med mixat ursprung. Mamma var gorilla och pappa var orangutang (tänkte skriva schimpans, men jag är inte säker på hur det stavas). Jag vet att enligt vad man får lära sig i skolan ska aporna ha funnits i Afrika, men jag har en starkare teori. Det enda folket som har något gemensamt med aporna är faktiskt araberna. Förutom att vi låter lika dant, är vi minst lika håriga. Alltså var även aporna, araber.
Teori 1 + Teori 2 = Fakta ---------> Vi är alla araber oavsett vilken teori vi tror på. Bra då har vi det överstökat.
Sen så finns det bara en anledning till att vi bor i Sverige. Aporna som bodde i Europa var mycket starkare och smartare och tvingade därför upp oss andra klena apor till Sverige. För ingen apa (hur dum den än må vara) kommer till ett land, där det är vinter hela året bortsett från en vecka under sommarn. Hehe men jag måste erkänna att jag är glad att de starka aporna gjorde det, för gud vad jag älskar det land som nu för tiden heter Sverige.
// Mohammed
Jag betalar inte för biobiljetterna Cherin. Det får du göra!
To be or not to be... Svensk
Jag har ju tidigare berättat för er vad som är och vad som inte är svenskt. Det inlägget finner ni här. Jag skrev ju även att jag ville hålla i bli-svensk-kurser. Då hade jag ingen aning om att de faktiskt existerade. Mitt svar på vem är svensk kommer i form av ett videoklipp (Yes jag är med och tävlar i min egen blogg)
Ps. Jag menar det. Du är juristen, du tjänar pengarna och du står för biljetterna. Capish?
// Mohammed
Lektion 2 i svenskhet - fast precis tvärt om
Läste tidigare idag ett inlägg på Egoinas mammas blogg och fick med en gång inspiration till nästa lektion i svenskhet. Fastän precis tvärt om. Jag ska just begå den största dödssynden av dem alla här i Sverige.
Jag hatar hundar. De är äckliga. De luktar pyton. De hårar och slabbar ner.
Fastän egentligen är det inte hundarna jag hatar. Utan hundägare. De är äckliga. De luktar pyton och de hårar och slabbar ner.
Hundägare antar alltid att alla älskar hundar. När de passerar en person som uppenbart är livrädd för hunden hör man alltid ett " du behöver inte vara rädd, Mimmi är så snäll." Eller man sitter på bussen och det är regn och rusk och hunden skakar av sig allt det blöta. Jag blir mordisk.
Eller det absolut värsta! Jag kan ha beklagat mig över att min son är krasslig och därför har svårt att sova om nätterna när min hundägarkompis svarar. " Ja, jag vet, visst är det jobbigt? Mimmi (hunden) är också krasslig och har inte ätit bra på flera dagar.. Mordisk.
Förkärleken till hundar har verkligen gått för långt. Vi måste stoppa alla hundägare, slänga ut dem till Hundägarland innan de totalt tar över landet.
Jag måste i samband med detta berätta om två situationer som jag varit med om på riktigt och som svårt traumatiserat mitt förhållande till hundägare.
Första händelsen var när jag gick i gymnasiet. En klasskamrat sitter i skolbiblioteket och mår uppenbart dåligt. Det ser ut som om hon inte fått någon sömn under natten. Jag sätter mig ner och fågar var som hänt. Hon svarar att hennes syster dött dagen innan. Oj, jag beklagar verkligen. Jag sitter med henne en stund och pratar med henne om döden om vad som händer sen, om de visste att hon var sjuk, om det kom väntat eller oväntat osv. Det visar sig att hennes syster dött i cancer.
Jag som tycker att det är viktigt att även nämna det positiva när man sörjer börjar fråga om hur hon var som person, vad hon hette och om hon möjligtvis har ett fotografi på tjejen. Jo då det hade hon. Ett fotografi på en hund. En hund.
När man vill vara riktigt ful i munnen på arabiska (har aldrig yttrat orden men dristar mig nu till att skriva ner dem) säger man du dotter / son till en hund. Helt plötsligt fick uttrycket en helt annan innebörd.
Den andra situationen skedde för bara ett par månader sedan på mitt jobb på advokatbyrån. Vi erbjuder gratis rådgivning per telefon och man kan även skicka in sina frågor till oss via mail. En fråga kommer från en kvinna som berättar att hon och hennes sambo separerat för 1,5 år sedan. Under tiden de var tillsammans köpte de en hund (Mimmi) tillsammans som "uppfostrade" ihop. Båda Mimmi väldigt mycket och kan inte leva utan henne. Efter att de separerade fick Mimmi bo varannan vecka hos mannen och varannan vecka hos kvinnan. Kvinnan beskriver att de har gemensam vårdnad om Mimmi och att de utövar växelvis boende. Nu var det bara så att mannen hade fått ett jobb en bit ifrån den stad där de bodde nu och ingen av parterna var villiga att ge upp vårdnaden om Mimmi. Kvinnan tillägger att de alltid delat på alla kostnader avseende Mimmi lika, spenderat lika mycket tid med henne och älskar henne lika mycket. Vad ska de göra då ingen av dem kan leva utan Mimmi? Kan man ta det till domstol?
Mitt förslag till kvinnan som ställde frågan var att döda mannen. På så sätt kunde hon ha hunden för sig själv, hon kostar inte samhället skattepengar i form av rättegångskostnader och världen blir en hundägare fattigare. Hurra!
Lektion i svenskhet
Nämen vad kul att Cherin äntligen tagit tummen ur hijaben* (höhö my new expression!) och skrivit ett inlägg här i bloggen. Jag vaknade upp klockan 4, och kan som vanligt inte somna om, så därför hade jag tänkt spinna vidare på Cherins förra inlägg. Självklart är jag av motsatt uppfattning. Det är ju solklart att invandrare behöver gå medborgarkurser. Jag skulle själv kunna tänka mig att undervisa i en sådan, för det råder ingen tvekan om att jag är Sveriges i särklass största svenne**. Hehe tro mig. Kaviar, köttbullar, skutta omkring som en groda, haha U name it!
Detta skulle jag lära ut under min första lektion, så ta till er utav dessa tips kära framtida svenskar:
Rule number 1
Om du träffar en klasskamrat, medarbetare eller likande vid busshållsplatsen titta så fort som möjligt åt ett annat håll (alternativt ta fram mobilen och låtsas vara mitt uppe i ett break-up sms med flickvännen) och gå absolut INTE fram och hälsa! Självklart kommer personen aldrig misstänka att du sett den...
Rule number 2
Sitter du i klassrummet eller på en arbetsplats och dina kolleger säger något, nicka instämmande och se glad ut. Yttra dig för guds skull inte om du har en åsikt som går emot majoritetens. Hahaha och det absolut siiiiista du ska göra, är att vägra ta Mr Hamilton i hand (dödsstraff på den, fråga Cherin).
Rule number 3
Våga ALDRIG fråga om något du inte förstår, för i detta land är det olagligt att göra bort sig. I värsta fall är det bara att le och se dum ut (alternativt färga håret blont, då blir du dum automatiskt).
Haha ser ni, jag är ju helt grym (just ja, sånt får man inte heller säga i Sverige men eftersom jag faktiskt ÄR svensk finns det ingen risk att de skickar hem (bort) mig om jag inte klarar medborgasskapstestet). Det är faktiskt riktigt kul att vara lärare ju. Därför kommer jag skapa två nya kategorier i bloggen, lektioner i svenskhet och tips till svenskarna. Hehe den andra kommer ni älska, vänta bara!
Nu ska jag skicka några jobbansökningar innan jag fördmodligen somnar. Håll tummarna för att jag får ett jobb nu!
* Slöjan
** Självklart vågar jag inte säga svenne eller blatte i verkligheten, men eftersom jag sitter tryggt bakom min dator nu är det fritt fram.
// Mohammed
